Säsongens första hemmamatch, Visserligen en träningsmatch och hemma var den här lördagen Skytteholms IP, men nära nog. Någon stor match blev det inte, men det hade snarast varit märkligt så här års. Femton av truppens spelare deltog i hela eller delar av matchen plus att ytterligare tre spelare deltog i juniorernas träningsmatch någon timme före A-lagets.
Brommapojkarna mötte vi ju två gånger i Superettan förra året, så när någon frågade mig före start, hur det skulle gå, var mitt självklara svar: vi vinner med 2-1.
Den första halvleken blev huvudsakligen en kamp om mittfältet med få egentliga målchanser för någotdera laget. Det mest imponerande var faktiskt publiktillströmmningen, drygt tre och ett halvt tusen åskådare en kylig och snål vinterlördag! Det största jublet under den första trekvarten var när Johan Mjällby tiisammans med Andreas Andersson, Gary Sundgren och, strax därefter, Krister Nordin kom till laäktaren efter att ha sålt försäsongskort! Chanser? Inte särskilt många målchanser. BP hade den första i den trettonde minuten, men det var inte särskilt nära. Närmast mål kom AIK med ett skott någon decimeter utanför målstolpen. Däremot fick vi se ett par riktigt bra och varierade AIK-anfall, där bollen spelades mellan 3-5 spelare, men det var svårare att komma till avslut.
Den andra halvleken blev mer händelserik. Daniel Tjernström blev först med en riktigt farlig möjlighet, då han fick en fin pass från Brwa Nouri, tog emot bollen, vände ett halvt varv, men inte fick ett riktigt bra tillslag på bollen. Bernt Hulsker sprang bra på en djupboll några minuter senare, men BP:s målvakt nådde bollen strax före norrmannen. Något överraskande blir det BP som tar ledningen, genom Martin Ekström, i den 59:e minuten efter ett snabbt kontringsanfall. Då vaknade AIK och det tog bara dryga minuten innan kvitteringen var ett faktum. Efter ett bra förspel från Wilton Figueiredo som spelar till Markus Jonsson, som slår enboll in mot straffområdet, där Kristian Haynes slår till på halvvvolley, målvakten är chanslös. 1-1. En kvart senare är det Mats Rubarths, inbytt i andra halvlek, tur att slå en passning som Kenny Pavey sätter. 2-1.
Det är svårt att dra några slutsatser av de tidiga försäsongsmatcherna. Ändå gladdes man ät att spelet ofta flöt såbra trots att boll- och samträning hittills varit ringa. Att spelarna fysiska är på god väg, kunde man se, men också att grundspelet verkar förvånansvärt väl cementerat med tanke på att truppen innehåller en hel del nykomlingar. Det som saknades var egentligen skärpan i avsluten, men det hinner komma under de veckor som återstår till seriepremiären. Individuella omdömen blir tämligen godtyckliga men nog kändes det som om de nytillkomna har förstått spelsystemet och förmodligen har en hel del att tillföra. Av de yngre spelade bara Brwa Nouri. Han rörde sig mycket och vill ha mycket boll och gör ofta bra saker, när han fär den. Nu ska han bara lära sig att spela den vidare i tid, så kan det bli riktigt bra. Bernt Hulsker fick inte många lägen, men visade upp en fin blick för spel och situationer och är mycket svår att ta bollen ifrån, när han fått den. Både Robert Johansson och Markus Jonsson var bra både defensivt och i offensiven. Mycket lovande! Nenad Lukic hann inte visa upp sig så mycket, men han är snabb och irrationell och kan kanske visa sig bli något av en ny Nesjo. Daniel Arnefjord var annars den av de nya, som imponerade mest. Fast som mittback var han också den som mest deltog i situationer med boll. Han spelade resolut, lugnt och klokt. Det ser ut att bli konkurrens i backlinjen i år!
Naturligtvis är det skönt med en seger, men det viktigaste så här års är att se och jämföra hur spelet successivt utvecklas och stämmer. Efter nästa match, om en vecka, vet vi kanske lite mer om hur det kan tänkas se ut.
Text: Bappe Bjuggren
|