Kim Bergstrad

Kim Bergstrand var som tonåring en lovande slalomåkare, placerad på ungdoms-SM, men det var fotboll som blev Kims främsta idrott. 1983 gick han över från IFK Täby till AIK. En bekant till Kims pappa kände AIK:s mångårige ledare Lennart Hemming och på den vägen blev det AIK. Kim spelade i AIK:s ungdoms- och juniorlag och bara en dryg månad efter sin 18-årsdag fick Kim göra allsvensk debut.

Den allsvenska debuten skedde borta mot Elfsborg. Kim spelade matchens första 75 minuter och gjorde, enligt Dagens Nyheters Bengt Lans, "en fullt godkänd insats". Men det var i matchen därefter som Kim slog igenom på allvar. Derby mot Djurgården och Kim var två minuter från att bli den store matchhjälten. Han gjorde 2-1 i 56:e minuten efter en lång dragning strax utanför straffområdet och sköt ett lågt skott förbi Djurgårdens målvakt Joakim Sjöström. Det målet såg länge ut att bli segermålet men i 88:e minuten kvitterade Djurgården och sekunder före slutsignalen gjorde AIK, genom Mats Olausson, 3-2. En oförglömlig avslutning på en för Kim Bergstrand oförglömlig match.

Redan en vecka senare slog Kim till igen. Bortaderby mot Hammarby, på Söderstadion, och Kim Bergstrand var matchens dominant. Expressens Stig Bodin skrev:
"Det kan man väl i en framtid tvista om - när Kim Bergstrand, 18-åringen i AIK slog igenom (i sin första, andra, tredje eller fjärde match i Allsvenskan), men nog var det den gången på Söderstadion mot Hammarby i derbyt han SLOG TILL! Ett sagolikt mål bland annat. Ett par framspelningar som fick folk att sucka. En bollkontroll men framför allt en stabilitet i umgänget med boll och den skog av ben som understundom spärrade vägen."

- Jag var fysiskt välutvecklad, berättar Kim 20 år efter genombrottet. Jag hade bra psyke och fick förtroende hos tränaren Roffe Zetterlund. Det hade gått trögt för laget innan jag kom in och jag hade inget att förlora.

Fortsättningen blev inte riktigt lika succéartad. Kim fortsatte att ta en plats i laget men målen uteblev. Och mot slutet av säsongen, när SM-slutspelet närmade sig, värvade AIK Jari Niinimäki för att göra mål. Kim fick agera inhoppare i slutspelsmatcherna och i den avgörande SM-finalen borta mot Malmö FF var det Kim, som en minut efter det att han blivit inbytt, gav nytt liv i matchen med sitt 3-1-mål. AIK förlorade dock matchen med 5-2 och den sammanlagda SM-finalen med 5-3.

1987 och 1988 var inga bra år, varken för AIK eller Kim Bertstrand. Kim var sjuk och skadad i flera omgångar. I juni 1987 höll det på att gå riktigt illa. Han fick narkosallergi i samband med en blindtarmsoperation och var nära att dö. Han förlorade tio kilo men var ändå tillbaka i laget i slutet av juli. "Mest för att laget var så dåligt", menar Kim. "Jag var inte redo för spel så tidigt".

1989 och 1990 innebar ett visst lyft för laget. Kim gjorde några mål per år men var också skadebenägen och fick aldrig det där riktiga genombrottet som våren 1986 hade förespeglat. 1991 kom en ny tränare till AIK, Tommy Söderberg, med en fruktansvärd energi.
- Det var mycket hans förtjänst att det gick så bra för AIK, menar Kim. 1992 gick det bra hela året, vi hade ett fantastiskt bra lag.

Inte minst gick det bra för Kim Bergstrand. Han gjorde sin kanske bästa match i karriären, hemma mot IFK Norrköping, i Mästerskapsseriens näst sista match. Kim låg bland annat bakom AIK:s 2-0-mål, då han med en bicycletas träffade ribban varpå Krister Nordin enkelt kunde slå returen i mål. Norrköping kom igen och gjorde 2-2 vilket innebar att den avslutande matchen borta mot Malmö FF blev helt avgörande. AIK vann den matchen med 3-2 och tog därmed hem SM-guldet. Men det var utan Kim som på en av de sista träningarna före matchen kolliderade med Michael Borgqvist så illa att han fick en allvarlig skada på ledbandet på vänster knä. Kim fick se matchen på kryckor men det blev ändå en oförglömlig upplevelse för Kim Bergstrand och alla AIK:are som var där.

Alla tiders AIK-målskytt - i en allsvensk match

Kim gick sedan skadad stora delar av vintern och kom inte så förberedd till våren 1993. Ändå blev det just denna vår som han, åtminstone målmässigt, svarade för sin bästa insats i karriären. Långt in på försommaren ledde han den allsvenska skytteligan och i hemmamatchen mot IK Brage 12 maj satte Kim ett målrekord som kanske aldrig kommer att slås. AIK vann matchen med 9-3(!) och Kim gjorde fem av målen. Aldrig någonsin, varken förr eller senare, har någon gjort fem allsvenska AIK-mål i en och samma match.

Efter 1994 fick Kim lämna AIK trots att han hade ett år kvar på kontraktet.
- Det var en fantastisk tid i AIK, jag hade ett enormt AIK-hjärta, men det blev ett tråkigt slut, konstaterar Kim med 12 års distans.

I stället avslutade Kim sin elitkarriär i Hammarby där han spelade fyra år under en tid när Hammarby åkte ur Allsvenskan, kom tillbaka och så när, 1998, hade vunnit SM-guldet. Kim fortsatte sedan några år i mindre klubbar i lägre divisioner.

Kim Bergstrand var en mycket snabb toppforward, med bra spelförståelse och passningsspel. Huvudspelet var inte hans starka sida och han blev med åren, menar han själv, svag mentalt. Han var också skadebenägen något han tror beror på att AIK tränade för litet.
- De första åren tränade vi bara fyra gånger i veckan. Jag var van vid mer träning. Kroppen behövde mer än så för att klara påfrestningarna.

Några år in på 2000-talet leder Kim Brommapojkarnas Tips-elitlag som hösten 2006 blev svenska juniormästare. Men Kim är, som han själv uttrycker det, "ingen fotbollsnörd". Han har ett rikt fritidsliv som vid sidan av familjen består av mycket golf och bridge. Och trots att avslutningen i AIK inte blev den allra bästa så har han fortfarande kvar AIK som sitt favoritlag (i en intervju 1986 sade Kim att hans favoritlag efter AIK var "AIK:s B-lag"). Han följer AIK:s utveckling med stort intresse även om det inte alltid sker från närmaste håll.
- AIK har alla chanser, med hänsyn till medlemmar och intresse, att bli den stora klubben. Men det är lätt att glömma bort kärnvärdena. Gör inte det.

Text: Anders Johrén (2006)