Pontus Kåmark

Pontus Kåmark hade större meriter än de flesta andra spelare som kommit till AIK. Han hade fem SM-guld, cupguld, VM-brons, otaliga A-landskamper, engelskt ligaspel och engelskt ligacup guld. Sommaren 1999 debuterade Pontus i AIK och under hans första tolv matcher i den svarta tröjan släppte inte AIK in ett enda mål. Totalt tog det 17(!) timmar innan Pontus fick veta hur det kändes att släppa in ett mål i AIK. Bland dessa tolv matcher finns AIK:s avancemang till Champions League, där Pontus var en avgörande defensiv faktor. Bland dessa tolv matcher finns också AIK-FC Barcelona i Champions League, en match där Pontus neutraliserade världstjärnan Figo och där Pontus blev utbytt på grund av skada med fem minuter kvar av ordinarie matchtid vid ställningen 1-0 till AIK.

När Pontus Kåmark kom till AIK som 30-åring sommaren 1999 hade han redan varit med om det mesta man kan vara med om i fotbollsvärlden, åtminstone med svenska mått mätt. Han var femfaldig svensk mästare med IFK Göteborg, cupmästare med samma klubb, mångfaldig landslagsman, VM-bronsmedaljör och engelsk ligaspelare med ligacupguld som största merit från England. Det gjorde Pontus Kåmark till en av de mest meriterade spelarna som skulle göra allvensk AIK-debut.

Pontus kom till ett AIK som hade vunnit SM-guld 1998 och nu storsatsade för att gå till Champions League. Senare på sommaren skulle gamla lagkamraten från IFK Göteborg, Andreas Andersson, ansluta till AIK och förväntningarna på Pontus och AIK var stora. 19 juli 1999, en varm sommarkväll på Råsunda, gjorde Pontus Kåmark debut i den svarta tröjan, mot IFK Norrköping. Han byttes in i matchens 84:e minut, istället för norrmannen Mike Kjølø, och sällan har ett så stort jubel hörts på Råsunda för ett byte. Varje gång Pontus rörde bollen ljöd ovationerna på läktarna.

Därefter var Pontus Kåmark given i AIK:s startelva och nu började en svit som förmodligen aldrig kommer att slås. På Pontus tolv första matcher i AIK-tröjan, i totalt 1020 minuter eller exakt 17 timmar, var han inte med om att släppa in ett enda mål. Här är hela sviten sensommaren 1999.

19/7 AIK-IFK Norrköping 2-0 7 min
24/7 IK Sirius-AIK (SvCup) 0-3 90 min
28/7 Dnepr Transmash-AIK (CL-kval) 0-1 90 min
31/7 AIK-IF Elfsborg 3-0 90 min
4/8 AIK-Dnepr Transmash (CL-kval) 2-0 90 min
7/8 AIK-Trelleborgs FF 3-0 90 min
11/8 AEK-AIK (CL-kval) 0-0 90 min
15/8 Helsingborgs IF-AIK 0-2 90 min
21/8 AIK-V Frölunda IF 1-0 90 min
25/8 AIK-AEK 1-0 90 min
14/9 AIK-FC Barcelona (CL) 1-2 86 min*
18/9 AIK-Hammarby IF 2-0 90 min
22/9 Arsenal FC-AIK (CL) 3-1 27 min**
* Pontus byttes ut i 86:e minuten vid ställningen 1-0
** Fredrik Ljungberg gjorde Arsenals första mål i den 27:e minuten och bröt därmed Pontus svit.

