AIK besegrade Landskrona BoIS med 2-1 efter två mål av Andreas Andersson. Segern må möjligen beskrivas som tursam, men det finns också egenskaper hos fotbollslag som fäller avgörandet till det bättre lagets fördel även när spelet inte fungerar. BoIS dominerade spelet på planen i mer än en timma, men till slut kan det sägas ha varit AIK:s lagmoral och skånepågarnas brist på densamma som låg bakom AIK:s seger.
Den pågående kommunalarbetarstrejken hade tvingat Landskrona att flytta sin hemmamatch mot Gnaget till Olympia i Helsingborg. Ett ekonomiskt avbräck om inte annat för hemmalaget eftersom endast 4 529 åskådare fanns på läktarna, jämfört med kanske det dubbla om matchen hade spelats i Landskrona. De som ändå kom fick uppleva det unika i att se AIK spela i ”Elfsborgsdress”, d v s gula tröjor och svarta byxor.
AIK:s laguppställning påminde en del om de senaste matcherna. Identiskt försvar, nykomponerat mittfält och de två tillgängliga anfallarna som forwardspar. En nyhet för året fanns annars på bänken, där Svante Samuelsson fanns med för första gången efter sin halvårslånga skadefrånvaro. Men något inhopp för Svante blev det inte. Mittfältsuppställningen denna gång var Krister Nordin som defensiv, Mats Rubarth och Stefan Ishizaki på var sin kant och Kalle Corneliusson på den offensiva positionen. Daniel Hoch och Arash Talebinejad saknades i truppen p g a skador.
Liksom de tidigare bortamatcherna började AIK mycket passivt. När lagen känt på varandra några minuter kom Landskrona att ta över spelet mer och mer. AIK:s mittfält trampade vatten och kom ingenstans. Anfallen lyste med sin frånvaro och endast någon enstaka gång kom AIK i närheten av BoIS-målet. Istället var det Landskrona som skapade den ena halvchansen efter den andra. Ett par gånger blev det också riktigt farligt, men svaga avslut i dessa lägen gjorde att AIK kunde hålla tätt utan att Håkan Svensson sattes på något riktigt prov.
Landskrona hade nog förväntat sig en spelbild där AIK skulle ha mycket boll, man backade hem och väntade på bra lägen att slå till med snabba kontringar. Men det obefintliga, rent utav svaga mittfältsspelet AIK presterade under den första halvleken gjorde att kontringstillfällena för hemmalaget inte blev så många. Och de gånger de väl kom rann bollen undan alltför snabbt på den våta planen för att kunna fångas upp av den ständigt huggande Daniel Nannskog. Just Nannskog var annars ett orosmoment för AIK-försvaret, och i den 30:e minuten var det också han som fick Landskronas bästa chans i matchen när han på en delikat framspelning från Alexander Farnerud kom ensam med Håkan Svensson. Ett mycket svagt avslut från Nannskog vållade inte Håkan Svensson mer besvär än en bakåtpass från det egna försvaret.
Alexander Farnerud är ju annars den stora stjärnan i Landskrona och det fanns spioner från flera utländska fotbollsklubbar på Olympias läktare för att titta främst på honom. Alexander började matchen på högerkanten och fick Daniel Tjernström emot sig. ”Tjerna” var närmast prickfri och raderade mer eller mindre ut Alexander som framspelare i Landskronas anfallsspel. Endast vid den ovan beskrivna målchansen gick ”Tjerna” bort sig. I övrigt såg han till att Farnerud inte fick ut något av sitt spel. En mycket stark insats av AIK:s nummer 8! En bedömning som antagligen delades av Landskronas lagledning, för när andra halvleken började hade Farnerud bytt kant.
AIK:s målchanser i den första halvleken var lätträknade. Ett farligt inspel i den 20:e minuten när ”Kalle Kula” spelade bollen parallellt med mållinjen från vänster sida. Målet var vidöppet, men ingen AIK:are hann fram för att toffla bollen i mål. Annars är det mest Andreas Andersson som låg bakom de chanser som dök upp. Speciellt minns man hans ribbträff i den 43:e minuten när han på klassiskt manér tar sig fram utanför straffområdet och får till ett mäktigt avslut som med några centimeters lägre projektilhöjd hade resulterat i ett ledningsmål. BoIS-målvakten hade inte haft en chans att ta den bollen.
