Jan Backman, ledare i Skellefteå AIK, minns att "Dick under sitt första år i A-laget var som ett spjut, stor och orädd. Men han var lite lat och ställde sig ofta sist i övningarna. Andra året platsade han inte. Då började han träna på allvar, han sprang en mil varje kväll. Och det gav resultat, rena ketchupeffekten."
Dick Lidman blev en av Skellefteå AIK:s dominerande anfallsspelare och 1989 värvades han till GIF Sundsvall. Det året spelade förutom Dick även Tomas Brolin, Michael Brundin och Håkan Sandberg i Giffarna. Att Brolin var något extra kunde Dick se redan då.
- Tomas hade en extrem talang och en oerhört bra inställning både till sitt eget spel och till laget. Han tränade otroligt hårt och även om man inte såg en av världens bästa fotbollsspelare i honom då så insåg man att han skulle komma långt.
Dick Lidman gjorde ett bra första år i GIF Sundsvall, han gjorde bland annat sju mål, men för laget gick det sämre. Man åkte ur Allsvenskan. Året efter gick man upp igen men Dick fick stora delar av 1991 förstört på grund av skada.
Dick till AIK
1992 värvades Dick Lidman till AIK. AIK hade i flera år letat efter en riktig målskytt men trots många goda namn, som Per Harrysson, Bo Andersson, Hans Eskilsson med flera, var det ingen som hade lyckats fullt ut. Men det tog lång tid innan AIK och GIF Sundsvall var överens om övergången. Lidman hade skrivit på för AIK redan i november 1991 men först några veckor innan seriestarten kom klubbarna överens.
- Det var stor skillnad mellan AIK och Giffarna. Först var det en omställning att flytta till Stockholm, sedan var det betydligt mer träning, berättar Dick tolv år senare.
Dick debuterade för AIK i den allsvenska premiären mot Västra Frölunda och i matchen efter mot IFK Norrköping gjorde han sitt första mål, en halvvolley på retur från en släpphänt Lasse Eriksson i Norrköpingsmålet. Dick skulle komma att göra många liknande mål, han var på rätt plats i straffområdet och kunde slå in bollen. Målen var sällan spektakulära men mål blev det.
1992 - guldåret
Men Dick Lidman var inte given i AIK:s lag under det första året, 1992. Av 28 matcher spelade han 23, varav tio som inhoppare.
- Det var inget bekymmer för mig att jag ibland blev petad. Jag visste om att det skulle bli tufft och jag tycker ändå det gick bra för mig.
Dick Lidman var i högsta grad bidragande till AIK:s SM-guld, det första på 55 år. Dick förklarar vad som låg bakom framgången:
Det var ett bra lag med många vinnare i laget som törstade efter framgång.
Vi hade en bra stomme med bland andra Björn Kindlund, Bernt Ljung, Peter Larsson, Vadim Jevtushenko, Gary Sundgren och Kim Bergstrand.
Vi hade en bra blandning av äldre och yngre spelare, och jag och Krister Nordin (som kom samma år från Djurgården) tillförde ytterligare.
Vi hade två mycket förnäma tränare i Tommy Söderberg och Thomas Lyth.
20 mål på 20 matcher
Hösten 1993 och våren 1994 svarade Dick Lidman för en av svensk fotbolls mest glömda skyttekungsinsatser. På 20 allsvenska matcher från augusti 1993 till maj 1994 gjorde Dick 20 mål. På fem matcher från oktober 1993 gjorde han nio mål! Plötsligt hade AIK en målkung som inte setts sedan Kurre Hamrins dagar i mitten av 1950-talet. Inte ens Sanny Åslund kom upp i det målsnitt som Dick visade upp denna tid. Även om många av målen gjordes långt inne i straffområdet, på retur eller någon petning, så finns det några mål som tål att beskrivas närmare.
Örebro-AIK i maj 1993. Dick nickar in segermålet 1-0 bakom Dan Larsson i ÖSK-målet. Dick kom högst i nickduellen med målvakten, inlägget kom långt ute från AIK:s högerkant. Målet liknade inte så lite Sveriges och Kenneth Anderssons kvitteringsmål mot Rumänien i VM 1994.
AIK-Göteborg i augusti 1993. Det står 0-0 när Dick får en djupledsboll, han springer ifrån Göteborgsförsvaret, rundar målvakten Thomas Ravelli och slår bollen enkelt i mål. Trots Dicks ledningsmål vann Göteborg matchen med 5-1.
