Sten Jihde

Sten Jihde kommer från en riktig idrottsfamilj. Hans morbror var ingen mindre än den legendariske Gustaf "Topsy" Lindblom som blev olympisk guldmedaljör i tresteg 1912. Även syskon, barn och barnbarn (som är elitspelare i innebandy, fotboll och sportjournalist) har nära anknytning till idrotten. Sten Jihdes bästa idrott var ishockey. Där blev han bland annat svensk mästare med IK Göta 1940. 1941-42 spelade han både ishockey och fotboll i AIK. I fotboll blev det bara en allsvensk match, en jämn drabbning borta mot Elfsborg. Men militärtjänsten på Gotland gjorde att det inte kunde bli full satsning på idrotten (totalt var Sten fyra år i militärtjänst under dessa orostider).

Sten Jihde har idrottsligt påbrå. Hans morbror, Gustaf "Topsy" Lindblom vann OS-guld i tresteg i Stockholmsolympiaden 1912. Så redan från unga år var det idrotten som blev Stens stora passion. Han började leka idrott i kvarterslagen i Äppelviken för att så småningom hamna i Djurgården (Djurgården hade på den tiden nära anknytning till Traneberg där Sten spelade under 1930-talet). Men från början var Sten AIK:are, det var AIK som var det stora laget och det var till AIK han längtade att få komma. Det blev också AIK under en säsong, 1941-42. Men det var genom ishockeyn han kom till AIK och på köpet kom han med i AIK:s fotbollslag. Militärtjänstgöring på Gotland satte dock stopp för Stens möjligheter att göra sig själv rättvisa på fotbollsplanen.

Det blev en allsvensk match för Sten. En jämn match mot Elfsborg på Ryavallen som Elfsborg till slut vann med 1-0. Sten hade, som högerytter, flera bataljer med Elfsborgs Karl-Erik Grahn. Det blev inga fler allsvenska matcher för Sten. Det gick helt enkelt inte att kombinera militärtjänstgöring på Gotland med allsvensk fotboll i AIK. Istället gick han våren 1942 över till Reymersholms IK, som då låg i Allsvenskan, och Sten hade så när blivit allsvensk även i Reymersholm men även då satte militärtjänsten stopp (Sten kom inte loss från sin militärtjänst trots att han var uttagen till en allsvensk match för Reymersholm).

Sten var en tekniker. Han var snabb men gjorde inte så många mål, han spelade snarare fram medspelarna som fick göra målen istället. Han hade bra kondition men huvudspelet led av hans relativa korthet (han mätte 172cm). Även om Sten var en duktig fotbollsspelare så var det ändå i ishockey han nådde sina stora framgångar. Svensk mästare med IK Göta 1940 och 2 A-landskamper var topparna i en elitkarriär som sträckte sig över tio år. Det blev också lite bandy, mest på skoj, i Olofslunds IF.

Sten, som bor i Tyresö (2001), har fortfarande idrotten som sitt stora intresse. Han följer alla serietabeller och de flesta sportsändningar i TV (att ett av hans barnbarn dessutom är sportreporter i en av de stora TV-kanalerna minskar knappast Stens intresse). Men om han i ungdomsåren hade AIK som favoritlag så har favoritskapet med åren mer och mer flyttat över till Djurgården.

Text: Anders Johrén (2001)