AIK Statistikdatabas

AIK förlorade iskall final
Det var hela 33 727 personer på plats på ett iskallt Råsunda när Djurgården besegrade AIK med matchens enda mål. Det krävdes ett "Golden Goal" för att avgöra tillställningen i den 100:e matchminuten. AIK förlorade därmed sin tredje raka final i Svenska cupen, ett inte alltför uppmuntrande facit.

Den kalla eftermiddagen började med ett sprakande tifo och på den norra läktaren stod det med gigantiska bokstäver: NU JÄÄÄVLAR! Djurgården kopplade ett bastant grepp om matchen och kontrollerade den första halvleken klart. Det blev dock oroligt på DIF:s bänk när Kim Källström redan i inledningen åkte på en rejäl smäll av Stefan Ishizaki och spenderade ett par minuter utanför banan samtidigt som han grinade riktigt illa. AIK lyckades inte få grepp om Djurgården utan motståndarna kom i våg på våg mot AIK-försvaret, där speciellt Karl Corneliusson och Benjamin Kibebe var mycket bra. AIK:s första skott på mål dröjde till den 30:e minuten när Mats Rubarth sköt från utanför straffområdet. Dif fick i anfallet efter ett mål felaktigt avvinkat för offside. I den 34:e minuten gjorde Karl Corneliusson en fantastisk brytning på straffområdeslinjen när Samuel Wowoah var på väg igenom. Den första halvleken var kanske den hårdaste i år med ideliga smällar. Det kändes som om det var 40-60 i bollinnehav, men tydligen var det 51-49 till AIK i den första halvleken (?!). I den andra halvleken flyttade AIK upp spelet mer och tillät inte Djurgården att få ha så mycket tid med bollen. AIK bytte in Martin Åslund istället för Mats Rubarth i den 54:e minuten, att bytet kom såpass tidigt beror nog på att Mats hade en varning med sig från den första halvleken. Det var riktigt sparsamt med målchanser även i den andra halvleken och AIK:s hetaste tillfälle kom kanske i den 79:e matchminuten när det blev kalabalik i Djurgårdens straffområde efter ett inlägg från höger. Martin Åslund hann dock inte fram när chansen dök upp. Minuten efter var det nära rött kort på Benjamin Kibebe när han var sen in i en brytning utanför eget straffområde, men domaren nöjde sig med att titta långt efter AIK-backen. Andreas Andersson hade ordinarie tids sista chans när han hårt uppvaktad sköt tätt utanför den högra stolpen i den 89:e minuten. AIK tog över spelet mer och mer i den andra halvleken och det kändes faktiskt som om det var lite fördel för Gnaget när förlängningen tog vid. Förlängningen började med att AIK hade några lägen att ta skott, men istället (felaktigt) valde att passa. Matchen kom att avgöras när Johan Elmander sprang ifrån Per Nilsson på högerkanten, gick in i straffområdet och passade snett bakåt till Louay Chanko som satte upp bollen i nät utan chans för Daniel Andersson. Ett mycket trist slut på en säsong som måste summeras som en stor besvikelse trots finalplatsen. Stort cred till AIK-klacken som ju längre matchen gick dominerade mer och mer. Jag säger som Dogge Doggelito i den sköna låten "Solna Stad" på AIK-skivan: "Mästare finns i mängder, men det finns bara en klack, och det är AIK:s". Text: Stefan Mellerborg

Dölj matchrapport