Robert Veronese

Robert Veronese gick från AIK:s pojklag, via ungdomslag och juniorlag upp till A-truppen i början av 1980-talet. Som 16-åring var han med på AIK:s sommarproffsläger, med Rolf Zetterlund som instruktör. Men han var aldrig riktigt nära, som 18-åring, att slå sig in i AIK:s allsvenska uppställning. Istället gick han över till Väsby IK där han spelade i sex säsonger.

Sista åren i Väsby IK hade han Sanny Åslund som tränare. När Sanny tog tränarklivet över till AIK 1988 så tog han med sig Robert. Och denna gång, som 24-åring fick Robert Veronese gå direkt in i AIK:s allsvenska startelva. Debuten skedde hemma mot IFK Norrköping och Robert kan snart 17 år efter matchen fortfarande känna hur nervös han var.
- Det var stort, och jag var fruktansvärt nervös. Det kändes som om jag hade mjölksyra redan när jag gick in på planen.

AIK vann matchen med 2-0, Robert fick vara med i 60 minuter innan han byttes ut mot Kim Bergstrand. Robert fick spela även de följande matcherna men sedan blev det svårare. Han lyckades inte fullt ut visa vad han kunde samtidigt som en besvärande lårmuskel, höger baksida, gjorde sig påmind. Det blev enstaka matcher både 1988 och 1989 för en Robert Veronese som aldrig riktigt blev ordinarie i AIK:s A-lag.

Den märkligaste matchen för Robert, och en av AIK:s märkligaste matcher över huvud taget, var AIK-Västra Frölunda i september 1989. Robert fick börja matchen på bänken och såg Frölunda göra 3-0 i första halvlek. Då fick Robert, tillsammans med bäste AIK-kompisen Thomas Johansson, order att hoppa in. Och maken till matchutveckling har vi inte sett. Under andra halvlekens första kvart vände AIK 0-3 till 4-3 som så småningom också blev 5-3. Thomas Bodström, som blev utbytt i halvtid, kom nyduschad ut från omklädingsrummet en kvart in på andra halvlek och undrade vad som hade hänt.

Robert Veronese var irrationell och snabb, ganska teknisk med fina dragningar. I AIK fick han spela högermittfältare, ofta i en 3-5-2-uppställning, något som inte riktigt passade Robert.
- Jag var tvungen att springa väldigt mycket, jag blev lite av en högerback och jag passade inte riktigt in i den rollen. Jag minns att jag tränade väldigt mycket löpning, bland annat sprang jag till och från träningarna. Jag hade nog fungerat bättre i en 4-4-2-uppställning, jag var bättre offensivt.

Efter 1989 slutade AIK:s assisterande tränare Håkan Ericsson (förre förbundskaptenen George "Åby" Ericssons son, även kallad "lill-Åby") och han blev istället tränare i Väsby IK. Han tog med sig tre spelare från AIK, Mats Olausson, Thomas Johansson och Robert Veronese. Robert hade antagligen kunnat stanna kvar i AIK - om han velat, men han hade just blivit pappa samtidigt som det inte hade gått så där riktigt bra i AIK. I Väsby gick det bättre.
- Jag höll bättre i Väsby. I AIK var man tvungen att hela tiden gå på max och mina baksidor höll inte riktigt. I Väsby blev det också en annan trygghet då man visste att man inte alltid behövde vara på topp för att behålla en plats i laget.

Efter den aktiva karriären håller Robert Veronese igång med jogging och korpfotboll. Han spelar ibland med AIK-veteranerna och i korpen har han vid flera tillfällen mött Nebosja Novakovic.

Robert Veronese har mest positiva minnen från sina två år i AIK. Resorna, träningslägren på Cypern både 1988 och 1989 samt eftersäsongsresan till Barbados 1989 kommer högt upp på listan av härliga minnen. Han följer fortfarande AIK:s öden, om än inte så ofta på läktarplats. Och han vet vad som har orsakat AIK:s kräftgång under de första åren på 2000-talet.
- Bristen på kontinuitet! Att byta tränare så ofta som AIK har gjort ger inga bra resultat. Och tränarna måste själva få bestämma hur de ska spela, det ska ingen annan göra. AIK har nog inte heller haft ett så bra lag som man har trott, och som man har beskrivit i media. Det har saknats en pådrivare efter Krister Nordin för när han kom tillbaka var han för gammal för att fungera i sin tidigare roll.

Och som Robert Veronese säger; "AIK ska spela i Allsvenskan, allt annat känns fel".

Text: Anders Johrén (2005)