Mani Tourang

Mani Tourang kom till Sverige som 2-åring och var i ungdomsåren duktig i fotboll och basket. Längden, som vuxen 176 cm, var ett handikapp i basketvärlden men i fotboll fortsatte han upp till seniornivå. Från Uppsala IF, via IK Sirius, tog Mani klivet till AIK.

Mani Tourang kom 16 år gammal till AIK:s juniorlag 2001. Han fick Micke Stahre som tränare, en tränare som Mani hyllar.
- Det var mäktigt att komma till AIK där jag fick en jättebra fotbollsutbildning, konstaterade Mani våren 2007. Man jobbar verkligen professionellt och Micke Stahre hjälpte mig oerhört.

Mani utvecklades snabbt och redan 2002 fick han då och då vara med och träna med A-laget under Dusan Uhrins ledning. Våren 2003 fick han göra sin första tävlingsmatch i A-laget. Det var mot Häcken i Svenska Cupen där Mani blev inbytt i 62:a minuten och bara nio minuter senare fastställde han slutresultatet 2-0.
- Jag sköt in ett volleymål efter hörna. Det var grymt!

Mani gjorde ytterligare två tävlingsmatcher med AIK. I den allsvenska debuten mot Halmstad våren 2004 kom han in med tio minuter kvar att spela men varken i den matchen, eller i cupmatchen mot Brage veckan före, hann han göra några avgörande insatser.
- Mot Halmstad kom jag in när det stod 0-2. Jag minns att vår tränare Patrick Englund sade att jag skulle få gratis middag på hans restaurang i ett år om jag gjorde två baljor. Det var surt att förlora men jättekul att få spela allsvensk fotboll inför så mycket folk.
- Samma höst blev jag utlånad till Sirius. Richard Money hade året före gett mig mycket förtroende men nu var AIK i ett läge där man satsade på etablerade spelare.

2005 lockade gamle Bodens tränare, och gamle AIK:aren Pär Millqvist, upp honom till Boden. Mani återvände dock snart till det Sirius som 2007 gör sitt första år i Superettan.

Mani Tourang är en kvicktänkt offensiv spelare med hög spelförståelse. Samtidigt kan han väga lite för lätt i närkampsspelet, något som bidrog till att han inte, åtminstone inte 2004, kunde ta klivet upp och bli en etablerad allsvensk spelare.

Text: Anders Johrén (2007)