Startsida Fotboll Mer läsvärt Andreas Andersson, del 4:6

Porträttet: Andreas Andersson, del 4:6

I del fyra ska vi tala lite mer om kvinnorna i Andreas liv och om de kvinnor/tjejer som gärna skulle se Andreas bli en del av deras liv. Vidare ska vi beröra när bibeln kan vara trevlig att umgås med och vad Andreas egentligen tycker om svensk massmedia.

Andreas, kvinnor och bibeln

Innan Andreas och jag börjar samtala om ämnet Massmedia får Andreas svara på några korta frågor om kvinnor.

1. Vilka är de viktigaste kvinnorna i ditt liv?
- Det måste bli Lina och Ebba. Fast Ebba är ju ingen kvinna ännu. Sen är ju ens föräldrar alltid viktiga (Åsa alltså – undertecknads anmärkning).

2. Vad tycker Lina och Ebba om fotboll?
- Lina var helt ointresserad när vi träffades. Hon visste bl.a. inte vilka de olika spelarna var. Nu går hon och ser matcherna tillsammans med Ebba och har bra koll på spelet. Lina har blivit en bra fotbollsanalytiker. Ebba tycker det är kul att springa in på Råsundas gräsmatta efter matchen och det piggar alltid upp när hon kommer inspringande.

3. Det finns många vittnesmål om att du är tjejernas favorit. Någon har t.o.m. kallat dig för allsvenskans snyggaste spelare. Är det roligt att även bli uppmärksammad för sitt utseendes skull?
- Det är mer andra än jag som lägger vikt vid utseendet, som t.ex. Fredrik Ljungberg. Jag känner själv inte så mycket av det hela. Fast om tjejer uppskattar mig för mitt utseende så är det dock inte negativt på något sätt.

Den sista frågan Andreas får relaterad till kvinnor är vilken kvinna och vilken bok Andreas helst skulle vilja ha sällskap av om han blev strandsatt på en öde ö långt borta från Lina och Ebba. Efter en lång tvekan beträffande kvinnan bestämmer sig Andreas för att ge sig på bokproblemet och Andreas funderar kring att det väl får bli en tjock bok och då lämpligen någon gammal klassiker. Till sist bestämmer sig Andreas för Bibeln för den har han aldrig läst. När Andreas återvänder till sina funderingar kring det kvinnliga sällskapet föreslår jag att det kanske vore intressant att ha någon bibelintresserad att diskutera bibeln med - som Carola kanske. Andreas nappar dock inte på mitt förslag utan funderar högt på att det måste vara en rolig kvinna om man ska spendera en lång tid på en öde ö tillsammans. I nästa andetag konstaterar han att killar i gemen dock är roligare än tjejer och till sist blir det så att Andreas får bli er läsare svaret skyldig eftersom han inte kan komma på någon kvinna i detta avseende (Hhmmmm).

Massmedia - nja tack!

Jag inleder diskussionen om svenska massmedier med att påstå att jag upplever att Andreas har en professionell distans i sin relation till media. Med professionell distans avses i detta sammanhang att Andreas svarar artigt och korrekt på alla frågor, men med en uppsyn och ett tonfall som markerar någon slags osynlig gräns i linje med: ”är du inte klar snart” och ”våga inte komma för nära”. Andreas kommenterar påståendet lite undanglidande och konstaterar att man som ung nog är lite naiv i sin relation till massmedier men att man med tiden lär sig att hantera media. Vilken syn media har på Andreas verkar han inte bry sig det minsta om.

AA:
- Ibland försöker journalister pressa fram de svar de vill ha, t.ex. att de vill att man ska säga någonting negativt om laget eller om någon lagkamrat. De är ibland ute efter att nästan skapa motsättningar eftersom det ger dem bra rubriker.

Nu verkar det som om Andreas höjer sin engagemangsnivå ytterligare ett snäpp i vår diskussion på så sätt att svaren kommer utan större tvekan - här kommer vi in på frågor där det finns en bestämd uppfattning. Även på min fråga om Andreas regelbundet läser vad som skrivs i tidningar om matcher han medverkat i för AIK eller det svenska landslaget så kommer svaret blixtsnabbt.