Första halvlek ändå klart till Landskrona. Spelövertag, halvchanser, AIK:s obefintliga mittfältsspel, men oförmågan att göra mål gjorde ändå att det fortfarande var mållöst.
I andra halvlek jämnades spelet ut. AIK har redan i slutet på första halvleken bytt plats på Ishizaki och Corneliusson. Landskrona skapade inte längre så mycket framåt, men AIK fick inte till mer än några halvchanser trots att man höll spelet uppe bättre. Landskronas offensiv hade däremot stannat upp, det hjälpte inte att låta Farrnerud slippa ”Tjerna”. AIK:s anfall kom oftare och man kom mer till avslut. Några visserligen från långt håll, men tio avslut för AIK i andra halvlek jämfört med tre i första är ett tydligt bevis på att spelbilden ändrats. I den 64:e minuten kom så det som blev matchavgörande. Jimmy Tamandi dribblade sig in i straffområdet där han blev fälld av en Landskronaspelare. Domaren blåste straff, vilken märkligt nog blev omdiskuterad. Saken var enkel, Jimmy blev fälld, en förseelse som domaren ska beivra vare sig den äger rum innanför straffområdet eller inte. AIK:s straffexekutor Andreas Andersson placerade sedan säkert bollen till höger om målvakten. 1-0 till AIK.
Målet blir inte bara ett ledningsmål utan visar sig också leda till en förändring av matchbilden. Landskronas spelare verkade bli lika frustrerade som sin publik och hade svårt att få till något ordnat spel. AIK behöll kylan och tackade genom att omgående göra 2-0. Endast drygt fyra minuter efter straffmålet höll sig Andreas framme igen. På ett flackt inlägg från Mats Rubarth på vänsterkanten nickskarvade han in bollen vid målvaktens vänstra stolpe. Matchen kändes nu avgjord och BoIS verkade mer eller mindre uppgivna. AIK föll ändå ned långt i plan, men Richard Money var uppe och manade på laget att spela högre upp i banan. Det gav också ett markant spelövertag och vid flera tillfällen hade AIK lägen att punktera matchen. Landskronas anfallsförsök kändes både uppgivna och desperata. Men ur en av alla dessa ströattacker kom så reduceringsmålet. I den 85:e minuten rann en boll ned mot den vänstra hörnflaggan och en hemmaspelare fick till ett inlägg som Håkan Svensson inte nådde helt, utan endast förmådde tippa ut ett par meter där Indrek Zelinski dök upp och petade in bollen i det tomma målet.
Målet gav Landskronaspelarna hoppet tillbaka och slutminuterna blev nervösa. AIK försökte spela ett uppehållande spel för att få tiden att gå, men lyckades inte helt utan BoIS fick till några giftiga avslut under stopptiden. Efter 94:28 blåste Anders Frisk den befriande slutsignalen och konfirmerade att tre poäng till ska läggas till Stockholmsdominansen i Allsvenskans inledning. AIK kunde åka hem till storstan som serietvåa och se framtiden an med tillförsikt.
Trots att spelet tidvis inte fungerande syns det att det finns resning i laget. Till skillnad mot Landskrona som vek ned sig när det gick emot, höll AIK lagmoralen uppe matchen igenom. Ett ramstarkt försvar som håller tätt när det konstruktiva spelet går i stå gör att tryggheten börjar återfinna sig efter några års nedgång. Plus till mittbackarna Per Nilsson och Fredrik Björck som kan bli en stor tillgång i många år för AIK. Plus också till Daniel Tjernström på vänsterbacken. Att Alexander Farnerud tvingades byta kant är väl ett betyg gott som något. Mittfältet har mer att ge. Det känns skönt att veta var sparkapitalet finns en dag som denna. Och så Andreas Andersson förstås, landslagsklass på både spelet och målen. Håkan Svensson i målet var som vanligt säker, det känns som om motståndarnas hörnor inte längre är farliga.
Text: Göran Engström
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
AIK 0-1 Straff (11m) 
