AIK dominerade annars den första halvleken kraftigt. Örgryte tilläts knappast få nosa på bollen, än mindre komma i närheten av AIK:s straffområde. Men när man väl gjorde det, i den 16' så blev det mål direkt. En kalldusch av värsta sort! Det var en situation som uppstod efter att AIK tappat bollen i anfall och inte hann hem i tid. Örgrytes specielle målskytt, Christian Hemberg, tilläts komma loss på högerkanten, fick bollen och drog till direkt, utan att tveka en sekund. Han fick drömträff och bollen borrade sig in, både hårt och skruvat, i Dimes kryss. Men nog borde Dime ha kunnat tagit skottet, även om han hade solen i ögonen. Naturligtvis var det knappast rättvist, om man ser till spelfördelningen den första kvarten, men man måste beundra Hembergs effektivitet och kyla. Här har nog Örgryte hittat en ersättare till proffsflyktade Marcus Allbäck.
Men AIK-spelarna hängde inte med huvudena för detta. Tvärtom så fortsatte man sitt fina spel och skapade massor med chanser. ÖIS backlinje hann inte riktigt med och gång efter annan kom man runt eller in i straffområdet via mitten. En straffsituation i den 23' minuten och ett par bra skott gjorde att AIK cementerade sitt övertag. I den 24' kom så den mycket välförtjänta utjämningen. Efter en lite tilltrasslad situation fick Martin Åslund på ett skott som gick snett men träffade Andreas Andersson som med lite tur kunde förpassa bollen i en vid båge över Dick Last och in i mål. Ett lite turligt mål, men inte mindre välfötjänt för det.
Efter kvitteringsbollen fortsatte AIK att ösa på, på ett sätt vi inte sett dom göra under hela säsongen. Det gav också resultat i den 37' då duktige Erik Edman kämpade med två ÖIS-backar nere vid hörnflaggan, drog båda två och serverade Patrik Andersson ett perfekt inlägg. "Långås" gick upp och med ett underbart häng nickade han in 2-1. Ett mycket vackert mål! Även slutet av halvleken var AIK:s och man gick till halvtidsvila till publikens välförtjänt uppskattande applåder.
Tyvärr verkade man ha glömt kämpaglöden i omklädningsrummet när spelarna kom in till den andra halvleken. Närkamperna gick plötsligt till ÖIS och när AIK väl fick tag på bollen föll man delvis tillbaka i gammalt mönster med omständiga bollförflyttningar, feltajmade löpningar och oprecisa passningar. Örgryte tog över den första halvtimmen och började också skapa chanser. I den 52' agerade Teddy Lucic räddande ängel och bröt förtjänstfullt en djupledsboll i sista sekunden. Teddy var mycket bra genom hela matchen. ÖIS bytte in Markus Johannesson och kom närmare och närmare ett mål. Och det kom också. I den 65' fick Örgrytes nyförvärv från Halmstad, Jeffrey Aubynn, bollen vid AIK:s straffområdesgräns. Den för kvällen mindre lyckade Benjamin Kibebe var på tok för vek i närkampen som följde och Aubynn kunde kontrollerat rulla in bollen vid Jankulovskis stolprot. Inte heller detta mål såg helt otagbart ut och med en målvakt i absoluta toppform hade AIK nog grejat segern. Målet fick dock fart på Gnaget och efter ett dubbelbyte i den 75' blev spelet betydligt bättre igen. Man gick framåt och ville verkligen avgöra. De båda inbytta spelarna Sharbel Touma och Stefan Ishizaki gjorde ett mycket bra inhopp och låg bakom det mesta av AIK:s anfallspel den sista kvarten. ÖIS fick sin stora chans i den 77' då Dime revanscherade sig med en briljant reflexräddning. Där var det nära! Men ännu närmare var Sharbel Touma i den 81', då han direktskjöt från straffpunkten i ribbans undersida. AIK:s tur vid 1-1 målet jämnade därmed ut sig i en lika stor portion otur. 3-2 där och man undrar om Örgryte hade orkat komma igen. ÖIS verkade ganska nöjda med poängen men AIK fortsatte sin jakt på ett segermål, men närmare än en farlig frispark av Ishizaki kom aldrig AIK, utan matchen slutade oavgjort igen. Många var bra i Gnaget, med toppar i den suveräne Teddy Lucic, Mats Rubarth, Erik Edman och Thomas Lagerlöf. Martin Åslund gjorde sin bästa match för säsongen och Ishizaki och Touma två pigga inhopp. AIK hade verkligen behövt en seger idag, då man med 18 poäng hade satt press på lagen ovanför. Nu ligger man istället kvar på 9:de plats med en match mer spelad. ÖIS gick med poängen upp i serieledning, också dom med en match mer spelad.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att AIK nu spelat fyra raka matcher utan förlust. Att självförtroendet tidvis har återvänt till de flesta spelarna. Att mittfältet äntligen fungerade som det ska och att kampmoralen definitivt var tillbaka. Om något lag skulle vinna, så var det Gnaget. Nästa hemmamatch spelas om exakt en vecka mot Elfsborg. Får vi be om 3 poäng då kanske?
|