Fredrik Giesecke blev uppmärksammad på allvar vintern 1986-87 då han, 18 år gammal, hade skrivit på för AIK men stoppats av Västerås SK:s allt för höga krav på ekonomisk ersättning. Först 23 år gammal, 1991, blev det AIK "på riktigt" och då spelade Fredrik nio allsvenska matcher innan en knäskada satte stopp för vidare AIK-spel. Sex år senare fick den allsvenska publiken åter se honom då hans Västerås SK gjorde en ettårig allsvensk sejour.
Fredrik Giesecke växte upp bara några stenkast från Råsunda och började spela fotboll i Huvusta IS. Nio år gammal flyttade han med familjen till Västerås där han spelade 14 år i stadens Sportklubb, från 1985 i A-laget. Parallellt med fotbollen spelade han också handboll, i Irstas division 2-lag. Men handbollen slutade han med som 18-åring. Samma år, 1986, skrev han på för AIK. Men Västerås SK krävde då en övergångssumma på 750.000 kronor, vilket då var en astronomisk summa för en oprövad 18-åring.
Dagens Nyheter skrev om affären så här i januari 1987:
"Västerås SK begär 750.000 kronor för att Giesecke ska få flytta till AIK. Är det möjligt att en - visserligen mycket talangfull men orutinerad - ung spelare är värd så mycket pengar?
- Det känns lite konstigt, erkänner Fredrik Giesecke själv. Tänk att bli högre värderad än alla AIK-are. Det finns ju massor av bra spelare i klubben.
Den hittills högsta kända summan för en övergång mellan svenska fotbollsklubbar är de 860.000 kronor som Michael Andersson kostade när han gick från Hammarby till IFK Göteborg."
- Jag tränade ett par månader med AIK men jag ville inte bli ettårsfall så jag stannade kvar i VSK, berättar Fredrik drygt 15 år senare.
Västerås SK sänkte så småningom, enligt Dagens Nyheter, sitt krav till 400.000 kronor men AIK tackade nej och Fredrik stannade kvar ytterligare några år i Västerås SK. Först inför säsongen 1991 kom Fredrik över "på riktigt" till AIK.
- Det var Göran Göransson, assisterande tränare i AIK, som tog kontakt. Och 1991 började bra för mig. Jag var i stort sett ordinarie hela vårsäsongen. Den allsvenska debuten skedde borta mot Halmstad och vi vann med 1-0. Det var nervöst, roligt och vi hade ett bra publikstöd med många AIK-supportrar på plats.
- Bästa matchen gjorde jag borta mot Örebro. Jag var egentligen petad men Peter Larsson blev sjuk och jag fick ta hans plats som mittback. Jag gjorde en mycket bra match men tyvärr förlorade vi med 1-0.
Men det blev bara nio allsvenska AIK-matcher för Fredrik. I en reservlagsmatch mot Djurgården skadade han sitt ena knä så allvarligt (han sträckte ett ledband och ett korsband var delvis av) att han först i oktober kunde börja träna igen. Då var AIK inte intresserat av nytt kontrakt så Fredrik lämnade AIK efter bara ett år.
- Jag hade gärna stannat i AIK men tränaren, Tommy Söderberg, trodde inte på mig. Men jag fick en bra revansch året efter. Då spelade jag i Spånga IS och vi slog ut AIK i Svenska cupen efter straffar. Jag gjorde ett av straffmålen och efter den matchen har ju AIK knappt förlorat i Svenska Cupen.
Fredrik spelade totalt fem allsvenska matcher på Råsunda. Fyra med AIK 1991 och en med Västerås SK 1997 (seger mot AIK med 2-1). I Västerås SK, liksom i AIK, spelade Fredrik mest högerback eller mittback. Hans styrka var passningsspelet medan hans närkampsspel kunde varit bättre. Och så här i efterhand medger Fredrik att han kunde ha tränat bättre än vad han gjorde.
När Fredrik tänker tillbaka på sin AIK-tid så är det mest positiva minnen som kommer fram:
- Det var en otroligt roligt tid även om den blev kort. Det var en stor upplevelse att spela med AIK. Och det allra bästa minnet är från derbyt mot Djurgården, med mer än 24.000 åskådare på läktarna vilket var mycket bra på den tiden. Jag nickade i kryssribban efter en hörna, det var 0-0 matchens farligaste målchans.
Och att AIK kommer att tillhöra framtidens lag i Sverige är Fredrik övertygad om:
- AIK har otroliga förutsättningar och borde vara bättre än vad senaste säsongen, 2002, har visat. Då var det för mycket turbulens men AIK ska vara ett av Sveriges absolut bästa lag.