I andra halvlekens sista kvart skapade AIK lite tryck i jakten på en kvittering och fick till ett par heta chanser men skärpan var för dålig och ÖIS kunde reda ut stormen.
Tyvärr falerade AIK:s försvarsspel gång på gång och massor av ÖIS-chanser skapades ur ingenting när fram för allt Benjamin Kibebe, Tomas Lagerlöf och Martin Åslund tappade boll på egen planhalva.
Martin Åslund kanske t o m skulle ha blivit frilägesutvisad i slutet av matchen när han slarvar grovt, tappar bollen till kvicke Christian Hemberg och rycker tag i Hembergs tröja. Ingen hade kunnat invända mot domaren om han hade plockat fram det röda kortet i den situationen.
Matchen började i makligt tempo och tog sig sedan aldrig riktigt. Jeffrey Aubynn gjorde en bra första halvlek och frestade Dime Jankulovski med en nick redan i den andra matchminuten. Fortsatte sedan i 4' med en bra frispark som studsade förrädiskt framför Jankulovski som klarade säkert.
Först i den 7' kom AIK fram till sitt första skott mot mål men Mats Rubarths avslut efter en hörna blev aldrig riktigt farligt. Nebosja, som knappast hade en av sina bättre dagar på fotbollsplanen, knorrade i alla fall två fina frisparkar mot mål, den första efter en dryg kvart, och Dick Last fick tippa till hörna. Örgrytes försvar kändes också darrigt och efter en kraftig markeringsmiss fick Erik Edman iväg ett hyffsat skott. Målchans? Knappast!
Jeffrey Aubynn fortsatte att skapa ytor och kom allt som oftast i hög fart mot straffområdet, men var mindre lyckosam i framspelningarna och den sista avgörande passningen. Då blev det farligare när han själv valde att gå på mål. Efter en halvtimmes spel kom ett sådant avslut men bollen smet utanför med ett par meter.
ÖIS var klart farligare framåt men matchen som sådan höll en låg kvalitet och AIK lyckades inte alls följa upp det bitvis fina spelet som givit Gnaget både poäng och självförtroende de senaste matcherna.
ÖIS kanske bästa chans före paus kom efter 33 minuter efter Kibebe-slarv men Dime Jankulovski gjorde en mycket kvalificerad räddning och Benjamin kunde sedan själv nicka bollen till hörna. Nära 1-0 och AIK såg segare och segare ut.
I den 36' var det Örgrytes backars tur att slarva men Rubarths skott kan nog bara klassas som en halvchans. Tio minuter senare lyckades Nebosja med en fin aktion när han dribblade sig igenom tre ÖIS-spelare men när väl Martin Åslund fick skottchansen blev det ett riktigt dåligt avslut och Martin skakade på huvudet. Ett dåligt tecken. Åslund har ju annars varit på gång och gjort två riktigt bra matcher på sistone men föll i och med dagens skrala insats rejält tillbaka i formkurvan. Återigen höll han i bollen på tok för länge och hade som sagt tur att han inte fick lämna planen i slutminuterna efter neddragningen av Hemberg.
I den 44' kom Örgrytes andra riktigt farliga målchans efter en bra hörna av Aubynn. Kalabalik uppstod och från nära håll fick man iväg ett skott som gick tätt över Jankulovskis ribba.
En dålig halvlek utan vidare tempo från något av lagen. Ändå kändes det som om AIK förlorade matchen redan i den första halvleken. Har man väl kommit fel in i en match är det mycket svårt att hitta rätt igen.
Den andra halvleken började ungefär som den första, med en ÖIS-chans redan efter någon minut. Teddy Lucic, som tillsammans med Dime Jankulovski var bäste AIK:are, täckte dock skottet.
I den 54' inträffade något som fick Göteborgspubliken att bua. Andreas Andersson kom äntligen loss från sin bevakning och löpte in i straffområdet där en ÖIS-back missade en brytning och istället träffade Andreas. Andersson föll och ville ha straff men domaren friade. På repriser ser man tydligt att backen är på Andreas, som faller, men man skulle ibland önska att Andreas istället skulle kämpa och fortsätta framåt. Efter den händelsen blev varje bollkontakt för Andreas ackompanjerad av högljudda visslingar och bu-rop. Något han nog får vänja sig vid efter det tveksamma fallet mot Trelleborg, som ju gav en straff och AIK-vinst.
