Algot "Agge" Haglund var en riktig tekniker, en teknik han hade fått genom att träna med tennisbollar i ungdomsåren. Agge var egentligen djurgårdare, det var där han började spela fotboll och det var Djurgårdens IF som var hans lag. 1928, när Djurgården åkt ur Allsvenskan, gick Agge över till AIK, en övergång som inte sågs med blida ögon av djurgårdarna. Agge lyckades aldrig riktigt som fotbollsspelare i AIK. Han hade tidigare gjort sju A-landskamper men i AIK blev det bara tre allsvenska matcher. Däremot var han i AIK med och vann SM-guld i bandy 1931, detta tillsammans med sin bror Curt "Dinty" Haglund.
Algot "Agge" Haglund började tidigt leka fotboll och tidigt började han att träna fotboll med tennisbollar. Det bidrog till att han fick en bollteknik som sällan skådats. I de sena tonåren började han spela i Djurgårdens IF. Det var där han slog igenom och det var som djurgårdare han gjorde sina sju A-landskamper 1924-27. 1928 gick han över till AIK. Då, lika lite som i början av 2000-talet, sågs en övergång mellan Djurgården och AIK med blida ögon. Djurgården ville sedan inte veta av Algot Haglund och det var något som tog honom hårt och något han aldrig riktigt kom över.
I AIK spelade Agge Haglund tillsammans med några av klubbens mest profilstarka namn genom tiderna. Agges son Lennart minns hur hans pappa brukade berätta om "Mulle", "Lillis", "Pära" och alla de andra legenderna från 30-talets början. Själv hade Agge nära kontakt med Jan-Erik Garland, Rit-Ola. De båda var bland annat med i AIK:s SM-vinnande bandylag 1931.
Det blev bara tre allsvenska AIK-matcher för Agge Haglund. Han fick aldrig riktigt chansen i det AIK som marscherade fram som Sveriges bästa lag 1931-32. Hans bästa match hade han nog gjort några år tidigare då en Stockholmskombination spelat mot Aston Villa.
Algot Haglund var, till skillnad från sin bror "Dinty", en riktig tekniker. Han var inte så fysisk men få i 1920-talets fotbollssverige kunde konkurrera med Agge vad gäller teknik.
Algot Haglund jobbade på Ericsson som elektriker större delen av sitt liv. Förutom familj och arbete var han intresserad av idrott, främst fotboll och bandy. Agge gick på alla SM-finaler i bandy (som spelades på Stadion) och det hände även att han tittade på fotboll. Han var dock aldrig en trogen gäst på Råsunda. Det var Djurgården som förblev Agges favoritlag även om han också kände för AIK och övriga Stockholmslag. Sonen Lennart beskriver sin pappa så här:
"Det var en snäll och bussig pappa, aldrig några problem. Det var fotboll och bandy, man kan säga att bollen var hans liv".
Jan-Erik Garland, "Rit-Ola", skrev så här i samband med att Agge Haglund hade gått bort 1963:
"En av de förnämsta bollekare Stockholm ägt avled på torsdagen efter en lång tids sjukdom - Algot Haglund. Han spelade 14 landskamper för Sverige i fotboll och bandy - högerytter i fotboll (Djurgården) och centerhalv i bandy (AIK). En elegant och säker herre på planen av typen "halv-volley-snitsare" och en prima tillgång i gänget. Tillsammans med brodern Curt "Dinty" på vänsterhalven spelade "Agge" Haglund en högst väsentlig roll i det legendariska AIK-lag som 1931 tog storstadens (sista?) SM-guld i bandy. Vi - kollegorna i detta lag - kommer aldrig att glömma vännen "Agge" - he played the game."
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
