En bortamatch mot Sundsvall en tredjedel in i Allsvenskan borde ju knappast vara något att hetsa upp sig över men den här matchen var, för båda lagen, mycket mer än så. En påtaglig "vinna-eller-försvinna"-känsla rådde på Idrottsparken innan avspark och två prövade tränare visade bistra anläten i intervjuerna före. Men publiken ramade in matchen på ett härligt sätt i kvällsolen. Matchen bjöd följdaktligen inte heller på något skönspel, från något av lagen. Eller som matchvinnaren Tomas Lagerlöf uttryckte det hela efter matchen. - Ett typiskt bottenmöte, med mycket bök och stök och lite ordnat spel. Men det här var matchen där eleganta framspelningar, lekfulla klacksparkar och iskalla tunnlar betydde föga, men poängen allt.
Dime Jankulovski debuterade för sitt AIK och i övrigt hade Olle Nordin och Peter Larsson fått stuva om rejält, fram för allt i backlinjen. Erik Edman var avstängd (3 varningar) och Mattias Thylander kände sig lite krasslig och började på bänken. Med Kalle Corneliusson och David Ljung borta sedan tidigare flyttade Nordin ner Thomas Lagerlöf på högerbacken och lät Luke Casserly ta sig an vänsterbacksplatsen. I mitten Teddy Lucic och Benjamin Kibebe. Med andra ord en inte helt ordinarie backlinje, men dom skötte sitt jobb i stort sett bra. En annan ovanlig spelposition fick Andreas Andersson, när han drogs ned till centrala mittfältet som bollmottagare och spelfördelare. På topp Nebosja och Långås. Matchen började trevande och redan från början var passningsspel och löpningar lite krampaktiga och ofta feltajmade. Sundsvall började bäst och hade ett par skott i början av halvleken men AIK-ben, Jankulovski eller oskärpa stod i vägen och det blev aldrig riktigt farligt. Båda försvaren såg lite darriga ut och i AIK hade Benjamin Kibebe en del mindre lyckade ingripanden. Kibebe är ibland för "snäll" och kan gott tuffa till sig lite i närkamperna. Detta blev väldit tydligt i samband med Sundsvalls reducering och vid en nick av den pigge "Foppa" Forsberg, kanske Sundsvalls bäste för kvällen. AIK kom efter hand mer och mer in i matchen, efter bl a ett antal hörnor i följd, men skapade inga riktiga chanser. Gamle AIK:aren Hasse Bergh gjorde ett bra jobb på sin högerkant och ville nog mycket mot sina forna lagkamrater. Cain Dotson hade ett bra skott som Dime Jankulovski kunde boxa bort, men även hos Sundsvall kändes attackerna aldrig riktigt giftiga. I AIK kretsade mycket framåt kring navet Andreas Andersson, som skapade en del men fortfarande inte riktigt kommer till. Kanske skulle Andreas försöka komma oftare med fart. Som det är nu stannar han ofta upp och blir ett ganska lätt byte för de flesta backlinjer. När Andreas däremot kommer med fart är han plötsligt svårstoppad.
Efter en dryg halvtimmes spel slog Lucic en lång djupledsboll som Freddy Sundfors i Giffarnas mål går ut på, men helt missbedömer, och Patrik Andersson kan enkelt slå in ledningsbollen i öppet mål, hans tredje mål för AIK. En riktig tabbe av Sundsvallsmålvakten men vaket av "Långås" att fortsätta springa och en kylig avslutning. Minuten efteråt hade Sundsvall en hög lyra i ribban, efter en frispark. Dock blev Jankulovski rejält intryckt i målet av en riktig hockeytackling och domaren borde nog blåst. En påtaglig skillnad jämfört med de senaste matcherna för AIK var ändå närkampsspelet, med några undantag riktigt bra. Man kämpade på mittfältet igen och gav inte bort något i onödan. Mot slutet av halvleken bytte lagen några chanser med varandra men bara med bästa vilja kunde de kallas heta, om ens målchanser.
Andra halvleken blev tyvärr spelmässigt sämre, präglad fram för allt av Sundsvalls brådska att fixa en kvittering och AIK:s omedvetna tillbakadragande. En nick i 62' av "Foppa" blev farlig, sedan Kibebe återigen visat sig lite vek och minuterna senare hade Sundsvall en straffsituation, men domaren bedömde Kibebes brytning som spel på bollen. Dock öppnade detta för AIK-kontringar. Den bästa kom i 69' då fyra AIK:are plötsligt kom stormande mot en Sundsvallsback. Där skulle nog AIK avgjort matchen men passningen kom för sent och Andreas Anderssons skott kunde räddas av Fredrik Sundfors, som delvis revanscherade sig för sin miss vid AIK:s ledningsmål. Istället kunde Sundsvall flytta upp spelet ännu mer mot AIK:s straffområde. Dock uteblev de farliga chanserna och mot slutet av matchen bedarrade Giffarnas offensiv. Då slog AIK till för andra gången. Ett fint inlägg av Nebojsa i den 87' nåddes sånär av Andreas Anderssons springnick men rensades undan av en Sundsvallsback, men inte bättre än att bollen fastnade på Thomas Lagerlöf, som drog sin kille och hårt men behärskat dundrade in 0-2 via ribban. Lagerlöf som högerback kanske inte var så fel i alla fall! Men precis när publiken sagt till varandra att "nu är nog matchen avgjord" och samma känsla nog smugit sig in hos AIK-spelarna, reducerade Sundsvall genom Dennis Östlundh, knappa minuten efteråt, efter ett väl passivt försvarsarbete i AIK. Och så blev det sådär onödigt spännande igen. Men Sundsvall hade varken orken eller kunnandet att samla sig till en sista offensiv utan AIK kunde, med lite möda, försvara de tre viktiga och sköna poängen.
Bäst i Sundsvall var Leif "Foppa" Forsberg, Hasse Berghs första halvlek och stundtals Cain Dotson. I AIK toppade Lucic, som vanligt, tillsammans med Andreas Andersson och i spelet utan boll var även Patrik Andersson lyckosam. Trots det påpassliga målet händer det dock lite för lite kring "Långås". Bäst var nog ändå Thomas Lagerlöf, som från sin ovana högerbacksplats spelade säkert och klokt, anförde laget med föredömliga kämpatag och gjorde ett välförtjänt vackert mål. Slarvet på mittfältet lyste långa stunder med sin frånvaro och båda innermittfältarna Daniel Tjernström och Martin Åslund gjorde fullt godkända insatser. Också Mats Rubarth gjorde en hygglig match på sin vänsterkant och fick in en del välavvägda inlägg.
Sammanfattningsvis: Tre mycket sköna och viktiga poäng, ett litet fall framåt spelmässigt, men en ganska dålig match av två darriga lag. Nästa match spelas mot ÖIS och vi kan bara hoppas att det vänt i och med segern idag!
|