AIK-Sparta Prag i Europacupens första omgång i september 1993. Regnet öser ned när Peter Larsson, långt ute på högerkanten, slår ett inlägg som Dick Lidman kastar sig och språngnickar i mål till vänster om den tjeckiske målvakten Sova. Dicks förnämsta mål i karriären. AIK vann matchen med 1-0 men förlorade returen i Prag med 0-2.
Slavia Prag-AIK i UEFA-cupens första omgång i september 1994. Dick nickar in 1-1 efter en hörna, matchen slutar 2-2 och AIK går vidare till nästa omgång där man mötte Parma.
Hammarby-AIK i augusti 1995. Dick gör segermålet 2-1 i 87:e minuten på en retur från målvakten Fahlström. Dick gjorde målet med en snedträff och han kommenterade själv målet efter matchen med att "det är ofta snedträffarna som går in, rena träffar brukar målvakten ta".
AIK-Helsingborg i april 1997. Dick gör 2-0, sitt första mål på 531 dagar efter ett skadefyllt 1996. Han satte dit pannan efter en hörna och bollen gick otagbart i mål. "Det kändes väldigt skönt att få göra mål igen, annars hade jag börjat fundera, tänka på varför det inte blir något."
Med tio års distans menar Dick att det fanns flera orsaker till att det gick så bra för honom. Dels trivdes han mycket bra i Stockholm och i AIK. Dels fanns det många spelare runt omkring som gjorde det lätt för honom. Kim Bergstrands löpningar öppnade för en något annorlunda spelande Dick Lidman, Krister Nordin hade kanoninlägg som banade vägen för många mål. Spelarna kompletterade varandra.
Landslaget
Trots Dicks målfabrikation 1993-94 dröjde det till våren 1995 innan han fick debutera i A-landslaget. Det skedde i För-EM i England där Dick fick göra två matcher, mot Brasilien och England.
- Det var ett kvitto på att jag var bra i Allsvenskan. Men inte var jag landslagsmässig, menar Dick utan att tveka. Det var kul bara att vara med, jag njöt av varje stund i landslaget.
Det är möjligt att Dick inte var landslagsmässig, i spelet på plan. Det fanns andra som var snabbare, hans styrka var inte att gå i djupled. Men han var bra på huvudet, han var lite av en "targetplayer". Och i fråga om målfabrikation var han definitivt landslagsmässig.
- Det fungerade då, det är inte säkert att min spelstil hade fungerat idag, funderar Dick 2004.
Två oslagbara(?) rekord
Dick Lidman innehar två oslagbara(?) rekord i AIK-tröjan.
I cupmatchen mot Hedens IF uppe i Boden i juli 1997 vann AIK med 13-0(!) och Dick gjorde fem mål innan AIK-tränaren Erik Hamrén bytte ut Dick i den 61:a minuten. Både Kim Bergstrand (mot IK Brage 1993) och Olle Pettersson (mot Visby Gute i Svenska Cupen 1941) har gjort fem mål för AIK i en tävlingsmatch men de hade då 90 minuter på sig. Dick fick bara 61 minuter på sig.
I matchen borta mot Degerfors IF 12 maj 1997 kom Dick in som 14:e man, i 92:a minuten. Exakt åtta sekunder efter det att Dick satte foten på planen blåste domaren av matchen. Det är det kortaste inhoppet i AIK:s allsvenska historia.
Slavia Prag
1994 hade AIK mött Slavia Prag i UEFA-cupen. Det var starten på några års samarbete mellan klubbarna. Martin Hysky kom till AIK från Slavia våren 1996 men dessförinnan hade Dick gjort en sejour i Prag. Och under sin tid i klubben hann Dick med att bli tjeckisk mästare! På Slavias hemmaarena finns alla mästarnas namn inristade på läktaren och från alla åskådarplatser går att läsa att Dick Lidman blev mästare 1995-96.
- De var individuellt mer skickliga än vad vi var i AIK, men lagmässigt var AIK skickligare. De hade många namnkunniga spelare, Podborski den allra mest kända.
Dick återvände till AIK och även om han hade några förfrågningar så var det aldrig nära att han lämnat AIK och Sverige för ett längre proffsspel utomlands. Dels hade Dick ett bra civilt arbete och dels kändes det aldrig riktigt "hett".
