Fem mål och ny storpublik, 15.401 åskådare. Det var kvällens glädjeämnen. Mindre glädjande för alla AIK:are var målfördelningen.
Halmstad fick sina två första mål efter bjudningar av AIK:s målvakt Daniel Andersson. Båda målen var inlägg som Daniel var alltför sent ute på varpå Halmstadspelare enkelt kunde nicka bollen över Andersson i öppet mål. Sedan var matchen körd även om AIK kom starkt på slutet. Efter AIK:s 2-3 reducering hade AIK aldrig något anfall värt namnet. Spelmässigt hade AIK ett litet övertag men det var Halmstad som i den första halvleken skapade de vassaste målchanserna, låt vara med hjälp av ett stundtals virrigt AIK-försvar, och sedan släpper inte Halmstad 2-0.
Halmstad vann lotten vilket betydde att Daniel Andersson fick ställa sig med solen i ansiktet. Kanske avgjordes matchen redan där. För alla åskådare hade precis kommit in till läktarna (det var fortfarande köer in till Råsunda när matchen började) när Halmstads Torbjörn Arvidsson kunde nicka in 1-0 förbi ett passivt AIK-försvar (Daniel Andersson gick ut för att boxa bort en boll som han inte riktigt kunde fokusera i solljuset). Och några minuter senare hade det så när blivit 2-0 efter en nick av samme Arvidsson över ett lika passivt AIK-försvar men denna gången hann Daniel Andersson tillbaka och rädda på mållinjen. Thomas Lagerlöf(!) frispelade sedan en Halmstadsspelare som var millimetrar från att göra mål. Mot detta kunde AIK ställa att Nebojsa Novakovic blev ordentligt fasthållen inom Halmstads straffområde utan domarsignal. Men sedan tidigare vet vi att Nebojsa och domare Leif Sundell inte kommer speciellt bra överens. Det märktes för övrigt under ytterligare några tillfällen under den första halvleken.
Halmstad chockstartade även den andra halvleken. 2-0 kom efter frispark från mittlinjen, ett inlägg in i straffområdet som Daniel Andersson var alltför sent ute på och Petter Hansson kunde enkelt nicka in 2-0 i ett tillspillogivet AIK-mål. Då kändes matchen körd och delar av publiken gav högljutt uttryck för sitt missnöje. AIK ägde bollen under långa stunder men det blev aldrig någon udd på anfallen. När Halmstad fick en straff med fem minuter kvar av ordinarie matchtid hade merparten av åskådarna (och kanske också spelarna?) gett upp matchen. Straffen var solklar (Erik Edman höll fast sin motståndare), 3-0 resultatet av straffen. Det är möjligt att även Halmstad nu ansåg att matchen var klar för AIK kunde med två vackra anfall reducera till 2-3. Speciellt Daniel Tjernströms kanon är värd att minnas. Men efter 2-3 var det bara drygt två minuters övertid kvar och Halmstad tillät aldrig AIK att anfalla på den tiden.
Mats Rubarth var den stora behållningen i AIK. Han försökte, vågade och lyckades med mycket i sitt spel. Det var kring honom som AIK:s konstruktiva anfallsspel gick framåt. Luke Casserly gjorde en godkänd första halvlek och Patric Andersson ett piggt inhopp. Daniel Andersson vet att han borde ha tagit de två första målen. Nästa match är borta mot Camarthen Town i UIC-cupen. Det kanske är tur för AIK att man deltar i denna cup. Det kanske just är en sådan match AIK behöver för att få tillbaka självförtroende, målsinne och vinnarkänsla. Mattias Thylander vet i alla fall hur det känns att vara inne på många mål. Han kom in i 85:e minuten. På sina åtta minuter på plan gjordes det tre mål!