AIK spelade stundtals mycket bra när Halmstad besegrades med 4-2, AIK:s tredje raka hemmaseger för året. Målen gjordes av Mats Rubarth 2, Krister Nordin och ett straffmål av Andreas Andersson sedan Rubarth fällts. Nästan 15 000 njöt i försommarvärmen av både sol, spel och resultat.
Vad har hänt med AIK på hemmaplan? På 13 försök förra säsongen lyckades man skrapa ihop 17 poäng efter bara fyra segrar. I år har laget inlett med tre raka hemmavinster som gett 9 poäng och med fina målskillnaden 10-2. Detta borde framkalla respekt hos lagen ute i landet inför bortamatcherna på Råsunda!
AIK startade matchen mycket bra med riktigt fint passningsspel, snabba huvuden och snabba fötter och redan efter dryga 2 minuter fick Arash Talebinejad en boll mitt på Halmstads planhalva. Med kraft och vilja bröt han fram i mitten och fick på ett mycket bra skott som smet förbi Halmstadsmålet med knapp marginal.
Med lite flyt hade det kunnat bli AIK:s snabbaste mål hittills denna säsong. Man gav inte HBK chansen att komma fram i ett enda anfall och förutom ett direktskott av Andreas Andersson hade AIK en straffsituation med Kalle Corneliusson inblandad.
I den 9:e spelminuten kom Halmstad fram i sitt första (!) anfall, en långboll som Per Nilsson totalt felbedömde, vilket gav den snabbe polacken Igor Sypniewski fri lejd mot Håkan Svensson. Ett hårt skott gav inte Håkan en chans, även om han gick åt rätt håll, och 0-1 var ett faktum. Vilken kalldusch!
Kallt och kontrollerat av Sypniewski men föga rättvist.
Men av någon anledning infann sig aldrig oron, som förra säsongen direkt hade kommit smygande. AIK anno 2003 är ett vassare lag än 2002 års upplaga.
Man tog återigen tag i spelet och skapade lägen och bara ett par minuter efter Halmstads ledningsmål fick AIK en hörna. Stefan Ishizaki prickslog den mot Pelle Nilssons huvud som genast revanscherade sig för missen vid 0-1-målet och fint skarvade vidare till Krister Nordin. Krister ser att Conny Johansson är skymd och testar ett skott längs gräset som smiter under Johansson till 1-1.
Efter målet tappar AIK spelet lite och HBK tillåts jämna ut positionerna på mittfältet. En farlig (feldömd) frispark för HBK höll på att resultera men Håkan Svensson, som känns stabilare för varje match, klarade med visst besvär.
Efter en knapp halvtimme tvingas Arash Talebinejad tyvärr gå ut efter en lättare skada och ersätts av Mats Rubarth. Mats, som inte kommit in rätt i matcherna hittills, skulle bli betydelsefull för matchen...
I den 40:e minuten får återigen den duktige, men ofta offsidespringande, Sypniewski en perfekt passning i misstänkt offsideläge och kan runda Håkan Svensson men innan han hinner lägga in bollen till 1-2 blåser domaren av för offside. Reprisbilderna från den stora skärmen över Västra visar att Sypniewski var i linje med backarna och därför borde ha fått fortsätta. Å andra sidan började Martin Ingvarsson blåsa märkligt även mot AIK. Jag har länge frågat mig hur det kan komma sig att AIK nästan alltid får 30-50 % fler frisparkar på Råsunda emot sig. Särskilt fult spelar man ju inte. Kan det möjligen vara så att domarna, rädda för att blåsa för hemmalaget under den månghövdade publikens högljudda press, istället blåser lite väl enögt MOT hemmalaget?
I den 42:a minuten kommer Gnaget återigen till anfall och efter en chans i straffområdet springer Mats Rubarth efter bollen i utkanten av straffområdet. Strax innan han når bollen blir han fälld bakifrån och domaren tvekar inte en sekund innan han pekar på straffpunkten. Andreas Andersson lägger noggrant bollen tillrätta och lägger sedan hårt och behärskat in straffen nere vid Conny Johanssons högra stolpe, helt otagbart, till 2-1. AIK har vänt underläget till ledning!
I den första halvlekens sista skälvande minut får vi se ett mycket fint anfall av Gnaget som involverar Mats Rubarth, Andreas Andersson och Daniel Hoch, som med fint passningsspel hittar varandra och vaskar fram en skottmöjlighet för Rubarth. Conny Johansson är dock med på noterna och räddar.
En böljande och bitvis välspelad första halvlek där AIK ägde den första kvarten, trots mål i baken, där Halmstad kom igen och jämnade ut spelet men där AIK avslutade bäst och rättvist kunde gå till pausvila i 2-1-ledning.
Den andra halvleken började lite sämre och HBK fortsatte med långa inspel mot sina två toppforwards men AIK har i Fredrik Björck och Pelle Nilsson hittat ett mittbackspar av högsta allsvenska klass, även om Per gjorde sig skyldig till två missar. Det kommer inte bli lätt för Gary och en eventuellt hemvändande Teddy Lucic att spräcka detta radarpar. Speciellt gillar jag Per Nilssons sätt att läsa spelet och ofta överraskande ta sig förbi sin spelare istället för att passivt låta spelaren ta emot bollen.
