Knut Thysell, som alltid kallades för Putte, var en av tre bröder Thysell som alla spelade allsvenskt för AIK. Men samtidigt som han var stor (det var därför han kallades Putte) var han också jätterädd för getingar. Vid en match sprang Putte till skogs när en geting "anföll" och när lagkamraterna undrade vad som hade hänt skrek Putte:
"Har han försvunnit?"
"Vem då?", blev svaret.
"Den där j-a getingen!"
Putte Thysell blev aldrig ordinarie i AIK. Hans stora möjlighet att visa sina fotbollstalanger kom sommaren 1928 då AIK hade ett av sina sämsta lag någonsin (hösten 1928 visade AIK:s sämsta resultat i klubbens historia). Men att döma av tidningsreferaten gjorde Putte ingen större lycka. Efter AIK-sejouren återvände han till Reymersholms IK där han en gång började sin fotbollsbana.
Putte och Oscar Thysell höll alltid ihop. Dom levde för dagen i sin ungdom och de var, enligt Puttes brors Oscars svärdotter, mycket livliga. Putte Thysell jobbade hela livet i byggnadsbranschen. Men det kanske var som den store, kraftige fotbollsspelaren som var rädd för getingar som samtiden bäst mindes Putte Thysell.