OLA ANDERSSON - PASSNINGSKUNGEN

Ola Andersson kom 28 år gammal till AIK 1995. Han gjorde succé direkt, kom med i landslaget efter bara ett par månader och han missade inte en enda AIK-match på nästan 2,5 år. Han var lagkaptenen som ledde AIK i Cupvinnarcupens kvartsfinal mot Barcelona och han var passningskungen som med sina precisa framspelningar låg bakom många AIK-mål. Knäskador förstörde delar av de sista åren på 1990-talet men han var med i AIK:s samtliga Champions League-matcher 1999 och han var med i förspelet både till Novakovics drömmål mot Barcelona och Krister Nordins mål mot Arsenal.

OLA ANDERSSON - MITTFÄLTAREN ANDRA HALVAN AV 1990-TALET

Ola Andersson, uppvuxen i Lövstalöt ett par mil norr om Uppsala och fotbollsuppfostrad i Bälinge IF, kom till Stockholm och Brommapojkarna som 20-åring. Efter tre år i BP vände Ola tillbaka till Uppsala då han ansåg att han inte utvecklades som fotbollsspelare. Det skulle dröja ända till 1995, då Ola var inne på sitt 29:e år, innan han kom till en allsvensk klubb.

- Jag tog ett steg tillbaka när jag lämnade BP, berättar Ola i början av 2007. Jag behövde det för att kliva fram och utveckla mig. Men jag fick en stämpel av att inte klara av elitfotboll så därför fick jag inga erbjudanden om spel i högre divisioner. Men jag hade hela tiden målsättningen att en dag spela i Allsvenskan.

Hösten 1994 såg Ola AIK-Parma på Råsunda och det var då han blev AIK:are. "Här vill jag spela", tänkte Ola på läktaren. Bara några veckor senare ringde AIK:s tränare Erik Hamrén som inte hade svårt att övertala Ola att komma till AIK.

- Jag är glad att jag fick möjligheten i AIK. Visst, jag var 28 år men kanske var det åldern som gjorde att jag lyckades. Hade jag varit yngre är det inte säkert att det hade gått så bra.

Ola Andersson gjorde succé i AIK våren 1995. Han tog en ordinarie plats på mittfältet och hade stor del i att AIK i mitten av maj både ledde Allsvenskan och var i final i Svenska Cupen. Allra bäst var han mot IFK Göteborg, regerande mästarna, 21 maj. Dagens Nyheter skrev att "den största överraskningen så här långt är debutanten Ola Andersson och trots konkurrens från bland annat Stefan Rehn, var "Bälinge-Andersson" planens främste mittfältare på Råsunda". Dagen efter blev Ola uttagen i Tommy Svenssons landslagstrupp och han fick spela två matcher, mot England och Japan, i landslagsturneringen i England.
- Det var stort att få spela i Allsvenskan och det var ytterligare en nivå att spela i landslaget. Hade jag fått spela med Jonas Thern eller Stefan Schwarz hade jag haft en omgivning som hade lyft mig. Men nu hade jag allsvenska medspelare som egentligen inte var så mycket bättre än andra spelare i AIK. Ett samspelt AIK hade nog gjort minst lika bra ifrån sig som vi allsvenska spelare, som inte var samspelta, gjorde.
- Jag fick en chans i landslaget. Jag tog inte till vara på den och då blev det inte fler landskamper.

Något mer landslagsspel blev det alltså inte för Ola men i AIK var han given. Från det att han kom till AIK missade han inte en allsvensk match på nästan 2,5 år. AIK vann Svenska Cupen (som då hette Skandiacupen) både 1996 och 1997 och i mars 1997 spelade AIK kvartsfinal i Cupvinnarcupen - mot FC Barcelona. Ola berättar så här om de matcherna:
- Det var ett fantastiskt äventyr. Vilken arena och vilka spelare! Jag hade blivit lagkapten i oktober 1996 så det var jag som fick gå fram och hälsa på Popescu. Det var egentligen min första inblick i internationell toppfotboll. Pascal Simpson gjorde 1-0 redan i första minuten genom att dundra in både boll och målvakt i målet. I Sverige hade han blivit utvisad och vi var alla beredda på frispark. Det kanske hade varit bättre om det blivit frispark för nu blev Barcelona förbannade och satte upp ett våldsamt tempo. Jag hade varit förkyld veckan före och efter åtta minuter var jag helt slut. På Råsunda, när vi trodde att minusgraderna skulle vara en fördel för oss, värmde Barcelona upp i kortärmat. Kylan var inget som tog på Barcelona utan de bara spelade av matchen.

Våren 1997 började skadeproblemen för Ola. Han hade fått problem med ena knäet men hankade sig fram till cupfinalen mot Elfsborg (2-1 till AIK) där han var tvungen att utgå. Sedan var han borta i fyra månader, var med i några matcher, opererades i december 1997 och var inte tillbaka på allvar förrän på sensommaren 1998. Då gjorde han sitt livs näst bästa match, mot Hammarby, där Olas precisionspassningar gång på gång skar igenom Hammarbys försvar och skapade målmöjligheter på löpande band för AIK. Knappt två månader senare blev Ola historisk då han blev utbytt bara tre minuter efter det att han hade blivit inbytt! Det var borta mot Halmstad och Ola hade kommit in i 35:e minuten och bara ett par minuter senare blivit överfallen bakifrån av Torbjörn Arvidsson. Både korsband och ledkapsel i Olas högerknä blev svårt sarjade och Ola var ånyo borta mer än ett halvår. Många trodde nog att 32-årige Ola skulle få problem att komma tillbaka. Men revanschlusten fanns där och på försommaren 1999 var Ola med i laget igen. Lagom till AIK:s Champions League-äventyr hade också formen kommit tillbaka och Ola var med i AIK:s samtliga tio matcher. I matchen mot Barcelona var han med i förspelet till Nebojsa Novakovics drömmål och han passade till Krister Nordins mål mot Arsenal, det enda mål som ett svenskt klubblag har gjort på Wembley. I den matchen blev Ola utbytt i 88:e minuten vid ställningen 1-1. Fem minuter senare hade Arsenal vunnit matchen med 3-1.

- Champions League var ett fantastiskt äventyr, speciellt minns jag matcherna mot Barcelona på Råsunda och bortamatchen mot Arsenal. Vi var verkligen bra 1999 och vi borde ha vunnit Allsvenskan. Förutom mina knäproblem kände jag mig fräsch i kroppen, jag hade ju inte spelat toppfotboll i lika många år som andra 33-åringar.

Ola ändrade sin spelstil efter knäskadorna. 1995-97 var han den hårt arbetande centrala mittfältaren med utsökta passningar och blick för spelet. Därefter var han inte längre slitvargen i det defensiva arbetet utan fungerade mer som framspelare i offensiven. Svagheter, både före och efter knäskadorna, var nog en alltför stor osjälviskhet när han kom nära motståndarmålet. Två allsvenska mål på 102 matcher vittnar om att Ola framför allt var framspelaren.

Ola lämnade AIK efter säsongen 2000 och fortsatte några år i mindre klubbar som spelare och tränare. Snart var han dock tillbaka kring elitfotbollen. Han blev expertkommentator i Canal+ och avancerade senare till SVT där han under EM- och VM-sändningar berättade, ritade och förklarade på ett sätt som inte många andra experter klarar. Sommaren 2006 återkom han till AIK, nu i sportchefens roll, och som sådan fortsätter han sitt arbete med att befästa AIK:s plats i toppfotbollen.

Text: Anders Johrén (2007)