Köpenhamnsalliansens första match här i Stockholm mot rent A. I. K.-lag, som slutade oavgjord med 1 mot 1, blev egentligen ingen glad överraskning för den talrika publiken. Och det var minst 10,000 personer som kantade Stadionarenan. Matchen hade nämligen ur många synpunkter varit angenämare: 1) om stockholmarna vunnit den, vilket de nästan borde ha gjort, 2) om den spelats i raskare och mindre middagslugnt tempo. För det första ansträngde sig inte danskarna över hövan, vilket de emellertid borde ha gjort, för det andra överansträngde sig inte häller A. I. K. Men för det tredje - och detta är en mycket viktig anmärkning - hade danskarna verkligen under matchens gång två fullkomligt rättfärdiga bollar inne i de svenska målet, under det att hr Gustafsson, som blåsto, inte på hela tiden kunde finna att danskarna hade inne mer än en. Detta påminner om episoden med Stuhlfaut i Nürnbergs mål då tyckte precis samma domare att bollen var inne. Och då stod han i alla fall bra mycket längre ifrån än han gjorde i går. Till moralisk tröst för detta rättfärdiga danska mål, som aldrig blev av, kan man erinra att döma, borde ha gjort det. Men derläto att göra mål då de, mänskligt att döma, borde ha gjort det. Men från läktaren ser man intet av de bevekelsegrunder, som innerst inne sätta bollen i rörelse eller inte alls sätta den i rörelse.
Köpenhamn hade bättre forwards-kedja och sämre halvbackar. A. I. K. har att tacka halvbackarnas goda arbete för det jämförelsevis hedrande resultatet. Lindström dirigerade förträffligt och hade därtill en del goda skott, som visserligen ibland gingo uppåt väggarna, men i alla fall voro rätt menade. Berntsson höll vänstervingen bra och får ta åt sig förtjänsten av att denna mestadels var föga effektiv. Och Sundberg irrade som en orolig ande kring bollvirtuosen Rohde, som med stor bravur dribblade i cirklar omkring sina egna och andras ben. När Rohde spelat sin ytter fri, passade han. Men då sprang Sundberg genast med stor hast till yttern och tog bollen ifrån denna, ty Sundberg är så särdeles snabb. Därpå måste Malm nämnas, alldeles som vanligt. Och sedan ägna ett par ord åt yttern Rune Bergström, som var farligaste svenska forward framför mål (och för resten gjorde målet). Svedberg befann sig tämligen allena mellan Kock - som är betydligt mycket för tidigt utsläppt
och Ekroth, som är raka motsatsen till Kock.
Carl Hansen, eller Skomageren, i det danska laget gick andra halvtid fram i god stil och bildade tillsammans med Rohde en fyndig duo, rik på goda och lustiga uppslag. Egentligen är det endast förekomsten av dessa båda som gör att man kan säga att den danska kedjan var bättre än den svenska, med dess Bergström. Halvbackarna voro, som sagt, sämre än A. I. K:s och spelade bland annat på ett bedrövligt underklassigt sätt sina uppläggningar i luften. Bakre federationsförsvaret med jubileums-Sofus i målet befanns helt och hållet fylla anspråken.
På spelet har man inte anledning att spilla för många ord. Några missar i det danska försvaret, alldeles i början, alternerade med Bergströms granna nedlopp och ansatser till skott från Lindström, den ovannämnda danska bollen inspelad i svenska målet av Skomageren, men frånsedd av domaren, en del vackra kombinationer mellan Skomageren och Rohde, Thodde Malms försök att smita ut och byta byxor, lyckligen avvärjt av publiken, som fick Thodde att dra på sig nya byxor på planen över de gamla, illa spräckta, samt en stilig räddning av Sofus på Bergströms skott - det är första halvlek i stora drag.
Skomagerens skott i mål, långsamt och säkert skjutet efter mindre lyckad markering, Rohdes och Skomagerens excellenta dribblingar, Ekroths mindre excellenta diton, ett vackert skott från Kock, det enda av hög klass han gjorde under matchen, samt till sist Rune Bergströms inskallade mål, som utjämnade ställningen och uppväckte federationsjubel på läktaren - det är andra halvlek i stora drag.
Slutresultatet sålunda 1-1.
Text: Mr i Dagens Nyheter
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
CPH Bortdömt mål 
Slut på Första halvlek/perioden
CPH 0-1 Spelmål (fot) 