Vissa segrar känns skönare än andra. 4-3-segern mot Djurgårdens IF var just en sådan seger. Efter underläge 0-2 efter en kvarts spel och ett mycket diskutabelt 2-3-mål visade AIK styrka och moral när man till slut kunde stå som segrare med 4-3.
Även om hela laget ska känna stolthet för vad de presterade var det Andreas Andersson och Svante Samuelsson som personifierade framgången. Andreas gjorde två galanta mål, till stor del på egen hand, och var ett ständigt orosmoment i motståndarförsvaret. Med sin insats visade han att han definitivt är en man för den svenska VM-truppen. Svante Samuelsson gjorde en helt annan insats än i premiären mot Elfsborg. Då syntes han ofta lite långsam och klart ovårdad i sitt spel. Mot Djurgården dominerade han mittfältet, gjorde ett nickmål efter hörna och träffade ribban med en andra hörnnick i början av matchen.
Djurgården gjorde två snabba mål i inledningen. Detta trots att AIK hade öppnat matchen bäst och redan i första anfallet haft en farlig målchans genom Andreas Andersson. Svante Samuelssons nick i ribban inträffade när det stod 1-0. Djurgårdens mål kom båda efter fasta situationer. 1-0 efter en frispark bara någon meter utanför straffområdeslinjen som sköts otagbart i mål. 2-0 efter slarv i AIK-försvaret och kapning av djurgårdare med straff som följd. Men AIK gav aldrig upp utan fortsatte att dominera mittfältet även om Djurgårdens kontringar hela tiden var farliga. Reduceringen till 2-1 låg Andreas Andersson bakom och kvitteringen till 2-2 skedde på straff sedan Stefan Ishizaki fällts. Det var dock först sedan den assisterande domaren uppmärksammat huvuddomare Frisk på fällningen som det blev straff.
Den andra halvleken fortsatte med AIK-dominans och ett flertal halvchanser, men i den 58:e minuten kom kallduschen, 3-2 för Djurgården, ett mycket diskutabelt mål. När Djurgården spelade fram bollen till målskytten Abgar Barsom stod tre djurgårdare offside, och alla tre i händelsernas centrum. Bollen spelades dessutom fram mellan benen på en av dessa offsidestående djurgårdare innan den nådde Barsom, som inte var offside, varpå denne spelade bollen i mål. Helt klart påverkade de tre offsidestående djurgårdarna spelet. Den assisterande domaren vinkade också för offside, men huvuddomaren valde ändå att godkänna målet. En, enligt vår uppfattning, grov missbedömning av domare Frisk.
Ett annat lag än AIK kunde ha varit ett slaget lag efter en sådan motgång. Men inte AIK. AIK arbetade ännu hårdare och skapade målchanser. Farlig nick på hörna. Friläge för Per Nilsson som Djurgårdens målvakt fick fingertopparna på och styrde centimeter utanför stolpen. På den efterföljande hörnan från Ishizaki nickade Samuelsson i mål vid ena stolpen. Och bara minuten senare nådde en långboll Andreas Andersson som ensam gjorde bort en djurgårdsförsvarare, sprang in i banan och sköt stenhårt förbi Andreas Isaksson i målet. 4-3 till AIK som därefter kröp tillbaka något och försvarade sin ledning. Sista tio minuterna hade båda lagen möjligheter att göra fler mål, men AIK kunde mycket rättvist ta årets första allsvenska trepoängare.
Det är nu sju år sedan AIK senast förlorade mot Djurgården, denna gång var det dock nära. Men med samma inställning och förmåga som AIK visade denna magiska eftermiddag så har laget alla möjligheter att vara med i den fortsatta allsvenska toppen.