AA:
- Jag kollar och läser för det mesta det som skrivs. Det är dock inte alltid jag tycker att det som skrivs speglar matchen. Jag ifrågasätter kunskapsnivån hos ett flertal journalister. Okunnigheten lyser ibland igenom. Samtidigt måste de väl ibland skriva att det antingen är bra eller dåligt för att skapa ett intresse.

Nu flyter Andreas och min diskussion på riktigt fint och min nästa fråga berör ett direkt fotbollsforum, nämligen TV-programmet Fotbollskväll.

AA:
- Det händer att jag ser programmet, dock inte alltid. Programmet har alldeles för kort programtid för att det ska kunna bli riktigt bra. Det görs inga riktiga analyser. Ola Andersson är dock riktigt bra. Han kan nog lyfta och pigga upp programmet.

Från TV-programmet Fotbollskväll går samtalet in på om Andreas upplever att media är viktigt; viktigt för statusen och det reella marknadsvärdet som fotbollsspelare. Vi talar också om hur olika individer är och hur vissa fotbollsspelare bara dras till en kamera eller en journalist och att de som gör det har ett stort ego att tillfredsställa. Vi talar vidare om felciteringar och direkta felaktigheter som ibland förekommer i vissa artiklar.

AA:
- Jag upplever inte mediauppmärksamhet som speciellt viktig för mig. Funkar det bra ute på fotbollsplanen så går det liksom av sig själv. Det ska helst vara fotbollen det står om och inget annat. De som ska tillfredsställa sitt ego genom att synas i media är bara pinsamma. Själv försöker jag hålla mig passiv även de gånger jag själv skulle vilja säga något. Det skulle kanske inte alltid vara bra för mig att säga det jag egentligen vill. Ibland har man väl blivit felciterad och någon gång har jag väl också reagerat. Men jag skulle inte kunna bli riktigt förbannad på journalister, de är helt enkelt inte värda att bli förbannande på.

Jag frågar slutligen Andreas varför han ibland är ironisk i de svar han lämnar på vissa frågor han får av sportjournalister. Jag exemplifierar med att jag bl.a. läst någonstans att Andreas som sitt favoritresmål ska ha uppgivit La Manga och att han vid ett tillfälle som gäst hos TV-sporten (i samband med den sensationella övergången från Newcastle till AIK i augusti 1999) fick följande avslutande fråga. - ”Till slut Andreas – vilket lag vinner Premier League den kommande säsongen?” - varvid den i blicken gravallvarlige Andreas tittar TV-reportern i ögonen och med en självsäker och klar stämma svarar ”Charlton”.

AA:
- Ibland tröttnar man på att vara seriös. Jag försöker därför pigga upp det hela lite ibland. Framför allt händer det ibland när de ställer det jag brukar kalla för barnfrågor. Det gäller dock att lämna svaret på ett sådant sätt och i en sådan situation att den som frågar inte kan vara riktigt säker på om det är ett fejkat svar eller inte.

Att spela i gult och blått

När jag tänker på Andreas som fotbollsspelare i det svenska landslaget så är det tre minnesbilder som lyser klarare än andra. Den första minnesbilden är när Andreas med kort varsel får ersätta den insulininsjuknade Pär Zetterberg på Råsunda i EM-kvalmatchen mot England för ett antal år sedan. Andreas gör nämligen det första (kvitteringen) av Sveriges två mål i segermatchen i det som skulle visa sig bli en förlustfri matchsvit som sedermera förde landslaget till EM-slutspelet i Belgien och Nederländerna år 2000. Den andra minnesbilden är den kanske starkaste, nämligen segermålet i det som numera benämns som ”Miraklet i Istanbul” och som förde Sverige till VM-slutspelet i Japan och Sydkorea. Den sista minnesbilden är den senaste svenska tävlingslandskampen, nämligen bortamatchen mot Ungern i det nu pågående EM-kvalet där Andreas härjade till höger på mittfältet och enligt mitt tycke kanske gjorde sin allra bästa fotbollslandskamp hittills i karriären.