AIK:s utveckling under 1990-talet
Efter AIK:s SM-guld 1992 blev AIK topplaget som aldrig riktigt infriade förväntningarna. 1993 ledde AIK serien efter åtta omgångar men slutade trea. 1994 tappade AIK mycket i mitten av serien och slutade sexa. 1995 gjorde AIK kanske sin spelmässigt bästa säsong så långt på 1990-talet men trots stora spelövertag och mängder av målchanser blev det mest oavgjorda matcher och AIK slutade åtta. 1996 började ännu sämre och AIK låg på nedflyttningsplats in i juni månad. Då vände det för AIK som slutade fyra i Allsvenskan och fick stora framgångar i Cupvinnarcupen.
Dick Lidman hade nu, 1996, fått stora problem med brosk i vänster knä. Han hade känt av skadan i många år. Det var egentligen ingen allvarlig skada men det hindrade honom från spel. Först vintern 1997 var Dick tillbaka, lagom till en av AIK:s allra största upplevelser genom tiderna - kvartsfinalen i Cupvinnarcupen mot FC Barcelona! AIK hade hösten 1996 slagit ut KR från Island och Nîmes från Frankrike och spelarna stod nu inför sitt livs uppgift.
Barcelona - och Primorje!
- Matcherna mot Barcelona är en av de absoluta höjdpunkterna i min tid i AIK. Barcelona var ett exceptionellt lag, med världsspelare och som dessutom vann hela Cupvinnarcupen det året. Nou Camp var det största vi hade spelat på. Det var otroligt stort men vi gick in med förhoppningarna att vinna. Vi gjorde två hyfsade matcher, jag fick göra inhopp i båda två och förspelet till Pagges kvittering på Råsunda var väl ok.
I 73:e minuten, när Barcelona leder med 1-0, kom en lång lyra mot Dick Lidman som befinner sig till vänster nära Barcelonas straffområde. Han tar retfullt enkelt ned den höga lyran, med foten nästan med ryggan mot bollen, på brassevis, och spelar direkt bakåt till Pascal Simpson som drar åt sidan och klipper in kvitteringen i målvaktens vänstra kryss. Inte lika vackert som Nebosjas mål mot Barcelona drygt två år senare, men inte långt därifrån.
1997 innehöll inte bara Barcelona vad gäller Europaspel. Hösten 1997 mötte AIK slovenska Primorje. Efter en usel match på Råsunda, 0-1, förlorade AIK efter förlängning nere i Slovenien.
- Även om jag inte var med och spelade i matchen så är det mitt bittraste AIK-minne. En sådan match ska vi bara inte förlora.
Från spelare till vice VD
Hösten 1997 fick Dick känning av samma skada han haft tidigare. Samtidigt kände han att han hade gjort sitt, han var färdig mentalt med sitt fotbollsspelande. Han klev istället in i AIK Fotbolls ledning lagom till guldåret 1998 och till de remarkabla publikökningarna som AIK visade från 1998. SM-guldet 1998 förklarar Dick så här:
- Vi hade en bra tränare, ett extremt bra försvar och målvakt och så hade vi BK Häcken. Jag är fortfarande medlem där.
Det var ju BK Häcken, som genom sin seger mot Helsingborg i sista matchen gav AIK möjligheten att bli svenska mästare.
Året efter, 1999, gick det mesta AIK:s väg, åtminstone fram till september. AIK ledde Allsvenskan i stor stil, man hade vunnit tre gånger över främsta konkurrenten Helsingborgs IF (två gånger i Allsvenskan, en gång i Svenska Cupen) och AIK hade kvalificerat sig för Champions League via seger mot AEK från Aten.
- Det var många som hade en stark vilja att göra AIK väldigt bra. Från tränare, ledare och spelare till personal och tjänstemän på fotbollskansliet. Vi hade ett lag som var mycket bra nationellt och kunde hävda sig interantionellt. Framgången födde framgång, laget fick ett enormt självförtroende och allt stämde.
Men 14 september 1999, kl 22.30, började AIK:s drömmar att krascha. AIK spelade sin första match i Champions League och ledde med 1-0 hemma mot FC Barcelona in i den 86:e minuten. Efter en oförklarlig domarmiss kunde Barcelona vända till 2-1. AIK började förlora i Allsvenskan (0-1 mot Halmstad, AIK:s första hemmaförlust i Allsvenskan på nästan två år) och AIK tappade allt. SM-guldet gick till Helsingborg, Champions League blev ett äventyr för hösten men inget mer och AIK tappade sin ledande position först i Sverige och sedan i Stockholm.
