Daniel Andersson

Daniel Andersson växte upp i en riktig HIF-familj där hela släkten hejade på Helsingborg och där många av hans vänner har stått, och står, i HIF-klacken. Det var dock först vid 31 års ålder som Daniel kom till Helsingborgs IF. Dessförinnan hade han fått sin fotbollsutbildning i ett antal mindre klubbar, varit reservmålvakt i Kalmar FF:s division 1-lag och slagit igenom som seniormålvakt i allsvenska Trelleborgs FF innan han sensommaren 2000 kom till AIK.

Mattias Asper, AIK:s förstemålvakt 1998-2000, hade skrivit på för spanska Real Sociedad och AIK behövde en ny stabil målvakt. Valet föll alltså på Daniel Andersson.
- Det var ett mycket lärorikt steg att ta, berättar Daniel nästan sju år efter övergången. Det var en stor skillnad mellan Trelleborg och AIK, trots att båda var allsvenska klubbar. I Trelleborg kämpade vi för vår allsvenska existens medan i AIK figtades vi om medaljerna.
- Min första match spelades mot Norrköping och jag fick en enorm respons av publiken.

AIK var mycket nära att vinna Svenska Cupen 2001. Finalen mot Elfsborg gick till avgörande straffsparksläggning och där räddade Daniel två straffar samtidigt som han sköt sin straff i mål. Han kunde blivit den store matchhjälten men eftersom fyra andra AIK:are missade sina straffar var det Elfsborg som stod som cupvinnare. Någon månad senare spelade sig Daniel ut ur laget efter en, som han själv sade, "usel insats" mot Halmstad där han bjudit motståndarna på två mål i samband med inlägg mot mål. Det dröjde tre månader innan Daniel kom tillbaka mellan stolparna men därefter stod han samtliga allsvenska matcher till och med 2002.

Daniel Andersson lämnade AIK efter 2002.
- AIK hade en rejäl ekonomisk svacka och jag blev tillfrågad att gå ned 50 procent i lön. Jag tyckte det var för mycket och föreslog 30 procents sänkning, något AIK sade nej till. Så jag lämnade AIK men det var definitivt ingen schism. Vi kom bara inte överens om den ekonomiska ersättningen.

Det blev i stället ett äventyr till skotska Hibernian innan Daniel äntligen fick spela för sin ungdoms favoritlag Helsingborgs IF. Där gör han 2007 sin fjärde säsong och han har också fått återknyta bekantskapen med Stuart Baxter ("den bäste tränare jag har haft"), som var tränare i AIK under Daniels första år i klubben.

Daniel Andersson visade i AIK att han var en reaktionssnabb målvakt, hade bra mentalitet, var bra på fötterna och bra på att läsa spelet. En del menade att han var svag i luftrummet men Daniel säger själv att han "var lika bra som de flesta andra allsvenska målvakter". Förutom ett armbrott under Trelleborgstiden har han varit förskonad från skador.

Visst är det Helsingborg som är Daniel Anderssons lag men han hyser också kamratliga känslor för AIK. Till sist konstaterar vi att skämt och practial jokes inte är långt borta när Daniel Andersson är i närheten. Han berättar själv om ett sådant skämt under AIK-tiden:
- Det var när Olle Nordin var tränare och jag ringde upp en av våra lagkamrater, föreställde rösten så att jag lät som Olle och lurade i väg vår lagkamrat på en "blixtinsatt träning". Vem jag lurade? Nej, det berättar jag inte.

Text: Anders Johrén (2007)