När Andreas själv berättar vad som är så speciellt med att få spela i landslaget, om nicken i Istanbul och om vilket som är det främsta landslagsminnet så låter det så här.

AA:
- Att representera sitt land är oerhört stort, det är en mycket speciell känsla som jag inte upplevt på samma sätt i något annat sammanhang. Av tradition är det alltid en bra gemenskap i landslagstruppen, ja det är helt enkelt förbaskat roligt med landslagssamlingar. Målet i Istanbul var väldigt betydelsefullt för svensk fotboll och personligen kändes det viktigt att få en kick i karriären även om uppmärksamheten inte stod i proportion till prestationen. Det sammantaget bästa landslagsminnet är dock sommarens VM-slutspel. Vi var visserligen borta ganska länge men det kändes aldrig så. Inom landslaget har vi förbaskat roligt under all den där tiden som media och folk i allmänhet inte har någon insyn i. Personkemin stämmer, det blir mycket bordshockey- och bordtennisspelande och över huvud taget råder det en gemytlig stämning. Dessutom fick vi en extra kick av att vinna dödens grupp även om besvikelsen efter matchen mot Senegal naturligtvis var enorm.

När Andreas själv nämner sommarens VM-slutspel i fotboll kan jag inte låta bli att fråga om det massmedialt kraftigt uppmärksammade kramkalaset mellan Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg. Jag passar i sammanhanget samtidigt på att fråga om Andreas själv har hamnat i ett slagsmål med en lagkamrat någon gång.

AA:
- Det sas inget speciellt bakom lyckta dörrar efter incidenten mellan Olof och Fredrik. Vi spelare följde dock alla skriverier via Internet och vi kunde mest skratta åt det. Sådana där situationer händer ibland och efter en stund är det glömt. Visst har jag blivit förbannad på någon lagkamrat på träning ibland och det har blivit lite irriterat. Det har dock aldrig gått så långt att vi har gått iväg efteråt och varit arga på varandra. Man svär till någon gång, skakar hand efter en stund och kör sedan vidare.

Kort om...

Tommy Söderberg
- En skön och hästtokig kille som har mycket fotboll inom sig.

Lars Lagerbäck
- En samlad, bestämd och fotbollskunnig herre. Inte lika spontan som Tommy.

Henrik Larsson
- En klasspelare som har det mesta. Oerhört mångsidig.

Olof Mellberg
- Imponerar mer och mer. Viktig både för Aston Villa och landslaget. Det kan nog bära hur långt som helst för Olof.

Johan Mjällby
- Ett kraftpaket med en oerhörd inställning och en enorm vilja. En ledare som bara blir en bättre och bättre fotbollsspelare för varje år.

Teddy Lucic
- Min rumskamrat i landslaget. En klok spelare med bra spelförståelse. Bäst som mittback.

Tomas Antonelius
- En mycket trevlig kille som jag lärt känna mer via landslaget eftersom vi aldrig hann spela så länge ihop i AIK. En snabb och modig spelare som förhoppningsvis kan komma tillbaka från sin allvarliga skada.

Magnus Hedman
- En bra målvakt. En person som jag dock inte känner så mycket privat.

Erik Edman
- Har gått framåt och fått självförtroende i Herenveen. Har blivit modigare som spelare.

I del fem imorgon:

I näst sista delen i mötet med och kring Andreas Andersson avhandlas endast ett ämne och det är de svenska fotbollsdomarna. Detta samtal tar sin naturliga början en aprildag på Råsunda 2001 när AIK tog emot Trelleborg i den allsvenska fotbollen. Det kommer nog också att avhandlas ett ord eller två om någon vid namn Anders Frisk.

Text: Johan Gefvert
Foto: Bildbyrån
[030607]