Henry Edholt kom till AIK 1948 och spelade fyra allsvenska matcher i vilka han gjorde ett mål. Målet var en nick, förbi en utrusande MFF-målvakt, efter en lång lyra från högerbacken Harry Nilsson. 45 år senare gjorde Kenneth Andersson ett liknande mål på Rumänien i USA-VM.
Henry Edholt växte upp i Älvsjö och Älvsjö AIK blev tidigt klubbadressen. Den allra första matchen, som 12-åring, spelade Henry på Kristinebergs IP:s sandplan. Han blev Älvsjö trogen i tio år, sista året var han med om att spela upp klubben i division 3. Men då hade AIK redan uppmärksammat Henry som hösten 1948 återfanns i AIK.
1948 hade AIK ett bra lag även om det här var Malmö FF:s och IFK Norrköpings guldålder. Henrys allsvenska premiärmatch spelades borta mot just Malmö FF och AIK förlorade med 5-0. Desto roligare blev hans andra match, även den mot Malmö FF, men nu hemma på Råsunda. Det var Henry Edholts bästa match i karriären, en match som AIK vann med 3-0. Henry gjorde själv det tredje målet, på nick över målvakten "Gripen" Bengtsson efter en lång lyra från högerbacken Harry Nilsson. Kenneth Anderssons nickmål mot Rumänien i USA-VM 1994 liknade detta mål. Henry gjorde även i övrigt en utmärkt match och spelade bland annat fram till "Garvis" Carlssons 1-0.
Det blev bara fyra allsvenska matcher för Henry men därutöver spelade han flera internationella matcher. Dels hemma på Råsunda mot Portsmouth och Blackpool (med Stanley Matthews i laget) och dels på turnéer till Tyskland, Spanien och Portugal. Efter ett par år i AIK återvände Henry till Älvsjö (han hade då också anbud från Djurgårdens IF som han tackade nej till) där han fick lägga av redan som 26-åring efter en allvarlig meniskskada.
Men tiden i AIK var minnesvärd på många sätt. Till en början var Henry oerhört imponerad av AIK:s organisation, Råsundas fina gräs ("man trodde inte det gick att slå en felpassning"), och att man fick smörgåsar efter träningarna. Det kändes fantastiskt. Och matchpremierna var 50 kronor för oavgjort och 100 kronor för seger, mycket pengar på den tiden. Dessutom utgick traktamenten vid bortamatcher. Däremot var kamratskapet inte det allra bästa. Från Älvsjötiden var Henry van vid en god gemenskap och stämning. Så var det inte riktigt i AIK. Om det gick bra fick man en klapp i ryggen, om det gick dåligt var det ingen som kom med uppmuntran. Och gjorde man någon dålig insats var det svårt att få en ny chans.
- Jag tror att resultatet på planen hade blivit bättre om kamratskapet hade varit ett annat, jag kallades till exempel för "Edholt", ungefär som i militären, menar Henry när han tänker tillbaka på sin AIK-tid så här drygt 50 år senare.
Henry Edholt var teknisk, hade ett bra bollsinne och var snabb på sin högerinnerposition. Men trots att han gjorde sitt enda allsvenska mål på nick var hans huvudspel inte det bästa. Det goda bollsinnet finns kvar på äldre dagar. Som 71-åring började Henry spela tennis och trots att han aldrig spelat förut så sopar han banan med många som har spelat i hela livet. I övrigt håller sig Henry igång med långa promenader även om det har blivit mindre löpning ("tar på knäna") med åren. Han följer AIK via TV men går sällan på Råsunda ("det är för bökigt och stökigt att gå på Råsunda").
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
