Mattias Moström

Mattias Moström började sin karriär i AIK som sjuåring. 1993 vann han Sankt Erikscupen med Gnagets P83-lag och säsongen 2000 debuterade han i landslaget med elva J- och P-kamper. Efter elva säsonger som ungdomsspelare i AIK var det dags för seniorspel och den debuten ägde rum i FC Café Opera, dit han hade lånats ut.

- AIK:s ungdomsfotboll var bra på alla sätt, berättar Mattias våren 2007. Jag hade bra tränare, Micke Stahre under flera år och Rikard Norling under sista junioråret. I Café Opera tog jag steget fullt ut till och blev ordinarie i Superettan.

Richard Money, som var AIK:s tränare 2003, ville ha Mattias i laget redan då men det blev först 2004 som han kom tillbaka till moderklubben. Den allsvenska debuten skedde mot Gif Sundsvall ("nervöst") och första matchen från start gjorde han hemma mot Halmstad.

Mål i gult, svart och vitt

Under en period då många AIK-spelare tycktes stagnera eller i alla fall inte utvecklas var det Mattias Moström som var den stora positiva överraskningen i AIK. Mattias gjorde segermålet borta mot Landskrona (i gul tröja) och hans fart och genombrottskraft i anfallet gjorde honom till en av AIK:s bästa spelare sommaren och hösten 2004. Mot Göteborg gjorde han sitt "skönaste" mål i AIK-tröjan (svart tröja denna gång), ett långskott efter att han drivit bollen långt på Göteborgs planhalva. Mot Kalmar gjorde han AIK:s 3000:e allsvenska mål genom tiderna (i vit tröja) när han kvitterade till 1-1.

Det var Mattias Moström som var ljuspunkten under denna mörka AIK-höst. Och kanske var det när han skadade sig i en U21-landskamp (bristning i höger baksida) som AIK:s allsvenska öde beseglades.
- Jag kände före landskampen att jag var trött i baksidan men både jag och naprapaten gjorde bedömningen att jag kunde spela. Men i mitten av andra halvlek brast det under en löpning.

Mattias var borta från AIK:s tre sista matcher, mot Hammarby, Örgryte och Trelleborg. 2005 återfanns AIK i Superettan.

- Vi hade många bra spelare i laget 2004 men många spelade för sig själva och inte för laget. Det blev en stor skillnad 2005 då alla drog åt samma håll. Lagsammanhållningen är nyckeln till framgång.

Mattias gjorde en bra säsong även 2005 med den riktiga toppen borta mot Trelleborg där han gjorde två snygga mål. Han var även i övrigt starkt bidragande till att AIK:s vistelse i Superettan bara blev ettårig.

2006 gick det fantastiskt bra för AIK men lite tyngre för Mattias.
- Nej, det gick inte lika bra, konstaterar Mattias. Jag fick inte förtroende att spela flera matcher i rad, det var mycket ut och in för de flesta spelare. Det blev mycket träning men lite för lite matcher och när jag fick chansen gick det inte så bra.

2007 återfinns Mattias i norska Molde som 2006 åkte ur Tippeligan, den högsta serien i Norge.
- Självklart hade jag velat spela i AIK hela livet men jag ser utvecklingsmöjligheter här i Norge. Det kan bli lite som i AIK 2005 när vi gick upp i Allsvenskan.

Mattias Moström har en naturlig snabbhet och jobbar hårt i 90 minuter. Han är lätt i kroppen, vilket kanske gynnar hans snabbhet men är ett handikapp i närkamperna. Han jobbar på att bli starkare ("men ska inte bli för stor") och även vänsterfoten bör förbättras. Som AIK:are hela livet, från knatteskolan upp till A-laget om än via en sejour i samarbetsklubben Café Opera, är han en av bara ett fåtal allsvenska AIK-spelare under de senaste åren som har haft AIK som klubbadress ända sedan knatteåldern. Och vi är rätt övertygade om att Mattias, oavsett var i fotbollsvärlden han hamnar i framtiden, kommer att ha AIK som klubben i sitt hjärta för resten av livet.

Text: Anders Johrén (2007)