Andreas Alm

Andreas Alm, fotbollsuppfostrad i Eskilstunas IK City, kom 2000 till ett AIK som stod på topp. Laget hade föregående höst spelat i Champions League och både spelare, ledare och supportrar hade höga förväntningar på laget 2000. Andreas hade då spelat två år i Kongsvinger IL och dessförinnan ett par år i Hammarby utan att ha slagit igenom som allsvensk toppspelare.

- Jag var förvånad att jag blev kontaktad av AIK, konstaterar Andreas i december 2006. Jag hade inte presterat på hög nivå tidigare och spelade i ett bottenlag i norska Tippeligan. Det var häftigt att träffa så många landslagsmän som då fanns i AIK. Jag hade aldrig tidigare spelat tillsammans med någon landslagsman.

Andreas Alm utmärkte sig rejält i sina båda första tävlingsmatcher för AIK, fast på olika sätt. I den allra första, i Svenska Cupen mot Degerfors, blev Andreas utvisad i slutminuterna medan han i sin allsvenska AIK-debut, en dryg vecka senare, gjorde segermålet mot Elfsborg. Och det var inget dåligt segermål. Han fick bollen av Stefan Ishizaki i mitten av planen, avancerade och fick en drömträff med vänstern en bit utanför straffområdet.
- Både Andreas Andersson och Nebo var spelbara på var sin sida, sade Andreas till Aftonbladet efter matchen. Men så fortsatte försvararna att backa och jag kom närmare. Då var det bara att dra på. Jag har inte gjort ett sådant mål sedan pojklaget.

Andreas Alm började i AIK som defensiv mittfältare, fick senare slippa mycket av det defensiva arbetet och sattes snart upp som forward. Under sitt första år missade han bara fyra allsvenska matcher och han vann AIK:s interna allsvenska skytteliga med nio mål. AIK kom trea 2000, en placering som inte många AIK:are var nöjda med.
- Det var märkligt. Jag hade aldrig varit i närheten av att komma trea i Allsvenskan och ändå var vi alla deppiga. Laget presterade inte vad det borde ha presterat, med de förutsättningar som fanns. Det var höga förväntningar på oss och vi lärde oss att leva med dessa höga förväntningar.

AIK oslagbart med Alm i laget - mediokert utan

I den sista matchen 2000, hemma mot Elfsborg, fick Andreas en ljumskskada som tog lång tid att läka. Först på sensommaren 2001 var han tillbaka och med Andreas i laget förvandlades AIK från ett allsvenskt mittenlag till ett topplag som bara var något enstaka mål från att vinna SM-guldet. Andreas gjorde på sina nio allsvenska matcher 2001 sju mål och AIK tog på de matcherna 19 poäng och förlorade inte en enda match. Det kan jämföras med de övriga 17 matcherna där AIK förlorade sju(!) matcher. Många menar att AIK, med en frisk Andreas Alm hela året, hade vunnit Allsvenskan 2001.

2002 blev skadeproblemen än värre. Andreas hade fått brosk i knäet och fick inte riktigt rätt behandling förrän efter säsongens slut. Då hade han bara kunnat spela en allsvensk match och en match i Svenska Cupen. I cupmatchen, semifinal borta mot Elfsborg i slutet av september, blev Andreas inbytt i 74:e minuten och åtta minuter senare hade han skjutit AIK till cupfinal. Detta i hans första tävlingsmatch för året.

2003 kunde Andreas Alm vara med i träning och matcher men den goda formen från de tidigare åren var borta. I augusti meddelade AIK:s tränare Richard Money att "det är dags att ge sig av".
- Det kändes som en bra lösning, menar Andreas med ett par års distans. Richard sade vad han tyckte och vi skiljdes som vänner. Jag fick sedan trappa ned med ett par år i Norrköping.

Näst högsta målsnittet sedan början av 1960-talet

Andreas gjorde totalt 27 mål på 59 tävlingsmatcher, ett snitt på över 0,45. Nästan samma snitt blir det om vi enbart räknar allsvenska matcher, 20 mål på 44 matcher. Det är det bästa målsnittet i AIK sedan Sanny Åslunds insatser kring 1980 (Sanny fick ett allsvenskt målsnitt i AIK på 0,459 mot Andreas 0,454). Dessförinnan får vi gå tillbaka till början av 1960-talet för att hitta någon målfarligare.

Förutom målet i premiären 2000 är det två mål som sticker ut lite extra. Segermålet mot Halmstad 2000 tillkom sedan Andreas Alm ensam passerat nästan hela HBK-försvaret innan han sköt bollen i det närmaste krysset. 1-0-målet mot Hammarby i den oförglömliga 5-2-matchen i oktober 2001 gjorde Andreas med en klackspark(!) efter inspel från Mats Rubarth. Det målet hade kanske blivit "årets mål" om inte Rubarth själv lite senare gjort ett ännu vackrare drömmål då han med en bycicletas sköt bollen i ena krysset.

Andreas Alm var alltså en duktig målskytt i AIK men han var inte "född" målskytt.
- När jag spelade i Hammarby bestämde jag mig för att vara inne i straffområdet när bollen var där, jag hade aldrig målskyttet medfött som till exempel Christer Mattiasson.
- På minussidan finns att jag borde ha spelat många fler matcher. Jag borde ha tagit hand om kroppen på ett bättre sätt. Alla mina skador har varit förslitningsskador så jag måste ha tränat fel och vilat för lite, speciellt när jag var yngre.

Andreas Alm var som allra bäst i slutet av 2001. Han höll då hög allsvensk klass.
- Då kände man sig nästan odödlig. Man lyckades med det mesta på planen och känslan när man gjorde mål mot den norra läktaren går inte att beskriva.

Därför åkte AIK ur Allsvenskan

Andreas Alm lämnade den yppersta elitfotbollen 2005 även om hans nuvarande klubb (2006) Eskilstuna City också har ambitioner. 2006 jobbar Andreas heltid som journalist, ett yrke han faktiskt utövade, om än på deltid, under åren i AIK. Han följer AIK, ibland från Råsundas läktare, och har även fått sina barn att bli stora AIK-fantaster. Om AIK:s negativa utveckling 2000-04 har Andreas en solklar analys.
- Det var för hög omsättning på spelare och tränare. Det var orsaken till det klena sportsliga resultatet. Då jobbade man ibland mer för att värva nya spelare istället för att utveckla befintliga. I dag (2006) är det helt annorlunda med en helt annan balans.

Till sist en anekdot från Andreas övergång till Hammarby. Han hade opererat båda hälsenorna när några hammarbyledare kom hem till honom med övergångspapprena. Operationen gjorde att Andreas var rullstolsbunden, han kunde inte gå. Så Andreas stod och lutade sig mot ena väggen med rullstolen i garderoben. Hammarbys nyförvärv signerande nytt kontrakt i rullstol hade annars blivit en bild att prata om.

Text: Anders Johrén (2007)