Alexander Östlund

Alexander Östlund blev tidernas yngste allsvenske AIK-debutant när han blev inbytt borta mot Degerfors 10 september 1995. Han var då 16 år, 10 månader och 8 dagar gammal när han klev in på planen i den 87:e minuten i stället för Ola Andersson. Degerfors ledde med 2-1, vilket också blev slutresultatet, DIF:s segermål inskjutet av Andreas Andersson.

Alexander hade tränat med A-laget en dryg månad före debuten och sade så här några dagar efter matchen till Dagens Nyheter:
- Det var roligt att få debutera, men det hade förstås varit roligare om vi vunnit eller åtminstone fått oavgjort.

Tränare Erik Hamrén beskrev honom som "fysiskt stark jämfört med sina jämnåriga kamrater och dessutom är han snabb, framfusig och orädd".

Knappt två månader senare, fem dagar före sin 17-årsdag, blev Alexander tidernas yngste allvenske AIK-målskytt då han slog in slutresultatet 2-0 sex minuter före slutsignalen. DN beskrev målet:
"Inhopparen Thomas Lagerlöf gjorde några fräcka dragningar inne i Örebros straffområde, spelade snett bakåt till Alexander Östlund, varpå denne slog till med ett tillslag och överlistade storspelande Anders Karlsson i gästernas mål."

Alexander gjorde inte bara målet. Han gjorde i övrigt en mycket bra match. DN igen: "Redan under den första kvarten hade Alexander en flygande nick inne i Örebros straffområde som Anders Karlsson räddade. Det var också Salle som låg bakom högerhörnan där Pascal Simpson nådde högst och nickade in 1-0 efter 32 minuter."

Alexander spåddes en lysande framtid och Dick Lidman sade i en TV-intervju att "jag kommer att vara stolt över att ha fått spela tillsammans med Alexander, så bra kommer han att bli".

Alexander spelade 17 allsvenska matcher 1996, varav sex från start, men han tog inte det där klivet fram och blev riktigt ordinarie. Det gjorde han heller inte 1997, och efter att bara ha spelat två matcher på sommaren blev han utlånad till Brommapojkarna. Han tycktes få prestationsångest och var talangen som aldrig blommade ut.

Men han kom tillbaka 1998 och gick då in i AIK:s täta lag, som knappt släppte in några mål men heller inte gjorda så många. Inför den sista omgången hade Alexander spelat 23 av 25 matcher, alla som forward, utan att ha gjort ett enda mål. Men i den sista sagolika matchen mot Örgryte var det Alexander som fick göra det avgörande målet. Målet som gav AIK SM-guld. Ett vänsterskott från vänster sida i straffområdet förbi Öis-målvakten Freddie Roth. Så här sade Alexander till DN efter matchen:
- Jag hade bara en tanke när bollen dök upp framför fötterna på mig. Tänk inte, bara skjut. Jag trodde knappt det var sant när jag såg bollen gå i mål efter alla missar tidigare i år.

Alexander blev guldhjälte i sin sista match i AIK-tröjan. Han fick inte nytt kontrakt och gick vidare till IFK Norrköping. Där omskolades han från forward till högerback och som sådan gjorde han succé. Två lyckosamma år i Hammarby, A-landskamper och utlandsspel i först Feyenoord och sedan Southampton gör att de förhoppningar om en framgångsrik fotbollskarriär, som uttalades av många hösten 1995, har gått i uppfyllelse om än efter en del omvägar.

Text: Anders Johrén (2007)