Tage Lindberg var ett av fyra syskon som växte upp först i Eskilstuna och sedan i Alvik utanför Stockholm. Efter att ha spelat i Westermalms IF (ishockey) och Tranebergs IF (fotboll och ishockey) kom Tage till AIK när han var ungefär 19 år gammal. Han skulle då spela både fotboll och ishockey i klubben under de närmaste nio åren.
Det blev bara sju allsvenska fotbollsmatcher för Tage, som kallades Sparlågan då han tränade alltför sällan, så han fick mest hålla till i reservlaget. Han var bättre i ishockey där han förutom det allsvenska spelet också gjorde några A-landskamper. Och det var under en ishockeyresa i Norrland som Tage blev så osams med en AIK-ledare (Herman Carlson) att han inte fick fortsätta att träna och spela i klubben. Tage fick då jobb hos ishockeypampen Bunny Ahearne (som Ahearne Cup döptes efter) i skotska Falkirk (som ligger mitt emellan Glasgow och Edinburgh) där Tage körde tidningar för ishockeybossen samtidigt som han spelade ishockey i stadens hockeylag. Så här skrev AIK:s medlemsblad i april 1950 om Tages äventyr i Skottland:
"På egen hand och för egna pengar ordnade Tage en resa till Skottland redan i september, hamnade i Falkirks kanadensiska ligagäng (proffs hela bunten) och gjorde så bra ifrån sig på träningen och i vänskapsmatcher att tränaren McNeil ville behålla honom. Men då hade Tage börjat känna dragning hemåt och dessutom ville han förbli den snövite amatören, varför han plötsligt packade och reste hem, tog sin vanliga backplats i AIK och gjorde säkerligen sin starkaste ishockeysäsong."
Tages bror Börje berättar fortsättningen om Tage Lindbergs levnadsöde:
"Något år senare flyttade Tage till västtyska Bad Nauheim (som ligger en liten bit norr om Frankfurt am Main) där en amerikansk general, med sina hemtrakters NHL-lag som förebild, försökte bygga upp ett slagkraftigt tyskt lag med Tage Lindberg som spelande tränare. Då levde Tage livets glada dagar. Han blev kompis med en tysk före detta stridspilot, Funtner, som var sydtysk mästare i boxning (och vars pappa var borgmästare). Men även dessa dagar tog slut och efter att Tage fått foten söndersparkad när han gästspelade i Zürich flyttade han hem till Sverige igen. Där blev det fem framgångsrika ishockeyår i Södertälje SK innan han varvade ned i IF Göta, Tranebergs IF och Almtuna IS. Det blev också några enstaka fotbollsinhopp i Tranebergs IF."
Som fotbollsspelare var Tage snabb, het och teknisk. Vid sidan av planen var han argsint och hetlevrad, han kunde vara svår att ha att göra med. Vid ett tillfälle blev Tage placerad på en position ute på kanten som han inte gillade och för att visa sitt missnöje gick han bara upp och ned efter ena kanten utan att kämpa för sitt lag. Tage blev också osams med AIK:s ishockeys starke man, Herman Carlson. Det medförde att Herman, som också var landslagsledare, inte tog ut Tage till landslagsspel. Men i samband med en landskamp blev Herman intagen på sjukhus och överlät åt "Masen" Jansson att ta ut landslaget. Masen tog ut Tage Lindberg men när truppen samlades på Bromma flygplats kom plötsligt Herman Carlson. Han hade stigit upp från sjuksängen och när han väl hade tagit över kommandot blev Tage Lindberg hemskickad.
Trots spel i AIK och Södertälje SK är det Hammarby IF som varit Tages lag hela livet. "Inte AIK, de blåste honom", menar Tages bror Börje 50 år efter den aktiva karriären. Men Tage var också en person "som gick sina egna vägar". Det visar inte minst den brokiga väg genom livet som Tage Lindberg gick.