Peter Larsson är en av AIK:s mest framgångsrika spelare genom tiderna även om många av hans framgångar kom då han representerade andra klubbar än AIK. Med tre SM-guld, ett UEFA-mästerskap, en holländsk mästartitel, vinnare av Guldbollen och 47 A-landskamper är det bara en handfull AIK-spelare som kan visa på liknande meriter.
Peter Larsson började sin idrottskarriär i Jönköping och dess IF Hallby. Han var en duktig handbollsspelare (debut i A-laget som 15-åring) men det var fotboll som blev hans främsta sport. 20 år gammal gick han till Halmstads BK och två år senare värvades han av 1980-talets gigant i svensk fotboll, IFK Göteborg. Det blev fyra framgångsrika år i IFK Göteborg. Det första året, 1984, gjorde han två mål i SM-finalerna som IFK Göteborg utklassningsvann mot IFK Norrköping och 1986 var hans IFK en straffspark från final i Europacupen. 3-0 hemma mot FC Barcelona blev 0-3 i Barcelona. I straffsparksläggningen sköt Peter säkert sin straff i mål men Barcelona gick ändå vidare till final. Nästa år, 1987, blev Peter Larssons bästa år i Sverige. Då vann IFK Göteborg SM-guld och UEFA-cupguld (efter finalseger mot Dundee United), han etablerade sig i det svenska A-landslaget där han i EM-kvalet mot Italien gjorde mål både hemma och borta, han fick Guldbollen, han blev uttagen i Världslaget och han blev proffs i holländska Ajax. Efter fyra år i Ajax, med bland annat ett holländskt mästerskap, satsade klubben på en tio år yngre innerback, Marciano Vink, och Peter valde att gå till AIK.
1991 var AIK betydligt mindre än idag (2002) och organisationen runt laget hade inte alls någon större omfattning. Det publika intresset var lågt, AIK hade 1990 haft ett allsvenskt hemmasnitt på 5.014 (och bara 3.113 om derbymatcherna rensades bort), samtidigt som det fanns mycket känslor runt AIK. Men inte heller Ajax hade vid den här tiden någon stor organisation, totalt cirka 15 personer anställda.
1991 visade AIK direkt att man skulle bli ett topplag. AIK kom på fjärde plats i Allsvenskan och kvalificerade sig med bred marginal till den första upplagan av Mästerskapsserien. Efter några inledande segrar slutade AIK dock sist i denna. Året efter hade AIK, på grund av små ekonomiska resurser, en mycket smal trupp. Med undantag för Johan Mjällby, vars knäskada höll honom borta från spel hela året, klarade sig AIK utan allvarligare skador. Förutom tre spelare som gjorde var sitt kort inhopp använde AIK bara 13 spelare under hela säsongen. Av dessa 13 delade Bernt Ljung och Magnus Hedman på målvaktsjobbet. Elva utespelare delade alltså på tio platser i laget, inklusive avbytare. Det, menar Peter Larsson, var en av förklaringarna till att AIK lyckades så bra. Men det fanns fler:
Ledarteamet Tommy Söderberg och Thomas Lyth lyckades få ut det bästa ur laget och varje spelare.
Laget innehöll rätt blandning av personer som verkligen trodde på att laget kunde vinna - och som också ville vinna.
Det var en härlig laganda, det var ett gäng som trivdes tillsammans.
Många tippade före säsongen att AIK skulle åka ur vilket medförde att AIK inte togs riktigt på allvar förrän i slutskedet.
AIK hade flyt och tur med andra resultat - men man måste ha tur om man ska vinna SM-guld.
Peter Larsson framhåller också den hårda styrketräning som AIK körde hela året. Då, 1992, var den tidigare förbundskaptenen Lars "Laban" Arnesson en stark kraft inom svensk fotboll och han var mot den här typen av träning. Men AIK:arna var fysiskt starka och höll sig friska. Tommy Söderberg och Thomas Lyth gjorde ett starkt jobb och gav AIK den stabilitet som laget behövde. Hela klubben fick en kick, tidigare hade AIK varit känt för att vara ett "tungt mittenlag". Med guldet fick många i AIK smak på mer, det var en start på det som skulle komma senare på 1990-talet.
