Redan efter 10.30 i den första halvleken kom det mål som skulle bli matchens enda. Det var, återigen, Wilton Figueiredo som satte bollen, assisterad av landsmannen Daniel Mendes. Mendes spelade fram Wilton som avancerade invid straffområdet, stannade upp och höll i bollen. Utanför honpm kom Kenny Pavey stormande på högerkanten. Wilton avvaktade och inte förrän flera i publiken börjat ropa "spela kanten" bestämde han sig och sköt i bortre hörnet! Petter Wastå kastade sig, men var chanslös. Fler mål skulle det alltså inte bli.
Om vi gjorde en tveksam matchstart i Göteborg,var det tvärtom denna söndag på Råsunda. De första 25 minuterna spelade vi utomordentligt bra och lät egentligen inte motståndarna få komma in i matchen. Det var egentligen bara en gång, efter ungefär åtta minuter, som Kalmar nästan lyckades störa de svartgula, men då ryckte matchens profil, Niklas Sandberg, in och gjorde en magnifik glidtackling, tog bollen utan att röra motståndaren och slog en klockren boll till en medspelare. Strax efteråt prövade Wilton ett långskott, utan att vara riktigt nära.
Bernt Hulsker var nära att nicka in en lobbpassning från Mendes men Wastå fick tag på bollen. Efter knappt 23 minuter slår Pavey ett mycket bra inlägg, som Mendes når med huvudet. Nicken tar dock i stolpen och det blir bara en av fem resultatlösa hörnor i första halvlek.
Knappt 28 minuter in i matchen svarar Mendes för en riktig delikatess, då han efter en frispark slår en bicycleta mot mål, som Markus Jonsson vräker sig fram på, men det fattas några centimetrar för att han ska nå den.
Efter detta gick vi ner en del i tempot och tappade mycket av vårt initiativ, utan att för den skull lämna över matchen til Kalmar. Det kändes lite som att man tog det lugnt för att göra en nystart á la mot Göteborg i den andra halvleken.
Nu blev det inte så. Den andra halvleken blev, åtminstone fram till Henrik Rydströms utvisning efter det andra gula kortet i den 64:e minuten, spel- och chansmässigt jämnare än den första.
Vi hade fortsatt ett övertag vad gäller såväl skott som bollinnehav, men Kalmar var närmast nätkänning med en boll i stolpen och en i ribban,
Daniel Örlund kändes trygg och kassaskåpssäker i målet, trots långa perioder av sysslolöshet. Han har, precis som man trodde, visat sig vara en allsvensk målvakt av hög klass.
Backlinjen med Markus Jonsson tillbaka efter skadan var också pålitligt bra. Det var roligt att se några offsidefällor, där Markus Jonsson som siste man hade helkoll på medspelarna och tog det sista behövliga steget upp vid precis rätt tidpunkt. Daniel Arnefjord växer för varje match, även om han inte ännu vågar delta i offensiven på samma sätt som i Café Opera/Väsby i Superettan.
Dulee Johson fick priset som matchens lirare i AIK. Det är svårt att säga att valet var fel, men det kunde lika gärna gått till Kenny Pavey eller Wilton Figueiredo. Mittfältet var genomgående stabilt och inte minst Bernt Hulsker som offensiv vänstermittfältare gladde. Pavey ser ut att växa ju mer förtroende han får och är inte längre lika yvigt aggressiv som tidigare, men fortfarande klart fysiskt resolut.
Anfallet granskas i veckans "Fokus på", så jag tar inte upp det här också.
Nanne Bergstrand var stor på presskonferensen. Inga bortförklaringar eller hänvisningar till publiktryck. Han konstaterade att AIK var det bättre laget denna eftermiddag utan att racka ner på de egna spelarnas insatser. Rikard Norling var inte helt nöjd, han berömde laginsatsen men konstaterade att vi kan ändå bättre än idag.
Domaren blev kraftigt impopulär hos stora delar av hemmapubliken. Det händer att domare vill visa att man inte är hemmadomare i så hög grad, att man visar mera att man inte är hemma och betydligt mindre att man är domare. Lite så var det allt i den här matchen.
Text: Bappe Bjuggren
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK 1-0 Spelmål 
KFF Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
KFF Rött kort till 
