Att Hans Möller blev AIK:are var inte så konstigt. Hans pappa Filip spelade som ung fotboll i AIK och han blev senare ungdomstränare i AIK efter utflykter till Husqvarna och Köping. Då, när familjen flyttat hem från Köping, tog Filip med sig sonen Hans till Råsunda och presenterade honom för AIK-ledaren Theodor Malm. "Thodde" tog emot Hans med öppna armar så från den dagen 1946 var den då 19-årige Hans med i AIK:s fotbollstrupp.
I början blev det B-laget för Hans. Det var först 10 juli 1949 som han fick debutera i A-laget. Det var i en cupmatch borta mot IFK Norrköping och AIK:arna, tolv spelare inklusive en reserv, skulle samlas för att åka limousin till Norrköping. Hans Möller var uttagen som reserv men den ordinarie Ivan Bodin dök aldrig upp! AIK fick åka till Norrköping utan Bodin och Möller fick debutera som vänsterinner. Hans motståndare i IFK Norrköping blev Nils Liedholm, Liedholm som i samma veva var på väg till proffslivet i Italien. Före matchen gick Liedholm fram till den unge, och mycket nervöse Möller, och sade:
- Jag har just skrivit på för Milan, vi tar det lilla lugna, eller hur?
- Visst, sade Hasse som fick briljera under hela matchen. Framför allt i huvudspelet men i allt närkampsspel var han Liedholms överman. Pressrosorna var överväldigande dagen efter. Matchen slutade 2-2 och det blev omspel på Råsunda veckan efter (ett omspel som AIK vann efter två förlängningar). Hasse var med även i finalen som AIK vann med 1-0 mot Landskrona BoIS.
1949 var Hasse med på ett läger för "morgondagens män". Det var de mest lovande svenska fotbollsspelarna som samlades en vecka på Bosöns träningsanläggning. George Raynor var tränare och Putte Kock var ledare. Det var första gången som Hasse träffade Lennart Skoglund. De delade rum och blev senare bästa kamrater. AIK-ledarna insåg tidigt att Lennart, som spelade i Hammarby, var en spelare utöver det vanliga och man försökte, via Hasse Möller, få Skoglund intresserad av spel i AIK. Herbert "Banken" Ohlsson, AIK-ledaren, bjöd Möller och Skoglund på middag på Grand Hotel och över detta bord bestämdes att Lennart "Nacka" Skoglund skulle gå över till AIK. Först fick han, och Hasse Möller, åka med till England med matcher mot Chelsea, Birmingham och Arsenal. Laget åkte båt till England men Hasse, som i samma veva spelade viktiga handbollsmatcher för AIK, tog flyget några dagar senare. Hasse är mycket noga med att påpeka att han inte var med i den försmädliga 0-8 förlusten mot Arsenal.
Det blev bara en utlandsturné och fem allsvenska matcher för Hans Möller. Mestadels blev det spel i reservlaget, ett reservlag som var överlägset sina motståndare och som, i slutet av 1940-talet, av många rankades som Stockholms näst bästa lag (efter AIK:s A-lag). Hasse kände själv att han inte utvecklades som fotbollsspelare. B-laget "togs inte riktigt på allvar". Förutom Englandsturnén 1949 fick Hasse inte följa med AIK på några utlandsresor. Bland annat den omtalade Amerikaresan 1951 (dagen efter att AIK åkt ur Allsvenskan) som några helt nya spelare (som aldrig dessförinnan spelat i AIK) fick följa med på men där stommen i B-laget, som varit med i många år, inte fick åka med. Allt det här gjorde att motivationen för att spela i AIK minskade och när Hasse träffade sin gamle AIK-kamrat George "Kinna" Kraemer (som gått från AIK till Hammarby 1951) blev han övertalad att gå över till Hammarby. Det här var 1953 och stämningen i Hammarby var då betydligt "varmare" än den var i "kalla" AIK. Att det var kallt i AIK märktes inte minst av att Hasse, i samband med övergången till Hammarby, blev uppkallad till AIK-ledarna och därefter fråntagen sitt medlemsskap i AIK (han var ständig medlem efter att han varit med om att vinna SM-guld i handboll med AIK 1951). Först många år senare när Hasse träffade Lennart Johansson fick han upprättelse och tillbaka sitt medlemsskap.
Så Hasse gick över till Hammarby och blev Hammarby troget resten av livet. Först som spelare och sedan som lagledare och styrelseledamot. Han blev också en av de sammanhållande männen bakom Hammarbys "54-or", det lag som gick upp i Allsvenskan. Snart 50 år senare träffas de, tillsammans med sina fruar, regelbundet i olika tillställningar och Hans är, som så många gånger förr, "entertainern" som leder lekar och sång. Själv menar Hasse att det är "Stockholms äldsta dagis". Hasse var också med i filmen "Rötmånad" där han och Gerhard Hill (också en gammal AIK-spelare) föreställde snedseglare som skulle ragga brudar.
Som fotbollsspelare var Hasse Möller lite sävlig, han hade en viss startsträcka på planen. Men han var bra på huvudet och passningsspelet var utmärkt. Hans bästa idrott var dock handboll. Där blev han svensk mästare med AIK 1951 och han gjorde några år senare en A-landskamp (mot Finland, men då representerade han IK Bolton). Hans specialitet var "bakåtkastet" som ofta överrumplade motståndarna.
2001 lever Hasse ett rikt penionsärsliv. När denna intervju gjordes i september 2001 handlade det mycket om träffar med Hammarbys "54-or", svampplockning i skogen och semesterresor till Grekland. Och även om avskedet från AIK 1953 var bittert så finns ingen bitterhet kvar idag. Det finns två klubbar i Hasse Möllers hjärta, Hammarby och AIK.
Text: Anders Johrén (2001)
|