Erik Edman lämnade moderklubben Habo för Helsingborgs IF redan som 16-åring och han blev ungdomsstjärnan med den gudomliga vänsterfoten. Från början mittfältare men under tiden i Helsingborg omskolade till ytterback. Han gjorde allsvensk debut som 18-åring, mot AIK, och han lämnade HIF mitt under säsongen 1999 för italienska Torino. I efterhand sade han att han "hellre varit hemma och tagit SM-guld med HIF" (som ju vann Allsvenskan 1999).
I juli 2000 presenterades Erik som ännu ett av AIK:s många nyförvärv det året. Han hade skrivit på för 3,5 år och han blev AIK:s sjätte nyförvärv 2000. Erik kom tillbaka till Sverige litet stukad efter en säsong i Torino där han mest hade suttit på bänken. Totalt fick han göra två cupmatcher för italienarna men ingen ligamatch. Under vintern hade han lånats ut till tyska bottenlaget Karlsruhe där han fick spela sex matcher. Dessutom råkade han ut för en meniskskada och opererades.
- Jag var mycket glad över att AIK investerade i mig, trots att jag var skadad, berättar Erik 2007. Jag fick komma till en kanonklubb. Det var ett nyttigt och bra år.
Erik fick vänta med sin debut i AIK. AIK-tränaren Stuart Baxter sade att "Erik är en långsiktig investering som ska spelas in långsamt i laget". Så först i september gjorde han debut i AIK-tröjan, borta mot Västra Frölunda, och Baxter beskrev hans insats som "bitvis bra, bitvis ringrostig".
Erik tog snabbt hand om vänsterbacksplatsen och gjorde ett bra arbete även om han inte blev den lysande stjärnan. Han gjorde aldrig några mål i ordinarie spel men han gjorde två viktiga straffmål i Svenska Cupens straffsparksavgöranden. Dels gjorde han mål på den sista avgörande straffen mot Örebro och dels kvitterade han till 8-8 i finalen mot Elfsborg. Hade han bytt plats med Benjamin Kibebe, som missade AIK:s straff dessförinnan, hade AIK blivit cupmästare. Nu missade även Sharbel Touma ett par omgångar senare och Elfsborg tog cuppokalen.
Erik missade sedan bara två seriematcher fram till juli 2001 då han plötsligt försvann till holländska Heerenveen. Erik hade visserligen mer än två år kvar på kontraktet med AIK men budet från holländarna var så attraktivt att AIK inte kunde säga nej.
Eriks karriär tog fart nu på allvar. Han gjorde debut i A-landslaget 2001 och har sedan blivit mer eller mindre ordinarie i landslaget. Han var med i både EM-slutspelet 2004 och VM-slutspelet 2006 och hans vänsterfot har firat stora triumfer både i landslag och klubblag. Minns att det var han som slog inlägget där Henrik Larsson gjorde ett av de vackraste nickmål som en svensk landslagsspelare någonsin gjort. Sveriges förbundskapten Lars Lagerbäck beskriver honom som "en bra tvåvägsspelande ytterback. Mycket bra vänsterfot både vad gäller passningsspel och skott. Har framförallt utvecklat sitt defensiva en-mot-en-spel."
Via Tottenham har Erik hamnat i franska Stade Rennais där han våren 2007 rankas som en av lagets viktigaste spelare. 2004 fick han utmärkelsen "Årets back" på den svenska fotbollsgalan.