Peter "Peppe" Hallström utvecklades till seniorspelare i AIK:s "71-or", ett av AIK:s allra mest framgångsrika ungdomslag genom tiderna. I laget ingick också spelare som Johan Mjällby och Thomas Lagerlöf och man vann allt som gick att vinna från S:t Erikscupen till Juniorallsvenskan. 1989 gjorde Johan Mjällby allsvensk debut, 1990 var det Peppe Hallströms och Thomas Lagerlöfs tur. |
Peppe gjorde sin allsvenska debut borta mot Örebro. Även om det gick illa för AIK (0-3) menar han själv att han gjorde "en ok insats".
- Det var stort att uppleva, säger Peter mer än 16 år efter debuten. Jag skulle egentligen varit 14:e man men då Björn Kindlund någon timme före avspark blivit febrig och varit tvungen att lämna återbud fick jag hoppa in som högerback, en postion som jag aldrig tidigare spelat på. Det gick så fort att jag aldrig hann bli nervös.
Första allsvenska målet gjorde han borta mot Halmstad hösten 1990. Peppe spelade dessutom fram till första målet i 2-2-matchen. Det var här, hösten 1990, som Peppe på allvar spelade till sig en ordinarie plats i laget. 1991 spelade han till höger på mittfältet men 1992, då Krister Nordin hade kommit in på just höger mittfält, flyttades Peter ut till vänster.
- Jag fick slå inläggen med stödjebenet, skojar Peter som hade känslan framför allt i högerfoten även om vänstern inte var så dålig den heller.
1992 blev ett succéår både för AIK och Peter Hallström. AIK vann SM-guld och en löpstark Peter Hallström dominerade vänstersidan på AIK:s mittfält. Han gjorde två minnesvärda mål. Ett mot Djurgården i det fantastiska vårderbyt (1-2 från liten vinkel över en duckande(!) Kim Bergstrand) och ett mot Århus i Cupvinnarcupen (Peter stod med ryggen mot mål, vände och fick en fullträff på halvbolley så att bollen gick spikrakt upp i ena krysset). Det senare målet hade sedan Eurosport under en tid som målvinjett.
Peter Hallström var hösten 1992 21 år gammal, ordinarie i AIK:s mästarlag och många spådde honom en fortsatt god utveckling som fotbollsspelare. Då lämnade Peppe AIK och elitfotbollen för spel i Spånga IS. Ett något märkligt beslut kan tyckas. Han förklarar det själv så här:
- Det gällde att se om sitt hus. På den tiden var det inte så ekonomiskt gångbart att spela fotboll. Jag skulle hinna med jobb och familj och fotbollen tog helt enkelt för mycket tid.
Det blev fem år i lägre divisioner innan Peppe 1998 dök upp i Djurgårdens division 1-lag.
- Både Bosse Andersson och Michael Borgqvist, som jag kände sedan AIK-tiden, spelade i Djurgården. Jag gjorde en stabil insats som mittback. Jag hade inga betänkligheter med att spela i Djurgården men jag visste mycket väl att hjärtat fanns hos AIK.
Djurgården gick upp i Allsvenskan, mycket på grund av Peter Hallströms stabila försvarsspel, men han följde inte med upp i Allsvenskan. Istället spelade han en dryg månad i kinesiska Dalian Wanda i nordöstra Kina längst ut på Liatung-halvön (klubben har senare bytt namn till Dalian Shide Football Club).
- Det var en kort utlåning. Jag såg det som en kul grej, ett spännande äventyr. Laget spelade i högsta ligan. Spelarna var väldigt tekniska men inte särskilt taktiskt skolade.
Efter Kina var det definitivt slut på elitkarriären i fotboll även om Peppe under många år har hoppat in i både Gustavsbergs IF och Ingarö IF. Han följer dock fotbollen på nära håll. Han är ungdomstränare för sin sons lag i Ingarö och ser en del AIK-matcher på Råsunda.
- AIK är på rätt väg, konstaterar Peter efter AIK:s lyckade 2006. Det är otroligt roligt att inställningen, engagemanget och hjärtat är tillbaka i laget. Klubben är på gång, stödet från läktarna är fantastiskt, avslutar Peter Hallström.
Peter Hallström har bara goda minnen från sin AIK-tid, en tid som kröntes med SM-guldet 1992. Och även om han inte säger det, så undrar vi om inte Peppe själv någon gång har funderat över hur bra han hade kunnat bli om han stannat några år till i AIK. Vi vet i alla fall att det finns andra som ibland funderar över det.
Text: Anders Johrén (2006)
|