Notera att Pontus blev utbytt i den ödesdigra matchen mot Barcelona, vid ställningen 1-0, och bara sekunder efter att Pontus klivit av planen kvitterade Barcelona på hörna, mitt under AIK:s andra byte (Nebojsa Novakovic mot Christer Mattiasson) för att några minuter senare också göra segermålet.
- Jag var revbensskadad och hade fått sprutor före matchen, minns Pontus nästan sju år efter matchen. Men bedövningen släppte i slutet av matchen och jag var tvungen att byta. Jag hade ju också missat de två föregående allsvenska matcherna (mot Djurgården och Göteborg).
- Det var en jätteflopp av domarna att godkänna målet. Men vi hade inte flytet i Champions League. Vi var spelmässigt bra med även i bortamatchen mot Arsenal och de kunde göra segermålet först på tilläggstid. Förutom bortamatchen mot Barcelona (förlust 0-5) var vi bra med i alla matcher. Ett lag förtjänar kanske tur men vi hade i alla fall oflyt hela vägen. Jag kan jämföra med IFK Göteborg som var med i flera Champions League och många gånger hade det där flytet som AIK aldrig fick. Samtidigt missade vi det allsvenska guldet, kanske just på grund av att Champions League-spelet slet. Och vi trodde att vi var så bra att vi ändå skulle klara guldet.

Pontus lyfter själv fram matchen hemma mot Barcelona som sin bästa i AIK-tröjan. Han tog då ner Figo helt, en världsspelare som knappt syntes på hela matchen. En annan storartad insats gjorde Pontus i Champions League-kvalet borta mot AEK då han gick in i backlinjen och dominerade stort när AIK höll 0-0 i ett stekhett Aten. Den insatsen var nog Pontus viktigaste under AIK-tiden, en starkt bidragande orsak till att tog AIK sig till Champions League.

Det blev bara två allsvenska matcher för Pontus Kåmark våren 2000. I en träningslandskamp mot Danmark gick hans korsband i höger knä av (samma skada som Andreas Andersson fick några dagar senare) och han var borta från allt fotbollsspel resten av säsongen. Någon vecka tidigare hade Pontus och AIK:s tränare Stuart Baxter haft olika uppfattningar om vissa saker, något som uppmärksammades stort i media och bland supportrar. Så här ser Pontus själv på händelserna sex år efteråt:
- Jag var väldigt besviken på hur media speglade det som hände. Vi var många i gruppen som förde fram till Stuart att vi tyckte det var mycket som inte fungerade. Stuart trodde jag hade gått bakom ryggen på honom och det blev en konflikt mellan honom och mig. Samtidigt var jag och Lee Baxter, Stuarts son, bästa vänner. Jag kände att jag aldrig fick säga min version av det som hände. Det är mitt tråkigaste minne från AIK-tiden.

Pontus flyttade tillbaka till Göteborg, där han hade sin dotter, och 2001 återfanns han i IFK Göteborgs tröja.

- Även om jag hade velat vara kvar i AIK hade jag inte fått det. AIK var inte intresserat av att förlänga mitt kontrakt.

Det blev ett drygt år till i IFK Göteborg innan Pontus lade skorna på hyllan. Hans knän var utslitna, karriären var slut. Han har sedan dess hållit kvar kontakten med fotbollen genom att vara expertkommentator på TV4 och genom att gå både tränarutbildning (steg 1 och 2) och domarutbildning.

Pontus Kåmark var snabb och stark med defensivspelet i fokus. Han började faktiskt som mittfältare och forward i Västerås SK men som elitspelare har han alltid varit back. Han var följsam och drog sällan på sig gula kort. Han behövde inte ta till ojusta metoder för att stoppa motståndarna.
- Jag var nog bättre offensivt än vad jag visade, men jag har alltid resonerat så att risken för att motståndarna skulle göra mål om jag satsade offensivt var större än möjligheten att det egna laget skulle göra mål.

Trots det tråkiga avskedet från AIK har Pontus i övrigt bara goda minnen från sin tid i Stockholm.
- Man betraktades väl som svikare i Göteborg när jag gick till AIK. Men jag hade inga förutfattade meningar. Jag är västeråsare, har till och med spelat med Gary Sundgren i IK Frankes knatteskola. Jag kom till ett kanonlag och det var ett skönt gäng i AIK, bra killar. Jag trivdes mycket bra både i AIK och i Stockholm. Och klubben som sådan, jo AIK är Sveriges största klubb, så känns det.

Text: Anders Johrén (2006)