Olle kunde spela fotboll och åka skridskor på Bedarö med övriga ungdomar på ön. Olle var dock ett par år yngre än de flesta andra så han härdades tidigt. Så småningom började han spela i Nynäshamns IF (vilket innebar mer roddturer), både i fotboll, bandy och ishockey. Dessutom var han en hygglig friidrottare med 54,8 på 400 meter och ett klubbmästerskap på 100 meter i Nynäshamns IF. Olle fortsatte med både bandy och ishockey i vuxen ålder men han lämnade där aldrig Nynäshamn. I fotboll blev det annorlunda.
Nynäshamn hade ett bra lag på 1940-talet och klubben har fostrat många profiler som sedan hamnat i AIK-tröjan. Gösta "Pröjsarn" Nilsson, Lennart Carlsson, Valter Lundgren, Einar Bohlin, Gustav Nordqvist, Leif Skiöld och senare tiders Björn Lundberg är jämte Olle Klasson de mest kända. Nynäshamn kunde med så många namnstarka spelare hävda sig i Stockholm och spelade flera DM-finaler. 1947 utmärkte sig Olle Klasson så pass mycket att AIK värvade honom. På den första träningen skulle man springa tre varv runt Råsunda Kommunala och Olle hade inga problem med att springa ifrån övriga. Han fick också spela en match i allsvenska reservlagsserien mot IFK Norrköping och därefter lockade AIK med en resa till Turkiet som skulle ske efter höstsäsongen 1947. Men Gunnar Södergren, som inte blev medbjuden i första läget, "överklagade" och menade att han som spelat i AIK sedan 1942 borde få åka med istället för en helt ny spelare utifrån. Så blev det men Olle fick istället för Turkiet åka som turist till England och se England spela mot Sverige på Wembley. Det var hans första resa. Det skulle bli fem till.
Januari 1948 gick Olle en konditorkurs i Halmstad och han tränade då med IS Halmia. Halmia ville därefter ha Olle kvar i laget men "Banken" Olsson, AIK-ledaren övertalade Olle att fortsätta i AIK. Den allsvenska debuten skedde borta mot Jönköping södra IF och den matchen, liksom den påföljande mot IF Elfsborg gick utmärkt för AIK och Olle. Men i den tredje matchen mötte AIK IFK Norrköping på bortaplan och Olles uppgift var att se till att Norrköpings stora framspelare, "Mulle" Holmqvist, inte skulle få utrymme att spela fram Gunnar Nordahl. Olle lyckades bra med sin uppgift men i mitten av 2:a halvlek blev det en duell med Gunnar Nordahl som satte knäet i ansiktet på Olle som sägnade ned medvetslös. Han fördes till sjukhus och vaknade först på natten. Han fick ligga kvar på sjukhuset i tre dagar innan han fördes hem i sjukvagn. Drygt två år senare, borta mot Jönköping södra, fick Olle en liknande smäll. Olle fick en spark i huvudet av södras Uno Ljus. Olle fick självfallet gå av planen och AIK fick ytterligare två skador varför AIK fick avsluta matchen med åtta man på plan. Inte så konstigt att AIK förlorade matchen med 4-1. AIK flög för övrigt till matchen med ett pontonplan.
27 mars 1949, rekordtidig allsvensk premiär, spelades den match som Olle Klasson har blivit mest ihågkommen för. AIK mötte IFK Göteborg på Ullevi och AIK-tränaren Wampetits hade gett Olle uppgiften att markera Gunnar Gren, IFK:s stjärnspelare. Och Gren fick knappt röra bollen. Han började som högerinner men tröttnade på det. Då gick han ned som halva och slutade matchen som back.
- Publiken kastade tomater på mig i halvtid, minns Olle.
Dagens Nyheter skrev dagen efter att "det var rätt och slätt den mest perfekta skuggning som någonsin utförts på en fotbollsplan". Andra tidningar skrev att "Sveriges mest tekniske spelare (Gren alltså) förekom blott i programmet. Det gick helt enkelt inte att spela på honom. Olle Klassons energi var föredömlig och värd all beundran."
1951 åkte AIK ur Allsvenskan för första gången. Olle menar att AIK egentligen inte var så dåligt men spelarna blev nonchalanta. Laget låg i mitten av tabellen och kunde inte nå toppen. Det blev slentrian och man såg inte allvaret i det hela. AIK hade också otur samtdigt som stämningen i laget inte var den allra bästa. Den sista och avgörande matchen mot Malmö FF, som AIK vann med 1-0, blev Olle Klassons sista allsvenska match. Dagen efter åkte AIK på en femveckorsturné till Amerika, en av de största resorna som ett svenskt idrottslag någonsin hade gjort. Det blev också Olles sista resa med AIK. Det blev totalt sex resor, nämligen
England 1947 (som turist för att se på landskamp).
Spanien och Portugal 1948.
Tyskland 1949. AIK var det första fotbollslaget som besökte Tyskland efter kriget. AIK spelade i Berlin och Hamburg. I Hamburg var det mesta förstört men redan tre år senare, när Olle besökte staden igen, var mycket återuppbyggt.
England-Paris 1950. I Paris skulle Olle Klasson och Lennart Carlsson handla julklappar och gick in i en uraffär för att köpa förstoringsglas. Olle var lite för kraftfull med entrédörren som var av glas och gick sönder. Polis tillkallades och Olle blev kvarhållen till kvällen då Putte Kock kom och löste ut honom. "Olle Klasson inburad i Paris", stod det i tidningarna. Olles föräldrar suckade tungt och konstaterade att "nu har Olle ställt till det".
Israel 1950.
Amerika 1951.
Amerikaresan var den bästa resan med många upplevelser. Men under resan fick laget information om att AIK-ledningen, med bland andra den populäre "Banken" Ohlsson, hade bytts ut vilket skapade olika reaktioner hos spelarna. Olle, tillsammans med många andra, bestämde sig för att sluta i AIK. Men när den nya säsongen startade i slutet på juli var det bara Olle som stod kvar vid sitt löfte. Det blev inget mer spel i AIK för Olle.
Istället blev han något år senare spelande tränare i GIF Sundsvall. Och på 1970-talet återgick han under något år till tränarsysslan i Ösmo IF där bland annat Kent Nilsson, senare en mycket duktig ishockeyspelare, huserade. Som spelare fortsatte Olle i Nynäshamns IF fram till 1963. Avslutningen blev tragisk. I en stadsmatch i Nynäshamn (norr mot söder) spelade Olle i norrlaget mot Gösta "Pröjsarn" Nilsson i söderlaget. Mitt i matchen segnade Pröjsarn, kamrat med Olle sedan ungdomsåren, ned alldeles bredvid Olle. Inga upplivningsförsök lyckades. Pröjsarn dog mitt på planen i armarna på Olle.
Olle Klasson var en skicklig, stenhård, markeringsspelare. Han kunde täcka ut motståndare, skära av vinklar och han orkade hur mycket som helst. Motståndarna blev ofta griniga men Olle spelade nästan aldrig ojuste. Däremot var han inte lika duktig som framspelare. På äldre dagar intar idrotten fortfarande en stor del av Olles liv. Han spelar regelbundet golf (han slog hole-in-one 1988!), bridge, bordtennis och tennis. Han ser de flesta av AIK:s hemmamatcher och besöker regelbundet AIK-ringens möten, den församling av gamla AIK:are som alla har gjort enastående insatser för AIK.
Text: Anders Johrén (2001)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
