Nils Bergström

Nils "Nicke" Bergström var svensk bandys stora stjärna på 1940- och 50-talet. Han var en utomordentlig tekniker, skytt och lika bra i klubb- som landslag. Han var given i det svenska bandylandslaget och han tog sitt Nässjö IF till tre SM-finaler. Han var så stor att han skrev en egen bok, "Bandy i bollen", om sitt liv som idrottsman och idol. Nils Bergström var Nässjö IF trogen hela sitt liv, förutom under värnpliktsåret 1942 då han hamnade i Stockholm och representerade AIK i fotboll.

Nils "Nicke" Bergström var uppväxt alldeles intill idrottsplatsen i Nässjö där han tillbringade mesta delen av sin fritid, både vinter som sommar. Idrottsplatsens vaktmästare tyckte att Nils liknade en figur som hette Nicke från tidningen "Allt för alla". Nils var lika vit i huvudet som Nicke i tidningen. Därefter har Nils i alla sammanhang kallats Nicke.

Även om Nicke framför allt var bandyspelare var han även duktig i fotboll. Han hade med sin fina bollbehandling och hårda skott förutsättningar att bli riktigt bra om han hade satsat på fotbollen i ett allsvenskt lag. Nu blev det ett år i AIK men det året blev sönderhackat av militärtjänst.

Så här beskriver Nicke själv sin tid i AIK (citerat ur hans bok "Bandy i bollen" från 1957):

"1942 var ett guldkantat år för mig - jag spelade med i Stockholms AIK! Det året gjorde jag "lumpen" vid S1 i Stockholm, och när jag reste upp till huvudstaden var det snack om att jag skulle spela för Gnaget. AIK-ledaren Karl-Erik Fürst skrev och undrade om jag ville spela för de svarta, och när jag installerade mig i stan satte jag mig i förbindelse med klubben och erbjöd mina tjänster.
Lagom till sista matchen 1942 blev jag spelklar och fick följa med AIK till Göteborg, där vi mötte GAIS och spelade 2-2. Jag gick center och lyckades snubbla in ett av målen, men jag tyckte långt ifrån att jag gjort någon lyckad debut - jag passade helt säkert bättre i Södra Mellansvenskan. Debuten var dock inte sämre tyckte lagledningen än att jag fick fortsätta på hösten. AIK hade ett mycket bra gäng med bland annat Garvis Carlsson, Gurra Sjöberg, Erik Almgren, men vi hade en del otur och de matcher jag deltog i gav inte så stor utdelning.

I slutet av säsongen placerades jag i Värmland (i militärtjänsten), och där fanns inga möjligheter till träning. AIK ville att jag skulle resa hem till matcherna, men jag backade ur - jag hade nog inte det rätta intresset. Läget var spänt, och eftersom jag låg i det militära hade jag annat att tänka på än fotboll.
Den korta sejouren i AIK gav mig enbart trevliga minnen, jag stortrivdes hos de svarta. Killarna, både spelare och ledare, var alla tiders, och vi hade hur kul som helst när vi var ute på allsvenska resor. Dessutom hade jag nöjet att vara med och trycka dit Djurgården i DM - det är ju med särskild tillfredsställelse AIK-arna gör det!
En sak är dock säker - innerst inne ångrar jag då och då att jag inte stannade kvar i AIK! Jag nobbade mitt livs chans när jag lämnade in den svarta fotbollströjan. Med lite tur hade jag kanske kunnat förkovra mig så pass, att jag fått spela med i något landslag, för det är betydligt lättare att göra intryck på UK i ett allsvenskt lag än i ett division 3-gäng. Och det är inte utan att jag med längtansfulla blickar under åren läst om alla de drömresor Gnaget gjort runt så gott som hela jordklotet. Det skulle ha smakat att få följa med..."

Nicke var Nässjö trogen hela livet, förutom 1942 då han gjorde militärtjänst i Stockholm och spelade ett år för AIK . I bandy hade han dock aldrig lämnat Nässjö IF. AIK försökte få över Nicke även i bandy, men han föredrog att spela allsvenskt i Nässjö IF framför division 2 i AIK.

Det var i bandy som Nicke gjorde sig berömd som idrottsman. Han debuterade i Nässjö IF:s A-lag 16 januari 1938 i en match mot AIK! Nicke hade bara gjort småresor runt om i Nässjötrakten och nu skulle han få åka till Stockholm och spela mot AIK på Stadion! Nicke var rejält nervös inför debuten men han gjorde bra ifrån sig, bland annat gjorde han ett kanonmål. 1940 debuterade han i A-landslaget, också det på Stadion. Landslagets kapten, AIK:are Sven "Tomten" Söderström tog lade upp taktiken och Nicke följde den och Sverige vann med 7-0. Nicke spelade tre SM-finaler med sitt Nässjö IF (varav en seger) och var med i 14 A-landskamper under en tid när landslaget på sin höjd spelade några matcher om året.

Nicke var given i landslaget. Så given att Uttagningskommitten aldrig behövde prata om hans plats i laget. I en match mot Sovjet 1955, som spelades i Nässjö och som Sverige vann med 6-5, gjorde Nicke fyra mål i sin kanske bästa match någonsin.

Nicke Bergström var så stor på 1950-talet att det gavs ut en bok om Nicke och hans liv. "Bandy i bollen" heter den 208 sidor fullmatade boken från Argus förlag i Eksjö, utgiven 1957. När man läser den inser man att Nicke Bergström var en mycket stor idrottsman i mitten av 1900-talet - troligen mycket större än vad de flesta i början av 2000-talet inser. Så stor var Nicke Bergström att han 1999 förärades en staty på Stora torget i Nässjö.

När Nicke, som 80-åring, tänkte tillbaka på sin tid inom idrotten konstaterade han:
- Jag gick stenhårt in för idrotten. Det var väldigt skojigt, det var en härlig tid.

Så sent som hösten 2001, när intervjun för denna artikel gjordes, var det fortfarande idrotten som, förutom barnen, var Nickes stora glädjeämne i livet. Han följde idrott via TV och på idrottsplatsen i Nässjö. För det var Nässjö och Nässjö IF som var Nicke Bergströms hemmaplan hela livet.

Text: Anders Johrén (2001)