Moje Brick

Moje Brick blev AIK:are redan omkring 1920 och förblev det fram till sin död. Han var 84 år då han gick bort, men in i det sista lika sprakande av energi och aktivitet som i ungdomens dagar. Moje bodde under senare tid i Malmö, spelade fotboll ännu högt uppe i åren, var då fortfarande samme elegante dansör och cyklade flera mil varje dag. Ett spänstfenomen!

Moje var under många år en allround fotbollsspelare i AIK. Teknisk och snabb, 1924-29 spelade han över 30-talet matcher i A-laget, oftast som vindsnabb ytter.

Men kanske kommer han ändock att bli mest ihågkommen som Henry "Garvis" Carlssons upptäckare. Under sina resor som försäljare i oljebranschen passade han på att se fotboll var helst han kom åt. En gång råkade det bli i Falköping. Mer behövdes inte förrän Moje såg att här fanns en stor bolltalang, som AIK måste försöka ta vara på. Och det gjorde han som bekant. Garvis blev olympisk guldmedaljör och en av AIK:s största genom tiderna - vilket alltså var Moje Bricks förtjänst.
Moje (egentligen hette han Mauritz, men blev aldrig kallad vid sitt rätta namn) är en AIK:are väl värd att minnas och hyllas både för sina insatser som aktiv och sin genom åren bestående trofasthet mot AIK.

Text: Tore Nilsson (1990)

När en fotbollsspelare fyllt 30 år är han "gammal" men när han är 73 kan han fortfarande spela fotboll! I varje fall om han heter Moje Brick. Han kör ett hårt veckoprogram med cykling tre mil 3-4 gånger i veckan, långdistanslöpning två gånger på minst milen, vintertid några mil på skridsko och som kronan på verket schottis, polka, hambo och vals några kvällar varje vecka. Till slut fotboll med det gamla gänget på Limhamnsfältet i Malmö varje söndagsmorgon.

Moje Brick ser ut som han gjorde då han var en talangfull spelare i AIK:s A-lag på 1920-talet. Hårstråna har blivit färre och litet lätt grå, men han rör sig lika lätt som förr. Har alltid verkat som han hade kvicksilver i kroppen. Han talar gärna om sin lyckliga tid i AIK. Då han flyttade till Göteborg för en kortare sejour, kvalificerade den honom till en given plats i Örgrytes ramstarka "Slocknade stjärnor" med Sven Rydell, Sven Friberg, Zander, Helgesson, Karl-Erik Holmberg och alla de andra berömda öisarna.
I AIK spelade han oftast ytter. Snabb, teknisk och finurlig. I samma kedja hade han "Pära" Kaufeldt, "Sudden" Wahlberg med flera och bakom sig en sådan finspelare som "Gävle"-Nilsson. En turné till dåvarande Lettland och Estland avslutades med en match i Helsingfors.
AIK slog ett starkt finskt lag med 7-5, varvid Moje svarade för fem av målen.
- Orsaken var möjligen att jag hade finska släktingar på läktaren, som jag ville imponera på, säger Moje.
Mesta publiciteten fick Moje dock sedan han slutat som aktiv och blev berömd som Garvis Carlssons "upptäckare".
Moje kuskade land och rike runt som anställd i Krooks Petroleumbolag, som senare gick upp i Svenska Esso. Han var representant för västra Sverige med placering i Göteborg.
Moje passade naturligtvis på att se på fotboll då han kom åt. Han fick ögonen på den lille pigge brottaren från Falköping och tipsade AIK om hans talanger som bollspelare. Hur det slutade vet vi alla. Garvis blev olympisk guldmedaljör, proffs i Spanien och en av AIK:s största genom tiderna.
Fullt lika lyckat blev inte kapet av den långe nickspecialisten Long-John Nilsson i Gais. AIK-ledaren Birger Nilsson hade fått tips om att han ville byta klubb, kontaktade Moje och bad honom ge sig ut i värmlandsskogarna (där Long-John gjorde "lumpen") för att försöka fånga in honom för AIK.
Det ansågs att Long-John var precis vad AIK behövde just då, men tyvärr blev inte resultatet vad man hade hoppats. Gästspelet blev kort. Däremot höll Gaishatet mot AIK i sig mycket länge, eftersom man inte tyckte om att AIK hade lagt beslag på deras stora stjärna.
- Min bästa prestation på gamla dar tycker jag är att jag sprungit danska Eremitageloppet i tio år, säger Moje. Detta lopp är större än Lidingöloppet. I fjol sprang 13.000 män, kvinnor och barn. Under de tio åren har 70.000 deltagit. Jag tillhör de 179, som varit med alla gångerna. I min klass skall man avverka de 14 kilometerna på 1 timme och 43 minuter, vilket jag tycker är en alldeles för generöst tilltagen tid.
I svenska lopp ställer jag inte upp så ofta, därför att gruppindelningen är orättvis. Här får man tävla i en grupp som domineras av 50-åringar. I Danmark däremot omfattar klass 6 50-54 år, klass 7 55-59 år, klass 8 60-64 år etc. Jag finns i klassen 70-74 år. Varje klass har sin speciella tidsgräns.

Men min bästa konditionsträning är att dansa. Det håller mig ung och spänstig och är fortfarande lika roligt. Jag klarar mig ganska hyggligt också med bollen på Limhamnsfältet på söndagsmornarna.
- Har du ingen ny Garvis på gång för AIK?
- Nej, i varje fall finns det ingen i gänget på Limhamnsfältet. Det skulle möjlighen vara någon son eller sonson, som plötsligt dyker upp och visar oanade talanger. Då skulle jag slå larm, det lovar jag, slutar Moje Brick.
Sådan är han detta 73-åriga spänstfenomen. Lika aktiv och lika mycket AIK:are i hjärtat som någonsin.

Text: Tore Nilsson (1979)