AIK förlorade, 0-1, mot Westermalms IF och återigen tröt konditionen i slutet av matchen. I Idrottsbladet sågade redaktören Torsten Tegnér AIK jäms med fotknölarna. Dålig träning, dålig karaktär, dålig ledning av klubben. Ja, det mesta i AIK var det fel på, enligt Tegnér. |
R:et Eklöw kommenterade Stockholmsderbyt:
"En märkesdag för Stockholmsfotbollen var fredagen, då bägge våra allsvenska fotbollsstorheter för första gången möttes i serien. Det var länge sedan det var sådan stämning i Stockholms Stadion under en seriematch. Ja, man måste nog gå tillbaka till AIK-Djurgårdsduellerna från åren 1916-17 och tidigare för att finna något liknande.
Det blev en grann fight mellan uppkomlingen och AIK, som sökte samla sina mannar till att hålla motståndarna på mattan och visa var den verkliga klassen fanns. Det misslyckades. Men hoppoms, att AIK inte tappar sugen för det utan tar nederlaget från den rätta sidan. Westermalms seger i den här matchen bör giva AIK.arna något att tänka på - och handla efter. Mera träning, bättre kondition bör bli parollen för svartingarna hädanefter - och då blir Westermalmsmatchen en värdefull sporre.
Det blev målvakternas match såsom förebådat var i tidningsreklamen. Man fick se fullödigt målvaktsarbete från bägge hållen. Frågan står fortfarande öppen beträffande vem som är Stockholms målvakt. Ödvall, som har härliga utsparkar, har ett litet fel. Han har ganska svårt att göra sig av med bollen i närkamp. Genom sin stora stofthydda kan han inte slingra sig undan som Lunkan utna är hänvisad till att göra sig av med bollen genast eller kasta ut den.
AIK förlorade på kedjan
Svartingarnas nya kedja visade sig om möjligt mera ineffektiv än förut i höst. Faktum kvarstår fortfarande, att inrarna ännu inte gjort någo mål. SKott skötos väl i denna match av inrarna, framför allt då av Wahlberg, men inte i den utsträckning, som önskvärt vore. Man har diskuterat om resultatet var rättvist eller ej. Oavgjort hade väl snarare motsvarat spelets gång i siffor, men faktum kvarstår dock, att Westermalm hade de flesta och bästa verkligt målfarliga anfallen."
TT:s sågning av AIK
Torsten Tegnér, Idrottsbladets redaktör, sågade AIK med fotknölarna efter matchen och riktade skarp kritik mot hur klubben sköttes, lagets sätt att träna och mycket mer:
"Jag är en AIK-supporter, ändå vet jag att jag hatas av klubbens nuvarande ledning. Men jag är orolig för att jag inom någon tid ej mera skall ha något AIK att med ögon och hjärta följa i storfotbollsstriden på Stadion, i Götet- och Hälsingborg, i allvarliga Norrköping- Som det nu går, går det inte. Utvecklingen går ifrån AIK.
Och jag måste skriva dessa beska ord, eftersom ordföranden i "Klubben som ej är någon klubb" (rubrik i denna spalt för 6 och ett halvt år sedan) icke vill lämna oss supporters och f d medlemmar (vem är nu medlem i AIK?) tillfälle att på årsmöten och andra rådplägningar uttala våra bekymmer och framlägga våra sportsliga synpunkter. Man tålde ej denna kritik. Man slopade alla klubbmöten i AIK. Och "styrelsen" sitter ju som en ruin, en olaglighet, en skandal för Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund.
Den nakna sanningen måste fram. Under Thodde Malms ledning förvittrar AIK:s fotboll. Thodde Malm har intet annat yrke än att sköta AIK:s representationsfotboll. Intet skamligt ligger i detta. Alla högakta vi Joel Björkman och John Pettersson för vad de i Gais och HIF göra för att fostra spelare och lag. Men olyckan - för AIK och Stockholm, ja Sverige - är att Malm ej är en sådan ledare. I sin ungdoms dagar var han en båld kämpe; så länge den ungdomliga vitaliteten räckte, gjorde sig hans medfödda bollbegåvning utmärkt gällande. Han var en spelare med pondus och stil. Men hans ledning är svag. Hans energi var före fyllda 30 år otillräcklig att hålla den smygande fetman borta. Den är alldeles otillräcklig för att samla en ungdsomsskara kring ett mål.
Gå på Råsunda och se AIK träna en tisdag! Ni får se kaptenen Gustafsson lunka ett par varv, reserven Elis Ekholm tillryggalägga c:a tio. Så litet skjutning på ett mål. Påklädning och supé på Stallmästargården (=huvudnummer). Sedan "vila" till fredag, då man badar bastu "i stället för att träna". Därpå supé på Hamburger Börs eller Strand. Mycket behagligt.
Hugo Ödvall blev förbluffad, för att inte säga förbannad, när han såg denna speciella AIK-träning. Han gick ifrån Råsunda och kom dagen därpå tillbaka för att ensam underkasta sig ett träningsprogram som platsen ej sett maken till. Åtminstone inte aikåarna.
Tre saker är det särskilt som fattas AIK-fotbollen:
1 Begrepp om träning. Både Eskilstuna och Westermalm voro i överlägsen kondition dessa två senaste Stadionmatcher.
2 Farten i anfallen. Pära och de andra lunka med bollen i sidled, de drilla och pilla med den, småpassande, men föraktande de tids- och vägbesparnade långpassningarna.
3 Genombrytningsandan. Man vill i innertrion göra allt så omsorgsfullt och säkert.
Framför allt saknas det i AIK sinne för tidens allvar och att man måste finna sin plattform. Det gäller för AIK:s fotbollspelare, Stockholms sedan gammalt ledande, att bestämma sig för om de skola vara ett amatörjäng (i Stockholmsserien) eller en modernt och effektivt fungerande sammanslutning, som vill nå något. De ha förutsättningar: en stab av duktiga spelare, ett par virtuoser, massor av supporters som ej begära bättre än att med sin sympati och sina silverslantar stödja den svarta fotbollen, vidare förbindelser, tradtioner, ställning, ett namn, samt pengar - tyvärr visst för mycket pengar. Emot sig har man egentligen en slapp ledning och en viss grumlighet i uppsåt."
Entrépriserna till Stadionmatchen var 1, 2 och 3 kronor.
Casparsson AIK:s bäste 1925-26
I samband med matchen fick Gunnar Casparsson en pokal som bäste AIK-spelare säsongen 1925-26.
Sammanställning: Anders Johrén
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
WIF 1-0 Mål 
Slut på Första halvlek/perioden