Återigen en kylslagen kväll på Skytteholm med 1591 fotbollsträngtande åskådare trots den ovanliga starttiden. Vi hade på nytt fått laborera med laguppställningen, vilket gjorde att ett antal spelare fick inte för dem ovana positioner. Trots detta fungerade spelet hyfsat under delar av matchen, även om det inte nådde några större höjder. |
AIK inledde med ett rörligt och offensivt spel utan att skapa några riktiga farligheter. Efter drygt sju minuters spel fick Norrköping en tämligen generös straffspark. Gamla AIK:aren Andreas Alm lade upp den och lade en markboll mot målvaktens vänstra stolpe, men denne läste bollen bra, gick åt rätt håll och limmade bollen!
I den 17:e spelminuten fick Joen Averstad en varning och minuten efter drabbades även Norrköpings Mikael Torin av en sådan. Den följande frisparken slogs bra av Kristian Haynes, men den gick utanför.
Annars var det Mats Rubarth som hade AIK:s två bästa chanser efter fina framspelningar av bl a Mattias Moström, men även hans bägge försök smet utanför stolpen. Dennis Östlundh fick också ett skottillfälle under halvleken, men inga mål kom.
Annars utspelades den första halvleken till stor del på mittfältet. Bägge lagen hade svårt att ta isg runt eller igenom motståndarförsvaret. Totlat sett var Norrköping det något starkare laget, vilket väl får anses rimligt, eftersom de kunde mönstra en i stort sett ordinarie uppställning, medan vi fått förändra en hel del återigen.
Den andra halvleken blev mer händelserik med snabbare spelväxlingar. Det var Norrköping som tog initativet och behöll det drygt halva halvleken, men AIK var snäppet bättre de sista tjugo-tjugofem minuterna.
I 56:e minuten kom matchens första mål. Andreas Alm fick en fin framspelning, såg att den utmärkte, från Väsby inlånade, målvakten Mikko Muurinen stod långt ut och slog en vacker lobb över honom och in i mål. AIK ökade det offensiva trycket för att få en kvittering till stånd, men det var först under den sista kvarten, när vi bytt in Patrik Grönvall i anfallslinjen, som vi skapade riktiga chanser. Det var också han som snyggt spelade fram Haynes till det läge i vilket denne slog in kvitteringsmålet.
Resultatet får väl betraktas som tämligen rättvist. Både AIK och Norrköping ska rimligtvis tillhöra de lag som slåss om avancemang i seriespelet och bägge lagen torde vara bättre, när serien väl kommer igång.
Målvaktslånet Muurinen var en positiv överaskning, reaktionssnabb, klok och placeringssäker. Backlinjen stördes naturligtvis av Kristoffer Arvhages sjukdom och vi såg snarast ut att spela med en fyrbackslinje med Gabriel Petrovic och Markus Karlsson på kanterna. Per Karlsoon var utmärkt i mitten och gav inte Andreas Alm några fler möjligheter än den han gjorde mål på, Att Petrovic var ovan i positionen syntes, men han löste det ändå på ett mycket bra sätt, även om man önskat att han vågat gå med upp oftare.
Mittfältet var det som drabbats av minst förändringar, även om det syntes att Mattias Moström inte har mycket speltid i benen. Robert Åhman-Persson spelar förbluffande moget och säkert med tanke på att han fortfarande har åldern inne för juniorallsvenskan. Han har dessutom en stark fysik, som han också törs använda sig av.
Anfallet var svårbedömt. Det förekom rätt mycket positionsförändringar. Man fick nästan känslan av att ingen egentligen ville spela där utan hoppades på att någon annan skulle ta över. Det var först efter Patrik Grönvalls inhopp, som det klart syntes att det var Haynes-Grönvall som var forwards.
De genomgående bästa AIK-arna för dagen var Kristian Haynes, Per Karlsson och Robert Åhman-Persson men ingen enskild spelare gjorde någon dålig insats utan gjorde sitt bästa på, för en del, ovana positioner.
Text: Bappe Bjuggren
|