Gunnar Casparsson växte upp i Dalarna och spelade i Grycksbo IF när Putte Kock, som 1925 arbetade på Grycksbo Pappersbruk, upptäckte Gunnars fotbollstalanger. Gunnar gick över till AIK men han fortsatte att bo kvar i Grycksbo. Det blev ett drygt år i AIK-tröjan för Gunnar Casparsson.
Så här berättar Putte Kock om Gunnar Casparsson:
"Jag gjorde i alla fall ett fynd i Grycksbo. Med mig till Stockholm tog jag Gunnar Casparsson, den verklige kraftkarlen, som utan tvekan blivit Sveriges genom tiderna bäste back om han bara i tid kommit till en storklubb. Nu var han ändå strålande, men rönte inte den uppmärksamhet han rätteligen borde fått. Han var särklassig i svensk fotboll under flera år.
Jag glömmer aldrig när vi första gången skulle fara till Göteborg. Det var en match mot GAIS har jag för mig. Casparsson skulle åka sovvagn. Han hade inte en aning om vad det var för något och hur han skulle bära sig åt i de små kojarna. Han var ett naturbarn, men gud vilken spelare."
Gunnar, eller "Caspar" som han kallades var den långe och store högerbacken, resen i försvaret som alltid hade ett ben i vägen för motståndarna. Han rensade effektivt och hade en hård spelstil. Så här stod att läsa i ett referat från hösten 1925:
"Caspar smyger sig på bollstackarn som en medelålders mor nalkas sitt sovande barn: lite hopfallen, oändligt vaksam och tålig. Men snabb - ingen har man sett slå honom varken på 10 eller 35 meter. Och med en fot, mjuk som Svarta Filips, en blick svårmodig som nordanskogen."
Gunnar fick göra en A-landskamp, mot Polen hösten 1926. Precis som i AIK spelade han hårdför högerback i en match som Sverige vann med 3-1. Efter AIK-tiden återvände Caspar till Grycksbo IF där han vid sidan om sitt jobb som elektriker blev en hängiven orienterare, om än inte på yttersta elitnivå. Han tyckte också om att åka längdskidor och fiska (favoritstället var Grövelsjön i norra Dalarna).
Gunnar Casparsson tillhörde en annan generation, 1800-talets, och han lämnade jordelivet två dagar efter sin 80-årsdag.