Johan Johansson

Johan Johansson är fotbollsuppfostrad i Kungsängens IF där han började som knatte och fortsatte upp till seniorlaget där han var med om att spela i division 4, division 5 och division 6. Från början var han mittfältare och forward men av en slump blev han högerback. När Johan var med i Stadslaget tillsammans med 15 andra fanns ingen högerback. Så det löstes genom att Johan tog högerbacksplatsen, en plats han hade under de första åren i AIK. För 1983 kom han till AIK.

Johan fick träna med A-lagstruppen direkt när han kom till AIK men det var först 1986 han fick spela riktig tävlingsfotboll i A-laget. Den allsvenska debuten skedde hemma mot Kalmar, Johan byttes in i halvtid i stället för Roger Sundin, men varken Johan eller någon av de övriga aktörerna lyckades göra något mål, 0-0. Johan spelade i alla fall in sig i laget och var mer eller mindre ordinarie i tre år, 1986-88.
- Det var en väldigt rolig tid, minns Johan med knappt 20 års distans. Man tränade och jobbade, livet lekte. Första året gick vi till SM-final medan det gick lite tyngre de följande åren. Vi tappade en del bra spelare, det blev tränarbyte och det var tufft för nye Nisse Andersson att ta över efter Rolf Zetterlund.
- 1988 gjorde jag mitt enda allsvenska mål, mot Malmö FF. Men MFF ledde redan med 3-0 så det var inget mål man jublade speciellt mycket över. Men jag har i alla fall gjort mål på Janne Möller.

Så kom 1989 och Johan tog, som han själv säger, ett "sabbatsår". Han träffade en tjej, lämnade AIK och fotbollen och reste jorden runt. Han var i Asien, sex månader i Australien, Nya Zealand och Amerika.
- Många tyckte nog att jag var oseriös som bara lämnade fotbollen, men det är inget jag ångrar. Det enda jag ångrar är att jag inte började träna med en klubb i Sydney som jag fick en del kontakt med.

Johan var borta från december 1988 till oktober 1989. Han hade tränat under sin långresa, mest löpning, men hade varit borta från allt fotbollsspel i nästan ett år. Ändå stod Johan Johansson där på Råsunda, vid den allsvenska premiären 1990 mot Brage, som ordinarie högermittfältare.
- Det är mitt roligaste AIK-minne, att jag kunde komma tillbaka och göra ett så pass bra 1990 i AIK.

Då var det Sanny Åslund som var tränare och gav Johan möjligheten att komma tillbaka. Året efter, 1991, kom det nya tränare som inte var lika förstående för Johans val 1989.
- Den nya tränaren trodde inte på mig, det märkte jag när han ställde frågor som "hur kunde du åka jorden runt i stället för att spela fotboll?"

För första gången sedan 1985, då Johan var 18 år, ställdes han nu 1991 ofrivilligt utanför laget. Senare samma år bestämde sig Johan för att lämna AIK och han skrev på övergångspapper för Hammarby. Men klubbarna kom aldrig överens och Johan Johansson blev AIK:s första och enda ettårsfall. 1989 hade Johan självmant valt att inte spela fotboll. 1992 var det andra som bestämde han inte fick spela fotboll.
- Jag var mycket besviken, och är fortfarande, på det sätt som AIK skötte hela affären. Jag kom från Kungsängen som junior med en klausul där AIK betalade efter att jag hade gjort ett visst antal matcher. Men nu kändes det mycket bittert.

Efter ett års uppehåll återkom Johan till elitfotbollen och hårdsatsande Vasalunds IF där han så när var med om att spela upp klubben i Allsvenskan. Efter ytterligare några viloår har Johan återupptagit spel på lägre nivå i IFK Vaxholm där han också verkar som ungdomsledare.

Johan Johansson var allroundspelaren med, som han själv säger, en "funktionell teknik". Med 100 procent satsning på fotbollen hade han förmodligen kommit längre men inställningen kanske var hans största svaghet. Efter den aktiva elitkarriären går den mesta tiden till arbete och familj. Från att ha varit djurgårdare som ung (blir lätt så när man har en pappa som spelat allsvensk fotboll i Djurgården) är det nu, trots det bittra avskedet, AIK som gäller.

Text: Anders Johrén (2006)