Stig Östberg

"Högerytter i AIK. En energisk rushare, som ställde till med mycket trassel genom sin förmåga att täcka bollen. Goda centringar och påpasslig framför mål. Har vistats utomlands under senare år och därför kommit bort en del under säsongen." Så stod det på hans Alfabild 1950, det sista året han spelade i Allsvenskan. Han hade kommit från Reymersholm till AIK 1942 och varvade spel i AIK med att arbeta som sjöman på världshaven.

Stig Östberg växte upp i Aspudden i södra Stockholm och det var fotboll och bandy som blev "Stickans" sporter. I bandy kom han aldrig till Allsvenskan men i fotboll spelade han allsvenskt först i Rerymersholm (1941-42) och sedan för AIK (1942-50).

Stig var en typisk gammaldags ytter, hans lickade sin kant och dann sedan loss och slog inlägg. Han var snabb och hade ett bra skott. En bollbehandlare av klass, men lite i vekaste laget. 1940 kom han till Reymersholm och han var med om att spela upp laget till Allsvenskan. Reymersholm var då Stockholms populäraste lag med publiksiffror som faktiskt översteg AIK:s! Efter 1941 värvades han till AIK. Men Stigs satsning på fotbollen blev aldrig helhjärtad. Han började arbeta som elektriker hos ett av de stora rederierna och fick världshaven som arbetsplats. Han var bland annat i Japan, Egypten och Brasilien förutom de flesta av Europas stora hamnar. Med ett sådant arbete blev det svårt att få kontinuitet i träning och matcher. Dagens Nyheter skrev i augusti 1946 att "Stickan Östberg, AIK:s högerytter, kommer att en av de närmaste dagarna lämna Sverige och ta hyra på en båt till Sydamerika".

Olle Klasson, lagkamrat till Stig i slutet av 1940-talet, minns honom som "en kuol kille, man hade alltid roligt med honom". Gustav Sjöberg mindes Stig som en snäll bohem. Han var lite sluten och pratade sällan om sig själv. Han var ofta långhårig, bar hatt och var lite udda. Gustav mindes ett tillfälle när AIK var på väg till England, med båt, och den ende som lyckades få tag i sprit var Stig Östberg. Stig gick den till maskinisten, hemtam som han var på båtar, och fixade de starka dryckerna.

Denna resa, och även andra resor han gjorde med AIK, var något han ibland talade om med sina släktingar. Hans syster Gunn berättar att han var en sluten och tystlåten person, han talade aldrig illa om någon och mindes AIK:s resor med glädje. Han var djurvän, uppvuxen med hundar och han hade katt när han blev vuxen. På senare år, när han lämnat sjömanslivet och arbetade i Stockholm, ägnade han mycket av sin fritid åt att cykla. Han var livet ut intresserad av fotboll men sågs alltmer sällan som gäst på AIK: matcher å Råsunda.

Text: Anders Johrén