Stefan Ishizaki spelade upp sig mer och mer och i den 54:e minuten passade han underbart till Mats Rubarth som ryckte loss i mitten och kallt lade in bollen under Conny Johansson till 3-1. Mats blev oerhört glad och jag tror att detta mål kan bli värdefullt i framtiden. Humörbalans och självförtroende är vad Rubarth behöver. Efter målet kunde vi på läktaren pusta ut lite men blev sakta nervösa igen när det verkade som om även AIK-spelarna trodde att det hela var klart.
Lagen bytte nu chanser med varandra, som i den 57:e minuten när AIK först avslutar ett mycket fint anfall med skott av Ishi men HBK genast kontrar och tvingar Håkan Svensson till en bra räddning.
I den 68:e kom så väckarklockan när Igor Sypniewski, målskytten till 0-1, tilläts vandra runt med bollen inåt banan utan att AIK:s försvarande spelare ansatte honom tillräckligt. Efter att backarna och till sist även Håkan Svensson blivit överspelade kan Sypniewski lägga in bollen i mer eller mindre tillspillogivet mål till 3-2, hans andra mål för dagen. Efter målet började AIK att darra lite. En till synes säker 3-1-ledning kunde med ytterligare ett HBK-mål innebära poängförlust. Halmstad försökte också att rida på framgångsvågen men i sin iver att komma fram till nya chanser var det flera gånger nära att man gick bort sig i försvaret. Det kändes som om chansen skulle dyka upp för eller senare.
Efter chanser åt båda hållen närmade sig slutsignalen och Halmstads anfallsförsök blev mer och mer vågade och i den 87:e minuten kom tillslut öppningen AIK hade väntat på.
Efter att HBK tappat bollen i anfallsläge med massor av folk på "fel" planhalva kunde inte mindre än fyra Gnagare komma med fart mot två HBK-backar. Istället för att förivra sig väntade Andreas in Hoch och lade bollen på djupet till honom. Hoch i sin tur såg två fria spelare i bortre delen av straffområdet och passade med precision bollen mot Rubarth, som ensam med målvakten för andra gången i matchen, återigen iskallt kunde placera bollen, denna gång vid Conny Johanssons högra stolpe.
Med bra spel, kontrollerat humör och två mål måste Mats Rubarths inhopp efter en halvtimme av matchen betecknas som matchavgörande. Det var ju dessutom Mats som var upphov till straffen som gav 2-1-målet.
Sammanfattningsvis gjorde Jonas Therns spelare ingen dålig match. Tvärtom spelade man bitvis bra och bjöd AIK på säsongens hårdaste motstånd på Råsunda. AIK var dock i längden det starkaste laget och trots att man släppte in två mål så gör man fyra och vinner matchen rättvist. I Halmstad imponerade den snabbe polacken Sypniewski, trots att han sprang offside ett antal gånger och "snackade" lite mycket. Bra var också Touma men fram för allt Dusan Djuric på mittfältet, som gång på gång löste kniviga situationer och bäddade för många Halmstadsanfall.
I AIK gladde återigen Håkan Svensson med sitt lugna spel och reptilreflexer. Fram för allt i luftrummet går Håkan ut med en pondus som AIK saknat. Mats Rubarths fina inhopp har redan nämnts, liksom mittbackarna Björck & Nilsson som får med beröm godkännt, trots Per Nilssons två misstag.
Kalle Corneliusson verkar trivas bättre på mittfältets ytterkant än i försvarslinjen men skulle ibland behöva komma lite tätare inpå motståndaren. Hoch och Andreas sprang som vanligt kopiöst och Hoch hade varit värd ett mål för allt sitt slit. Jimmy Tamandi och Daniel Tjernström kommer tyvärr sällan med i anfallen vilket gör att de försvinner ur matchen lite grann. Synd, för kanske mest Jimmy Tamandis snabba rusher skulle kunna bidra till att luckra upp motståndarnas försvar.
Krister Nordin kämpade på som vanligt och hans påpassliga mål inledde AIK:s vändning. Tillsist måste Ishizaki berömmas för bra passningsspel men kanske fram för allt för den höga kvaliteten på frisparkar och hörnor. Jag har ibland klagat på Ishis ojämnhet vid fasta situationer men i dag var han bra!
Att AIK inte drog på sig en enda varning under matchen är också ett positivt trendbrott. Andreas Alm avtjänade dessutom sin avstängning i och med dagens frånvaro och är redo inför den svåra bortamatchen mot Landskrona nästa måndag.
AIK fortsätter att skugga toppduon Hammarby och Djurgården. I och med DIF:s 4-0-vinst mot stackars Enköping och Hammarbys mållösa match uppe i Sundsvall gick Djurgården förbi Hammarby samtidigt som AIK knappade in två poäng på Bajen. Nu skiljer bara en poäng till andraplatsen och två till första.
AIK kan bara fortsätta att vinna sina matcher och hoppas på att misstagen hos Stockholmsrivalerna kommer.
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
HBK 0-1 Spelmål 
Slut på Första halvlek/perioden
HBK Gult kort till 