Björn Andersson kom som 15-åring 1980 till AIK från Täby IS. Han gick den långa vägen via ungdomslag och juniorlag upp till seniortruppen och B-lagsspel. Han var tidigt, i de sena tonåren, i A-truppen men det skulle dröja innan han fick chansen i A-laget.
Det var framför allt i inomhus-spelet som Björn fick spela i A-laget. Vintern 1986 vann AIK inomhusturneringen Nackas Minne på Johanneshovs isstadion efter 1-0 mot Elfsborg i finalen med Björn som en av AIK:s spelare. Senare samma vinter vann AIK Inomhus-SM, på stor plan, när IK Brage besegrades med 1-0 i finalen, målet var för övrigt ett självmål gjort av Brages Patrick Englund. Björn spelade inte finalmatchen, däremot flera matcher på vägen till finalen. AIK vann Inomhus-SM även 1987, finalseger mot Hammarby IF med 4-2, och liksom året före hade Björn varit med på vägen till finalen men inte i själva finalen. Utomhus var det tuffare. Björn hade hård konkurrens på sin vänsterback- eller vänstermittfältsposition av framför allt Björn Kindlund och Mats Rohdin. Närmare än en plats i truppen vid några tillfällen, bland annat i en UEFA-cupmatch mot Dundee United 1984, kom inte Björn förrän 1988.
Det skulle alltså dröja till 1988 innan Björn fick spela en allsvensk match. I matchen mot GAIS på Råsunda blev han inbytt i den 70:e minuten istället för Niclas Kindvall. Matchen, en riktigt dålig match, slutade 0-0. Expressen skrev att "det här var vårens sämsta match, inte en enda målchans på hela matchen".
- Vi saknade både kunnande och kraft för att tränga igenom GAIS-muren, sade AIK-tränaren Sanny Åslund efter matchen.
Björn fick spela på sin vanliga vänstermittfältsposition och det var knappast hans fel att matchen bedömdes som "en riktigt dålig 0-0 match". Efter den matchen trodde Björn att han skulle få fler chanser men han fick aldrig det.
- Det kändes svårt när man ofta var bland de 16 i A-truppen men ändå aldrig fick spela, säger Björn 16 år efter sin enda allsvenska match. Så efter ytterligare ett år ledsnade jag och tackade för mig. Jag kände inget förtroende från ledningen och samtidigt hade jag ett eget företag. Jag hade en del förfrågningar från division 1-klubbar men för mig var det antingen Allsvenskan eller Täby IS i division 3.
Björn Andersson lämnade AIK mitt under säsongen 1989, 24 år gammal, och återvände till moderklubben Täby IS. Ytterligare några år senare slutade han helt med fotbollen och har aldrig verkat som tränare eller ledare. Däremot följer han AIK och ser många av AIK:s hemmamatcher på Råsunda. Vid sidan av familj och arbete är landstället i skärgården och resor favoritnöjen liksom vin och god mat.
Trots att det bara blev drygt 20 minuters allsvenskt spel för Björn är åren i AIK hans roligaste tid i livet.
- Det är en perfekt klubb, jag lärde känna så många människor. Det var fantastiska år och AIK är det största man kan vara med i, avslutar Björn.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
