Sunday 24 July 1949 AIK - Landskrona BoIS 1-0 (0-0) Råsunda Fotbollstadion, Solna
Visa matchrapport
Första cupguldet!
Efter två finalförluster (1943 och 1947) kunde AIK ta sin första seger i Svenska cupen 1949. Inför 14 718 åskådare på Råsunda Fotbollstadion vann AIK en jämn match mot Landskrona BoIS med 1–0 efter att Sune Andersson avgjort med en välplacerad straffspark i den andra halvleken.
1948 hade inga allsvenska lag deltagit i Svenska cupen på grund av OS i London. Ett OS som Sverige – med AIK:arna Sune Andersson, Henry Carlsson och Börje Leander – lämnade som guldmedaljörer efter att i finalen på Wembley Stadium besegrat Jugoslavien med 3–1 (1–1). AIK:s cupresa 1949 inleddes och avslutades inom loppet av tre veckor i juli. Efter att ha besegrat Djurgårdens IF (6–1), IFK Norrköping (2–2 och sedan 2–1 i omspelet) och IF Elfsborg (2–1) var AIK framme i sin tredje cupfinal. Finalen spelades på Råsunda söndagen den 24 juli. Kvällen bjöd på strålande högsommarväder fram till att solen försvann bakom den västra/norra läktaren i andra halvlek.
Innan matchen spelade den populära AIK-orkestern och deras repertoar bestod bland annat av ”ett potpurri av Edvard Persson-klassiker”. Motståndarna Landskrona BoIS hade många sympatisörer på läktarplats och det gnälldes friskt – på skånska – på domaren Anders Nilsson från Uppsala ju längre matchen led. Den första halvleken bjöd på bra spel från bägge lagen och Landskrona BoIS låg närmast ett ledningsmål, men halvleken slutade mållös. I den andra halvlekens sjätte minut var bortalaget mycket nära att ta ledningen på ett annorlunda sätt då Börje Leander sköt bollen i egen ribba och till hörna för BoIS. Drygt tio minuter senare var BoIS Kjell Nilsson fri med AIK:s målvakt Gustav Sjöberg, men lyfte bollen i famnen på ”Gurra” som enkelt kunde rädda. Efter drygt 18 minuters spel blåste domaren för straffspark för AIK efter att den glasögonprydde vänsterbacken Ingvar Cöster omotiverat tagit ett inlägg från Lennart Carlsson med händerna.
Fram steg 28-årige Sune Andersson och valet av straffskytt kunde inte ha varit bättre då BoIS målvakt Folke Lundqvist nog hade svårt att läsa var ”Mona-Lisa” – som Andersson kallades av media och supportrar på grund av sitt pokerface – skulle slå bollen. Det var annars Börje Leander som var AIK:s ordinarie straffskytt under större delen av 40-talet. Nu satt straffen i det högra hörnet och AIK hade 1–0. Landskrona BoIS avslutade matchen starkt för att åtminstone få till stånd ett omspel på hemmaplan, och AIK fick kämpa för att hålla undan. I slutet inträffade två misstänkta handssituationer på Olle Klasson och Börje Leander i AIK:s straffområde, men domaren valde att fria.
Då domaren signalerade för full tid hade AIK tagit sitt första inhemska cupguld. Enligt Dagens Nyheter gick Börje Leander efter matchen runt och såg pillemarisk ut, då han lagt beslag på matchbollen. Mest applåder av publiken när de hämtade sina guldmedaljer fick målvakten Gustav ”Gurra” Sjöberg och målskytten Sune ”Mona-Lisa” Andersson.
Efter matchen bar det av upp till styrelserummet där spelarna fick varsitt ”litet, litet glas champis”. ”Putte” Kock höll tal och tackade för de friska tagen i årets cuptävling och underströk betydelsen av att klubben blev ”cupchampions”. Senare på kvällen var bägge lagen på Stallmästaregården och BoIS hyllade där sportsligt sina besegrare.
AIK:s laguppställning i cupfinalen: Gustav Sjöberg – Harry Nilsson, Lennart Carlsson – Hans Möller, Börje Leander, Olle Klasson – Gösta ”Pröjsarn” Nilsson, Ivan Bodin, Sune ”Mona-Lisa” Andersson, Lennart Pettersson, Bertil Bäckvall. Tränare: George Raynor.