Göteborgstidningen hade mycket gott att skriva om AIK, trots förlusten mot Gais:
"AIK får numera ensam bära upp Stockholmsfotbollens bästa traditioner. Och ingen kan väl heller förneka att klubben gör det med all heder. Här i Göteborg finns det intet svenskt utombyslag som publiken hellre ser än just AIK. Förklaringen är naturligtvis den att AIK spelar den mest lättflytande och eleganta fotbollen i Sverige vid sidan av Örgryte. Men effektiviteten lämnar en del övrigt att önska."
Idrottsbladet hade som vanligt en utförlig rapportering från Göteborg, denna gång med en göteborgsrapportör som skrev "AIK" på sitt alldeles egna sätt:
"Det var en god fight och ett vackert spel, som förtjänat att bevittnas av en mycket större publik än vad de 5,000 utgjorde. Synd att det flödande regnet före matchen avskräckte från besök på Ullevi! Synd också att samma regn fördärvade spelplanen i den grad, att gyttjan och vattnet vällde om spelare, som plöjde fram på planens centrum. Trots de dåliga förutsättningarna blev det likväl ett alldeles ypperligt spel från båda håll. Särskild överraskad blev man över den ringa inverkan på Aikå-spelet, som frånvaron av Kaufeldt tycktes ha. Faktiskt var det så att svartingarna gjorde sin bäst spelade och mest ambitionerade match i Göteborg på mycket länge, och det var en ren fröjd att bevittna det flytande, lugna och väl avvägda samspelet sinsemellan och forwards och mellan halvbackarna och angreppskedjan.
Fighten pågick hela första halvlek, utan att någondera av de kämpande styrkorna kunde notera någon vunnen fördel. Publiken fick emellertid bevittna utmärkt välspelade 45 minuter, och det oavgjorda halvtidsresultatet ger ett rättvist uttryck för lagens styrkeförhållande. 0-0 stod det vid paus.
I andra halvlek var Gais så mycket bättre än Aikå, att segern var rättvis. Man förstod, att målet inte kunde vara alltför långt borta. Det kom också rätt snart, inklafsat av Albert Olsson på nära håll, direkt på en högerpassning. 1-0. Aikå satte upp farten efter detta, och Wahlberg fick så gott som genast chansen att utjämna. Hårt trängd sköt han emellertid utanför. Härefter blev det göteborgsk överlägsenhet bortåt en kvarts timmes tid, varunder hemmalagets pressning resulterade i ej mindre än 4 hörnor. Men intet mer.
Kocks praktfullt precisa och hårda långskott efter egenhändig, eller egenfotig, uppdribbling inledde Aikås lösgörelse ur det hårda grönsvarta famntaget. Det blev en stunds jämnt spel med de farligare anfallen från stockholmarnas sida.
Banken Olssons utjämning följde på Kocks förarbete, sedan målgöraren, osedd av domaren, lagt kulan något tillrätta med en av kardorna. 1-1. Efter utjämningen bytte Wahlberg och Ekholm plats. Vilket ej hindrade, att Albert Olsson gjorde sitt och lagets andra mål. 2-1. Jublet blev närmast storartat, och Aikå förmådde, trots ivriga försök, ej att lägga sordin på den goda stämningen. Wahlberg och Ekholm bytte igen, men det halp ej. 2-1 stod sig. Just som Kock hade blivit färdig för att klippa till en frispark, gick slutsignalen."
Text: Anders Johrén
|