25 oktober 1992 har etsat sig fast i Peter Larssons, och många andra AIK:ares, minne. Det var dagen då AIK säkrade sitt första SM-guld på 55 år. Peter berättar att hela dagen var något alldeles speciellt.
- Det var sådan spänning före matchen att man nästan kunde ta på den. Det var något alldeles speciellt. Och matchen, som inte var någon av våra bättre matcher, kunde vi efter mycket möda vinna med 3-2. Resan hem, festen på Berns och den enorma glädje som fanns i och runt laget. Det var en annan glädje med AIK än vad vi haft i Göteborg och Ajax. Där var det nästan krav på att man skulle vinna. I AIK kom segern oväntat och glädjen blev desto större.
Livet gick vidare efter SM-guldet. Peter beskriver att det efter några dagar uppstod en tomhet som det kan göra efter viktiga avgöranden. Som om man inte riktigt vet vad man ska göra sedan.
1992 gav inte bara glädjeämnen. Peter Larssons tyngsta AIK-minne härrör sig från hösten 1992 då AIK mötte Århus GF på bortaplan. På vägen ned hade ett antal så kallade AIK-supporters skändat och förstört och förutom förstörelse och oro bland oskyldiga människor så fick AIK:s rykte en rejäl skamfläck. Peter Larsson gick då öppet ut till Black Army och frågade "Hur många sjuka hjärnor finns det?". Att AIK åkte ur Cupvinnarcupen, trots en stark insats i Århus, kom nästan i skymundan bakom vissa supportrars framfart.
1993 slutade AIK trea efter att länge ha varit med och kämpat om guldet. AIK åkte också ur Europacupen efter en snöplig 0-2 förlust mot Sparta i Prag. Och efter 1993 lade Peter fotbollsskorna på hyllan. Han hade tidigare, för att bibehålla en hög kvalitet, tränat två extrapass per vecka. Nu saknades den rätta motivationen för att fortsätta hårdträningen och "är man inte beredd att ge 100 så lurar man både sig själv och andra".
Peter Larsson slutade helt med elitfotbollen även om han så småningom fortsatte på division 3 nivå. Där var det inga problem att hålla en plats i laget även om man slarvade lite med träningen. Samtidigt behölls kontakterna med AIK, framför allt var det AIK:s Per Smedberg, som senare blev marknadsansvarig i AIK Fotboll AB, som via sitt företag tog med Peter till VM 1994, Barcelona-AIK 1997 och vid många matcher på Råsunda.
- Det var ett bra och roligt sätt att hålla kontakt med AIK. Jag tror att det är viktigt att en klubb som AIK bibehåller kontakten med gamla spelare. Så det blev en naturligare kontakt när Dick Lidman 2000 ringde för att höra sig för om jag var intresserad av att bli assisterande tränare. Jag hade inte haft några tankar på en tränarkarriär så först tänkte jag att det går inte, jag var inte beredd att flytta från Falun men efter att ha funderat ett tag och diskuterat med min fru så ringde jag Dick och vi pratade igenom saken. Då kom AIK:s styrka fram. Alla praktiska detaljer löstes, bland annat med hjälp av olika samarbetspartners. Jag hade kommit tillbaka till AIK på ett bananskal, mycket tack vare de kontakter vi hade hållit sedan jag lämnade AIK 1993.
Peter Larsson blev så assisterande tränare till Olle Nordin och när Olle våren 2002 blev sjukskriven så tog Peter över. Även om perioden som huvudtränare blev kort, drygt två månader, så sällar sig Peter till samma skara som forna tiders "Pära" Kaufeldt, Eric "Lillis" Persson och Theodor "Thodde" Malm. Nämligen att ha vunnit SM-guld med AIK för att senare också vara huvudtränare för klubben.
Text: Anders Johrén (2002)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
