Det var som fotbollsspelare Lennart gjorde sina stora insatser i AIK. Han blev högerinner med den nye centerkanonen Erik "Prosten" Karlsson innanför sig och på högeryttern alternerade Stig Östberg, Lennart Askinger och Gösta "Pröjsarn" Nilsson. Hans lagkamrat Henry Edholt minns att det var Lennart och Henry som konkurrerade om innerpostionen, men det var nästan alltid Lennart som drog det längsta strået. Lennart var en teknisk dribbler, ettrig, hård i kroppen och ibland lite för "kär i bollen". Hans lagkamrat Lennart Askinger var också ofta sugen på att hålla i bollen vilket gjorde att de båda Lennart inte alltid kom så bra överens.
Lennart Pettersson gjorde allsvensk debut mot GAIS i april 1946 och dagen efter kunde man i Dagens Nyheter läsa följande:
"Allsvenska debutanten Lennart Pettersson på högerinnern blir en ackvisition, en frän herre med en mindre vanlig förmåga att utan uppstannande dämpningar och konstigheter få med sig bollen i full fart."
Ett par matcher senare gjorde han sitt första mål, mot Djurgårdens IF inför 28.838 åskådare. Så här skrev Dagens Nyheter:
"Med normal utdelning borde AIK haft 4-0 i halvtid men det väntade ledningsmålet kom först 7 minuter in i andra halvlek. "Garvis" hade en kanon i ribban, returen mötte Lennart Pettersson, och bollen gick upp i nättaket."
Lennart Pettersson var en av de tongivande i det AIK-lag som 1946-47 kom tvåa i Allsvenskan efter suveräna IFK Norrköping. Med sina elva mål kom Lennart tvåa i AIK:s interna skytteliga efter Erik "Prosten" Karlsson. Under efterkrigsåren gjorde AIK också ett antal utlandsturnéer. Lennart var bland annat med i Turkiet, Grekland, Israel, Spanien och England, resor som i slutet av 1940-talet var något alldeles speciellt.
Men 1950 bestämde sig Lennart för att lämna AIK. Den egentliga orsaken känner vi inte till men det var ingen hemlighet att Lennart inte kom överens med AIK:s lagledare Herbert "Banken" Olsson. Lennart gick till Djurgårdens IF, en diskutabel övergång redan 1950, och för att inte bryta några överenskommelser klubbarna emellan spelade Lennart först en kort tid i IFK Eskilstuna. Därefter blev det några år i Djurgården men innerst inne var Lennart fortfarande AIK:are.
Flera av Lennart Petterssons lagkamrater i AIK, Gustav Sjöberg, Olle Klasson och Henry Edholt, samt Lennarts son Bo beskriver Lennart som "en härlig kille, med glimten i ögat och utan plumpar i protokollet". Kring 1990 uppmärksammades Lennart på Råsunda då han på en tävling vid en AIK-match vann en TV. Sista åren av Lennarts liv blev inte lika roliga. Han drabbades av sjukdom och blev bland annat rullstolsbunden. Han gick bort 79 år gammal, då under sitt nya efternamn Parmius.
Text: Anders Johrén (2002)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
