Johny Murray

Johny Murray, med pappa från USA och mamma från Dalarna, spelade i ungdomsåren fotboll, ishockey och handboll i Västergötland. I fotboll började han som utespelare men som 14-åring ställde han sig i målet, något han var van vid från handbollsplanen. Han blev kvar i fotbollsmålet, slutade spela handboll och satsade mest på ishockeyn. Han flyttade till Kramfors och Kramforsalliansen på grund av att det där fanns bättre möjligheter att utvecklas som ishockeyspelare. Ishockeyn, där Johny spelade back, stod i fokus trots att Johny i fotboll hade förfrågningar, om än inte rena erbjudanden, från GAIS, Åtvidabergs FF, IF Elfsborg och faktiskt även Chelsea FC.

1985-86 var Rolf Zetterlund tränare i AIK. Rolf, med rötter i Utansjö utanför Kramfors, hade uppmärksammat Johnys målvaktsspel i Kramforsalliansen. Johny kom ned och provspelade med AIK vintern 1985-86 och när han då insåg att han aldrig skulle nå Elitserien i ishockey gav han fotbollen en chans. Det skulle bli tre år i AIK, det första med Rolf Zetterlund som tränare innan Nisse Andersson och Sanny Åslund kom.
- Rolf Zetterlund betydde mycket för mig när det gäller inställning, att jobba hårt och inte ta något för givet, berättar Johny sommaren 2003.

Johny konkurrerade med Bernt Ljung om en plats i målet, inte den lättaste uppgiften. Johny fick spela A-lagsmatcher i Hallsvenskan, Tipscupen och Svenska Cupen. Den mest minnesvärda matchen var Tipscupmatchen borta mot Lyngby 4 juli 1987. AIK vann med 2-0 och Dagens Nyheter skrev att Johny Murray "gjorde ett par fina räddningar och svarade för en väl beräknad utrusning".

Men i Allsvenskan fick inte Johny stå förrän Bernt hade lämnat AIK. Det gjorde han hösten 1987 i ett läge när även Johny var på väg från AIK.
- När AIK ringde och berättade att Bernt hade gått till Vasalund stannade jag. Anders Forsberg värvades men jag visade att jag var den bättre målvakten och fick stå från början av säsongen.

1988 blev Johnys stora år som fotbollsspelare. Och han var det året faktiskt ett av AIK:s första heltidsproffs. Tillsammans med finländarna Esa Pekonen och Jari Hudd hade Johny fotbollen som heltidsjobb.

Johny Murray stod i AIK:s åtta första allsvenska matcher 1988. Premiären mot IFK Norrköping var förstås extra minnesvärd.
- Att göra allsvensk debut hemma och hålla nollan, det är stort! Senare på våren fick jag en ryggskada sedan jag lyft kartonger på fritiden. Jag var borta fyra matcher innan jag kom tillbaka. Sedan blev det två matcher till. Den sista mot IK Brage var oerhört jobbig. Dagen före hade vår assisterande tränare Bosse Sjögren omkommit i en bilolycka och matchen kändes inte speciellt viktig.

Johny gjorde inte heller någon bra match mot Brage. Bland annat stod han för en olycklig blunder vid Brages 2-2 mål. Och bara några dagar efter matchen mot Brage, på en träning på Karlberg, slets ett korsband av i Johnys vänstra knä. Det innebar att han var borta i mer än ett halvår och hans allsvenska karriär var över. I december värvade AIK Joakim Sjöström och Johny bosatte sig för gott i Borås. Han hade faktiskt bott en tid i Borås även under sitt allsvenska år. 4,5 timmar tog det att pendla från Borås.

Johny Murray hade det mesta för att bli en bra målvakt. Han hade god speluppfattning, var vig och reaktionssnabb. Han var bra i straffområdet och han kunde dirigera sina utespelare. Men han saknade erfarenhet av spel på toppnivå. Han hade behövt en hel säsong i Allsvenskan för att ta det sista steget till att bli en toppmålvakt. Innan han fick sin korsbandsskada sommaren 1988 hade Johny och AIK fört diskussioner om en fortsättning och han hade förmodligen stannat fler år i AIK om han inte blivit skadad. Några år senare fick Johny en meniskskada i samma knä och vid ishockeyspel ytterligare några år senare en ledbandsskada i höger knä. Alla dessa knäskador har givit Johny men för livet i form av svullnader och värk i knäna efter fysisk aktivitet.

Johny spelade alltså tre år i AIK och i efterhand ångrar han att han inte satsade tidigare på elitfotbollen.
- Men det var fina år i AIK. Jag trivdes bra i klubben, det är något speciellt att ha fått representera AIK. Det är med stolthet jag säger att jag har spelat i AIK, det är något många gärna skulle ha gjort.

Johny slutade spela ishockey när han kom till AIK men han tog upp ishockeyn ett par år i början av 1990-talet när han spelade med Borås HK i division 1 södra. Han har sedan fortsatt som fotbollstränare och avslutar 2003 sin steg 4-utbildning, den högsta utbildning man kan gå i Sverige. Förutom arbete och uppdraget som tränare ägnar Johny mycket tid åt familjen och gården. Där finns Islandshästar som dottern Josefin tävlar med. Sonen Robin spelar ishockey på TV-pucksnivå och för att vara med på allt "räcker tiden inte riktigt till". Han har bott hela sitt liv i Sverige men är ändå amerikansk medborgare. Och trots att Johny verkat de flesta av sina år i Västergötland så är det AIK som är hans favoritlag nummer ett. Eller som han säger:
- En gång AIK, alltid AIK.

Text: Anders Johrén (2003)