Ett soligt, men svalt Råsunda, tog emot en härligt stor publik på Superettans premiärmatch. En match som AIK programenligt, men inte helt självklart, vann med 1-0 (0-0).
Det var ju länge sedan som AIK vann hemma, så visst känns det skönt att det gick vägen. Trots ett tidvis kraftigt spelövertag skulle det dröja drygt 67 minuter, innan AIK satte målet. Det kan delvis bero på premiärnervositet, då spelet emellanåt såg lite krampaktigt ut plus att många tämligen enkla passningar slogs fel.
Matchen fick en härlig inramning av den stora publiken, som tidvis lät som en derbypublik och som dessutom hörbarligen gladdes åt Andreas Andersson intåg på planen, såväl under uppvärmingen som i själva matchen. Det syntes att "Adde" uppskattade detta.
Degerfors spelade som förväntat. Tätt och manstarkt bakåt och de sökte kontringslägen. Och de dök naturligtvis upp då och då, men i stort sett klarade AIK:s trebacksförsvar provet utmärkt med fint understöd av Niklas Sandberg och Daniel Tjernström i första hand.
Några absoluta farligheter skapades egentligen inte under den första halvleken. Däremot fick publiken se en hel del läckra och markvinnande kombinationer och dribblingar, men de skott som hemmalaget fick iväg, var genomgående ganska tama och lättplockade. Daniel Hoch och Mats Rubarth i anfallet rörde sig mycket och bytte ofta plats plus att de allt som oftast förstärktes av Kristian Haynes och/eller Mattias Moström. Det märktes att detta skapade en del bekymmer för Degerforsförsvaret, men den avslutande tyngden saknades dock.
Daniel Hoch presterade en vacker klackpassning som gick fram till Moström, men det gav inte heller något resultat. Både Nicklas Carlsson och Dennis Östlundh hade en nick mot mål efter hörnor utan att få in bollen. Den bästa chansen var Hochs, när han liggande i luften fick volleyträff på bollen. Degerfors målvakt klarade skickligt om än med möda. Det var framför allt vid Haynes hörnor, som det hettade till vid Degerforsmålet. Hans hörnor och frisparkar kan framöver bädda för en del mål. Inte minst Nicklas Carlsson är mycket bra på huvudet i fasta situationer.
Lite oroade det tidvis hafsiga passningsspelet, men det bedrövliga underlaget kan ha spelat roll här. När spelarna väl lärt sig hur felstudsarna går, torde motståndarna lida mer av detta handikapp! Men som sagt, för många enkla passningar gick fel i dag.
Till stora delar blev den andra halvleken lik den första. AIK ökade trycket framåt en del, vilket gav Degerfors fler kontringschanser och de skapade en del farliga situationer som Gnaget klarade med skicklighet, men också en hel del tur. Daniel Örlund var mycket trygg och säker i målet och är dessutom mycket bra på att läsa spelet. Bland annat avvärjde han ett hotande friläge genom att springa ut 15-20 meter utanför straffområdet och rensa undan en boll, som annars friställt en motspelare. Det var ingen chansning, Daniel visste exakt vad han gjorde och vart han skulle. Han kommer att bli en glädjekälla för alla AIK:are.
Det största jublet under matchen kom med knappa 25 mintuer kvar då AIK bytte in Andreas Andersson samt Andreas Eriksson. "Adde" spelade en stor och viktig roll, eftersom motståndarna vet hans kapacitet och är tvungna att hårdbevaka honom, vilket ger övriga offensiva spelare större rörelsefrihet och utrymme. "Ante" var mycket pigg under sin speltid. Han är snabb, bra på att dribbla och dessutom stark i kroppen, vilket gör att det är svårt och tungt att stoppa honom.
Adde-effekten kom omgående! Han hade bara varit inne någon minut, när målet kom. En bra slagen boll av Mats Rubarth, synbarligen avsedd för "Adde", styrs undan av Stefan Larsson i Degerfors, men otagbart in i det egna målet. Dessförinnan gick AIK möjligen miste om en straffspark, då en motståndare fick undan en boll i eget straffområde, där det kan ha varit en hands. Domaren friade och situationen gav inget resultat.
Något mer mål blev det alltså inte. Seger i premiärmatchen var naturligtvis viktigt. Spelet fungerade hyfsat. Jämfört med träningsmatcherna, var det bättre, sett över hela matchen, men ännu bättre ska det kunna bli. Förhoppningsvis gäller detta även underlaget på Råsunda!
Örlund i målet var trygg, stabil och kändes helt säker, trots att han inte fick så mycket att göra. Trebackslinjen är inte helt samspelt ännu, en hel del passningar missades, här kan underlaget ha bidragit och ett par-tre oroande felbedömningar blev det, men det är tre trygga och säkra spelare som efter ytterligare några matcher tillsammans säkert kommer att funka helgjutet.
Även mittfältet hade en del problem i passningsspelet, framförallt med de korta, enkla passen. Å andra sidan var de snabba med att själva reparera de misstag som gjordes. Någon panik uppstod aldrig och det kändes skönt. Mattias Moström och Kristian Haynes på kanterna, åstadkom en hel del oro i motståndarförsvaret, men bägge hade också en tendens att då och då försvinna ur matchen. Tyngdpunkten blev emellanåt lite konstig, när såväl "Moa" som Hoch och Rubarth drog sig utåt högerkanten med endast Dennis Östlundh i mitten och Haynes på vänsterkanten. Det gjorde spelet lite för lättläst för Degerfors.
Mats Rubarth och Daniel Hoch är bägge snabba, tekniska och irrationella, men de är också ganska lika till spelsättet och ganska små och fysiskt lätta. Man saknade emellanåt en tyngre och mera direkt spelartyp i mitten. Rubarth verkade dessutom trivas bättre när han mot slutet av matchen fick återgå till rollen som vänstermitt.
Text: Bappe Bjuggren
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
Slut på Första halvlek/perioden
AIK 1-0 Spelmål 
AIK Gult kort till 
