Visst är det bekymmersamt att vårt större bollinnehav leder till totalt sju avslut, mot 13 för HBK, varav två på mål mot sju för bortalaget! Trots att laget spelar bra, söker och hittar konstruktiva lösningar, börjar fungera som ett lag, finns ingen som kan störa, än mindre dominera i motståndarnas försvarszon. Tio framspelare söker en målskytt? Eller i alla fall någon som kan och törs gå in och ta plats och störa i motståndarens straffområde. Pa-Modou Kah försöker, han hade tre av våra avslut och ett av dem på mål, men riktigt farligt kändes det inte. Mats Rubarth och Mattias Moström, som gjorde ett bra jobb på sina kanter, fick till ett antal bra inlägg som tyvärr saknade mottagare. Andreas Andersson eller Arash Talebinejad kunde varit lösningen på problemet, men ingen av dem är tillgänglig i nuläget.
Passningsspelet och rörligheten var klart bättre än i de fyra första seriematcherna, sett till hela matchen, däremot var det egentligen bara vid fyra tillfällen som någon enskild spelare kunde, eller vågade, vinna mark med ett eget genombrottsförsök. Två gånger var det mittbacken Niklas Sandberg som från sin försvarsposition tog sig fram till offensivt läge, tyvärr utan konkret resultat. Det känns dock tröstesamt att han vågar försöka.
Patrick Englund var på presskonferensen försiktigt optimistisk och det ska han vara, men han måste tillsammans med Nesjo hitta en lösning som skapar tryck och tyngd i motståndarens försvarszon. Dessutom behövs nog en intensifierad skotträning. Det handlar inte bara om att skjuta hårt eller snabbt utan om att våga ta skott. HBK:s försvar var stabilt och bra men vi fick dem att se än stabilare ut.
Försvaret, utan halssjuke Pelle Nilsson, var i huvudsak säkert, även om man kanske borde haft en tätare bevakning på Sharbel Touma, vars skottstyrka man ju känner. Benjamin Kibebe och Daniel Tjernström kom mindre med upp i anfallen än önskat, men jobbade bra även om Kibbe, för första gången i år, tvekade lite inför några brytningar. Mittbackarna stabila med Nirre Sandberg, som rättvist fick pris som matchens AIK:are, som ett positivt inslag. Brytsäker och bra på huvudet, törs och kan han också spela sig ur trängda lägen och hittar tillfredsställande ofta rätt med passningarna.
Mittfältet slet och jobbade bra mot duktiga motståndare men hade svårt att hitta mottagare för djupledsbollar eller passningar in mot straffområdet. Martin Åslund dominerade mindre än i tidigare matcher och spelet blev rörligare och mer varierat när Derek Boateng kom in de sista tjugo minuterna. Kanske kommer det att lossna för honom snart. Krille Nordin, som alltid ger 110 procent, kommer numera på mellanhand ibland och hade problem med HBK:s anfall och offensiva mitt.
I anfallet var det roligt att se att Moa (Moström) börjat tappa respekten för allsvenskan och vågade ta för sig även fysiskt. Han var pigg, duktig och svårbevakad matchen igenom. Ruben kräver alltid mycket av motståndarna. Vad han saknat hittills i år är mest lite av den tur han ofta hade med sig i fjol. Göran Marklund har det fortsatt tungt. Det är som om han inte hittar sin roll eller självförtroendet, trots allt jobb och all god vilja. Ante Eriksson saknades, framförallt hans vilja och förmåga att söka sig mot motståndarmålet i stället för att vika av mot hörnflaggan.
Ett gjort mål på tre hemmamatcher är naturligtvis inte tillräckligt. Inte ens i relation till de förbluffande få avslut vi kommit till. Ändå känns läget inte kört. Vi är på väg att hitta ett boll- och positionsvinnande spel, vi visar att vi vill och kan ta för oss. Härnäst väntar två svåra matcher, MFF borta och Hammarby hemma. Fler avslut, lite flyt och, säg, fyra poäng i de matcherna och våren har kommit till Solna.
Två avslutande synpunkter. Först den positiva. Fansen på Norra var, nästan genomgående, lysande mot HBK. Nästan bara positiva, ett högt och ihållande stöd till ett lag som haft det tungt. Det måste varit guld värt för spelarna.
Den negatva, då? Det är svårt att förstå en domarinsats, i en match mellan två tätt och fysiskt spelande lag, där inget lag spelar fult, brutalt eller ovårdat, som slutar med frisparksfördelningen 9-21! Eller en offsideavblåsning på en spelare som stillastående tar emot en boll cirka två meter på rätt sida! Det var på intet sätt matchavgörande misstag, men godtyckliga beslut stör både rytm och skapar osäkerhet. Fast - alla har rätt till en dålig dag.
Text: Bappe Bjuggren
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK Gult kort till 
HBK 0-1 Mål 
Slut på Första halvlek/perioden
