Roberth Johansson, AIK:are från tidiga ungdomsår, kom till favoritklubben vid 21 års ålder, 1995. Han hade då spelat ett par år i Djurgårdens juniorlag ("de hade bästa juniorverksamheten och var de enda som hörde av sig så det var naturligt, inget konstigt med det") och ett par år i Vasalund. Nu skulle han bli ett bra komplement till Pascal Simpson och Dick Lidman i AIK:s anfall.
Roberth uppfyllde våren 1995 alla förväntningar, och mer därtill, som fanns när han kom till AIK. I sin andra tävlingsmatch, i Svenska Cupens 8-delsfinal mot Örgryte, var det Roberth som gjorde det avgörande målet i förlängningens 19:e minut. Och i maj gjorde han mål i tre allsvenska matcher i rad. Två av målen var direkt avgörande, dessutom mot Hammarby och Djurgården.
Roberths mål mot Hammarby 8 maj 1995 tål att berättas. Så här stod det i Dagens Nyheter:
"Roberth Johansson, 21, hämtad från Vasalund inför den här säsongen, är något av den idealiske inhopparen när AIK bryter spelmönstret och byter ut någon av topparna Pascal Simpson eller Dick Lidman. Mot Hammarby hade Roberth Johansson bara varit på planen i en dryg minut när han sprintade förbi Magnus Lefvert och slog in det avgörande 3-1-målet, hans första i Allsvenskan.
- Vilken känsla, men det var nära att jag missat målet. Jag visste inte att backen var så nära bakom mig när jag rundat målvakten Per Fahlström."
Roberth Johansson gjorde alltså det avgörande målet även i nästa derby, mot Djurgården. Precis som vid målet mot Hammarby var det Dick Lidman som passade fram till en hypersnabb Roberth Johansson som sprang ifrån motståndarförsvaret.
Det var Roberths snabbhet och spelförståelse som var hans styrka. Han hade en timing som gjorde att han ibland fick ett försprång och bara sprang förbi sina motståndare. Det var tekniken och huvudspelet som var hans svagheter. Samt att han hade en kropp som inte klarade elitspel i fotboll. En kort tid efter succématcherna våren 1995 vaknade Roberth en natt och kunde inte gå. Så småningom kunde han komma tillbaka och springa men inte skjuta, då stack det som en kniv i ryggslutet. Roberth hade fått Bechterews sjukdom. Det är en kronisk inflammationssjukdom vars orsaker inte är kända. Den drabbar framför allt yngre män och börjar ofta med en smygande värk i nedre delen av ryggen eller i skinkorna, särskilt på morgonen. Det går inte att bota sjukdomen, men smärtan och stelheten kan både lindras och förhindras med hjälp av mediciner och fysisk träning. Roberth fick ge upp alla tankar på fortsatt fotbollsspel.
- Det var ett hårt slag, konstaterar Roberth drygt tio år senare. Jag hade satsat hela livet på att bli en bra fotbollsspelare och så tog det bara slut när jag var 22 år. I stället satsade jag på att bli tränare.
Roberth har sedan dess tränat ett antal olika lag och vid sidan av arbete och familj följer han även AIK:s utveckling.
- Det var oerhört struligt under några år med bristande kontinuitet på många håll. Men 2006 var ju fantastiskt. Nu (2007) har AIK bra tränare på alla fronter. Det är bara att se vad Norling, Novakovic och Thomas Lindholm har åstadkommit i sina tidigare klubbar.
Roberth Johansson tillhör det fåtal AIK-spelare som har visat en fantastisk potential men som efter en kort tid bara försvann från fotbollsscenen, i det här fallet på grund av en sjukdom. Hans två avgörande mål mot Hammarby och Djurgården försvinner däremot inte från näthinnan på de AIK:are som hade förmånen att se Roberth de där magiska derbymatcherna i maj 1995.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