I den 63' minuten slarvade AIK för tusende gången på egen planhalva, trots kontroll över bollen, och den här gången räckte det inte med en duktig Jankulovski och svaga ÖIS-avslut. Den nyss inbytte Patrik Elmander blev helt frispelad och ensam med Dime gjorde han inga som helst misstag utan rullade enkelt in bollen längs gräset under en chanslös Jankulovski. 1-0 var ett faktum och ingenting i spelet tydde på att AIK skulle orka vända och kvittera, än mindre göra två mål och ta tre poäng. Målet var faktiskt välförtjänt eftersom ÖIS skapat en knippe farligheter och AIK knappast skapat någon riktigt kvalificerad möjlighet.
Man orkade helt enkelt inte ställa om kroppar och huvuden och börja anfalla på bred front utan det stannade vid sporadiska anfall, utan udd och på tok för mycket enmansprojekt. De långa fina passningarna lyste med sin frånvaro och istället för att låta bollen göra jobbet drev man bollen framåt och i sidled utan att hitta några luckor och passningsvägar. Åslund fick till ett skott i den 69' och Nebosja lade in en fin frispark framför mål som nickades bort till hörna.
I den 77' fick han byta med Daniel Hoch, som gjort några fina insatser i Intertoto-matcherna, men inte heller han kunde göra något konstruktivt. Bäst av inhopparna var Sharbel Touma, som ju har så mycket spel inom sig men inte fått ut särskilt mycket den senaste tiden. Sharbel fick iväg ett hårt skott efter att ha fått driva bollen oattackerad mot mål. Bollen tog på ett täckande ÖIS-ben och blev till en farlig lobb som Dick Last fick sträcka sig i hela sin längd för att få fingerspetsarna på.
AIK började nu pressa Örgryte längre och längre ned i banan och man skapade faktiskt ett riktigt bra tryck mot ÖIS-målet. En hård, precis frispark i den 83' blev till en mycket bra nick av Patrik "Långås" Andersson. På något sätt fick Last upp händerna och kunde reflexrädda på mållinjen.
En sista farlig målchans hann AIK med under ordinarie tid, återigen efter hörna. En totalt omarkerad Benjamin Kibebe fick huvudet på bollen och den seglade långsamt mot Dick Lasts helt tillspillogivna högra stolpe. Decimeter skiljde från en AIK-kvittering och den unge Kibebe slet sitt hår i förtvivlan. Han, om någon, skulle ha behövt få sätta dit den men oflytet för Kibebe fortsatte. I den andra och sista tilläggsminuten måttade han en spark mot bollen nere vid egen hörnflagga men träffade istället en Örgrytespelare. Det renderade Kibebe ett gult kort och förspillde den sista minuten AIK hade på sig att åstadkomma en sista anstormning.
Örgryte vann rättvist, det måste man säga. Mot AIK:s tre bra chanser kunde ÖIS rada upp några till och inhopparen Patrik Elmander hade det som många AIK:are saknade idag, nämligen kyla, när han kallt satte matchavgörande 1-0.
För AIK blev den sista Allsvenska matchen före sommaruppehållet ett ganska stort fall bakåt. Borta var det fina spelet som gjort Gnaget obesegrade i sju raka tävlingsmatcher och åter var tvivlet, ointresset, oskärpan och bolltappandet.
Det ska bli skönt för AIK att slippa poängpressen i Allsvenskan för ett tag och kunna slicka såren, få igång spelarna igen och kanske få tillbaka Andreas Alm och Kalle Corneliusson.
Nästa match i Allsvenskan blir den 29 juli då GIF Sundsvall kommer på besök. Bättre inställning då tack. Den här matchen glömmer vi snabbt och blickar istället framåt mot de två fajterna mot franska Troyes i Intertotocupens tredje omgång.
|