Andreas Andersson

Andreas Andersson, född i Brandbergen söder om Stockholm men uppvuxen i Hova i Västergötland, började spela fotboll som 5-åring. Han provade senare på andra idrotter och var inte oäven i bordtennis, innebandy, bandy och terränglöpning! Det var dock fotbollen som snabbt blev Andreas idrott nummer ett.

Andreas Andersson blev redan i unga år AIK:are. Han följde framför allt AIK:s ishockeymatcher framför radion och ett av hans bästa minnen är när AIK slog ut Djurgården i SM-slutspelet 1988. 1 mars 1990 såg han sin första AIK-match, Färjestad-AIK i den första SM-kvartsfinalen, en match som AIK vann med 4-3 och 17 år efter matchen kan Andreas i detalj beskriva händelserna på isen:
- AIK vann med 4-3 och Heinz Ehlers, Rikard Franzén och Tommy Lehman gjorde målen. AIK:s 3-0-mål var väldigt speciellt. AIK spelade 3 mot 5 men fick en tekning i Färjestads zon och Heinz Ehlers sköt direkt på tekningen pucken i mål.

Men det dröjde innan Andreas själv skulle spela i AIK. 1994 gjorde han allsvensk debut i Degerfors och fick sitt stora genombrott när DIF besegrade AIK med 4-0 samma höst. Andreas gjorde då ett mål, orsakade en straff med mål som följd och spelade fram till ett tredje mål. "Det känns som en dröm, nästan som en saga", sade Andreas efter matchen den gången.

1996 återfanns Andreas i IFK Göteborg där han blev svensk mästare och överlägsen allsvensk skyttekung med sina 19 mål. Sedan följde en tid i Milan och Newcastle utan att Andreas fick den där riktiga fullträffen.

Sommaren 1999 laddade AIK för det stundande kvalet till Champions League. 5 augusti presenterades Andreas Andersson och han blev AIK:s dyraste nyförvärv genom tiderna. Det spekulerades mycket om nivån på övergångssumman men i AIK Fotboll AB:s årsredovisning kunde man ett drygt halvår senare konstatera att AIK hade betalat Newcastle motsvarande 19 miljoner kronor.

Andreas gjorde debut i AIK-tröjan borta mot AEK i det avgörande Champions League-kvalet och han blev en starkt bidragande orsak till att AIK kunde kvalificera sig till Champions League. Där, i den avslutande hemmamatchen mot Arsenal, gjorde Andreas två magnifika mål och avslutade därmed säsongen på ett sätt som gav stora förhoppningar, både för honom själv och för AIK, inför 2000.

Men redan i den fjärde allsvenska omgången 2000, i en match mot Trelleborg, grusades alla förhoppningar om ett gott fotbollsår 2000. Andreas skadade sitt högerknä så allvarligt att det främre korsbandet helt gick av. Han blev borta från all fotboll hela året och först 2001 var han tillbaka. Då blev han ende AIK:are som spelade samtliga 26 allsvenska matcher och han vann AIK:s interna skytteliga både 2001 (9 mål) och 2002 (delad med Daniel Hoch med 8 mål).

2002 blev hans bästa år i AIK. Då var han dessutom med i Sveriges framgångsrika VM-lag. Han hade hösten 2001 nickat in det avgörande målet i VM-kvalet mot Turkiet och i Japan-VM gjorde han fyra starka inhopp som så när hade resulterat i flera mål. Närmast var han mot Argentina där han han hade ett skott i ribbans undersida.

Även 2003 började bra och AIK låg, mycket tack vare Andreas insatser, med i toppskiktet fram till juli. Då skadades Andreas igen, samma skada (korsbandet av) och ett nytt uppehåll, denna gång skulle det dröja exakt 21 månader innan han kunde spela en match igen. Under den tiden hade AIK åkt ur Allsvenskan och comebacken skedde i Superettan inför över 16.000 jublande åskådare på Råsunda. Knäet var dock inte tillräckligt bra för kontinuerlig toppfotboll och redan samma sommar sade Andreas definitivt adjö till rollen som elitspelare.

Text: Anders Johrén (2007)