- Men man måste sätta allt i sitt rätta perspektiv, menar Dick. AIK har egentligen inte vunnit så mycket, på de senaste 66 åren har vi vunnit två SM. AIK ska självfallet sträva efter att vinna titlar och nå framgång men det var 1998-99 som var remarkabla, inte åren därefter. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad som fick vara med under framgångsperioden. Att vi inte kunde vidmakthålla vår position berodde bland annat på att vi inte hade någon historik, inget facit över hur vi skulle göra.
- Samtidigt har jag en stark tro på att AIK:s framtid blir ljus. Det ser lovande ut. Vi har goda förutsättningar med Karlbergs träningsanläggning, konstgräs, ett bra intäktsflöde och ett starkt eget kapital speciellt efter nyemissionen 2004. Vi har samarbetet med Café Opera och ett mycket starkt publikstöd. Det fattas några pusselbitar men nästa SM-guld kan komma redan 2005!
- Den stora skillnaden idag mot när jag spelade är kanske publiken. Då hade vi sällan över 6 000 åskådare på vanliga matcher medan AIK 2004 har över 17 000 i snitt. Klubbarna jobbar mycket mer aktivit med att locka publik och det ger resultat. Men vi får inte glömma att det var Hammarby som drog igång haussen när de gick upp i Allsvenskan 1998 men AIK hängde snabbt på. Det är AIK och Hammarby vi mycket kan tacka för det som har hänt. Övriga lag vaknade först långt senare. Då hade redan TV och media hakat på och vi fick en framgångsspiral.
- Men vi får inte tro att det kommer att fortsätta på det viset. Det gäller nu för AIK att bibehålla en hög nivå och att inte dalarna, som definitivt kommer, blir alltför djupa. Någon fortsatt expansion i samma takt som vi sett tidigare kan jag inte tänka mig att vi får. Det gäller att ha en ödmjuk inställning för att behålla publiken.
Inifrån AIK till utanför AIK
Dick Lidman lämnade AIK Fotboll hösten 2002 efter att han helt enkelt höll på att jobba ihjäl sig. Dick framhåller själv att han är arbetsvillig, lojal och att han har en hög social kompetens. Men han kan ibland ha svårt att säga nej och han borde bli bättre på att passa tider och att vara mer strukturerad.
Från 2003 arbetar Dick som Vd på Konferensskräddarna, som bland annat är sponsor till AIK och ordnar resor för andra sponsorer. Han följer AIK och har fram till sommaren 2004 bara missat två allsvenska AIK-matcher, hemma och borta, under året. Och från att ha haft AIK och fotboll som 24-timmarsjobb har nu samma AIK och fotboll blivit ett härligt fritidsintresse. Förutom fotbollen är det förstås familjen som finns i centrum men även golfrundorna, med handicapp 8,8, innebär ett välkommet avbrott.
Dicks minne av sina fotbollsinsatser
Till sist två anekdoter om hur Dick i alla fall inte lever på gamla minnen.
Middagen efter AIK:s årsmöte 1993 avslutades med frågesport mellan ett fotbollslag och ett ishockeylag. Dick Lidman ingick i fotbollslaget. Ställningen var oavgjord mellan lagen och en utslagsfråga skulle fälla avgörandet. Frågan löd: Vem gjorde två mål när AIK besegrade IFK Göteborg med 3-1 i maj 1992 (alltså tio månader innan frågan ställdes)?
Dick var säker på sin sak, Krister Nordin slog in två mål, och tyckte samtidigt att det inte var helt rättvist att utslagsfrågan handlade om fotboll. Ishockeylaget var inte lika säkra på sin sak men svarade till slut Dick Lidman. Därmed vann ishockeylaget. Dick gjorde två mål i den aktuella matchen, Krister Nordin ett. Hela mötet avslutades med kvällens största skratt!
Att Dick inte lägger sina egna idrottsmeriter på minnet kan även artikelförfattaren vittna om. I slutet av 1990-talet uppkom en diskussion om Dicks insatser som fotbollsspelare MOT AIK. Undertecknad mindes då en match mellan AIK och GIF Sundsvall i augusti 1989, AIK vann med 4-2 men Dick Lidman gjorde Sundsvalls båda mål. "Aldrig har jag gjort två mål på AIK i en och samma match", sade Dick när han påmindes om detta. Först efter att ha blivit förevisad den aktuella matchens statistik från "Årets Fotboll" gav Dick med sig. Men ännu i denna dag har han inte något minne av sina två mål mot AIK.
Text: Anders Johrén (2004)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
