Lennart "Nacka" Skoglund

Lennart "Nacka" Skoglund växte upp på Katarina Bangata 42 och tidigt sågs han som den tekniske, trixande och fantastiske bollkonstnären. Efter spel i några småklubbar kom han i tonåren till Hammarby IF, den svenska klubb som man framför allt förknippar med Nacka. Hammarby spelade i slutet av 1940-talet i division 3 och det var rätt naturligt att en spelare som Nacka så småningom sökte sig till en större klubb, och att en större klubb sökte en spelare som Nacka.

Skrev på för AIK 1949

Nacka skrev på för AIK senhösten 1949. Det sägs att han fick 1.000 kronor, en kostym och en kappa till morsan som övergångssumma. Han åkte med AIK på en turné till England och Frankrike i november och december samma år. Men på den tiden var övergångsbestämmelserna hårda och Nacka fick nöja sig med spel i vänskapsmatcher och i AIK:s B-lag hela våren 1950 innan han blev klar för tävlingsspel i A-laget. Då, våren 1950, hade han redan slagit igenom på allvar i Pressens match mot Landslaget. Matchen spelades 18 maj och var på den tiden en viktig händelse i fotbollssverige. Det var Svenska landslaget mot ett av sportjournalister uttaget lag där Nacka fick vara med. Nacka gjorde succé och blev uttagen i Sveriges VM-lag till Brasilien senare samma sommar. Där blev det ny succé, åtminstone i de första matcherna, och Nacka döptes till "den vajande majskolven" av brasilianarna.

Innan VM-slutspelet inleddes hade Nacka hunnit spela med AIK mot Everton och Milan på Råsunda. Vänskapsmatcher mot internationellt bästa tänkbara motstånd var det största AIK spelade i mitten av 1900-talet och publikintresset var enormt. AIK vann med 3-1 både mot Everton och Milan och Nacka gjorde ett mål i den senare matchen inför 39.303 åskådare. Hemkommen från VM-slutspelet fick Nacka göra sin riktiga tävlingsdebut för AIK. Det skedde i cupfinalen 23 juli mot Hälsingborgs IF, en match som AIK vann med 3-2. Ytterligare fem veckor skulle publiken få se Nacka spela för AIK, de fem första allsvenska matcherna denna så ödesdigra säsong 1950-51 som slutade med att AIK åkte ur Allsvenskan för första gången. Nacka spelade bra men gjorde inga avgörande insatser i dessa sex matcher, i Svenska Cupen och Allsvenskan. Han hade också problem med sjukdom. Dagens Nyheter skrev efter hans första allsvenska match, borta mot Malmö FF 30 juli 1950, att "Nacka Skoglund hade en dålig dag på grund av feber och svår förkylning".

Det var istället hans insatser i VM i Brasilien som gjorde att han redan innan augusti månad var över var på väg till italienska FC Internazionale. Där skulle han bli en av Milanoklubbens mest framgångsrika spelare genom tiderna.

14 år i Italien - och i Sveriges bästa landslag genom tiderna

Det blev 14 år i Italien. Tio framgångsrika år i Inter med bland annat två ligasegrar, och ytterligare några inte riktigt lika framgångsrika år i Sampdoria och Palermo. 28 år gammal stod Nacka på toppen av sin karriär och var oerhört populär. Då gick VM i Sverige och för första gången tog svenska landslaget hem alla utlandsproffsen vilket gav Sverige det bästa landslag man någonsin ställt på benen. Nacka var med hela vägen, från den första gruppspelsmatchen mot Ungern till VM-finalen mot Brasilien. I semifinalen mot Västtyskland gjorde han Sveriges första mål.

Efter proffsåren kom Nacka tillbaka till Sverige - och till Hammarby som alltid, trots hans år i AIK, varit Nackas klubb i Sverige. Och Nacka har alltid varit hammarbysupportrarnas "egen spelare". Han blev t ex framröstad som "tidernas största Bajenprofil" av just Hammarbys egna supportrar 2004.

Det var dock en tärd Nacka som kom hem till Sverige 1965. De sista åren av hans liv blev inte roliga. Lennart Skoglund dog i sin kökssoffa i den lägenhet där han en gång föddes, bara 45 år gammal. Eller som Lars Nylin i Sportbladet har skrivit:
"Balansgången mellan bollgenial gamäng och ohjälplig suput var över. Vissa har påstått att det bara var en tidsfråga - att han vandrade mot stupet ända sedan sitt sanslösa genombrott som 20-åring. Andra anklagade hans omgivning, inklusive hans klubbar, för att dessa inte i tid hejdade undergången."

Björn Fremer i Kvällsposten skrev om Nackas uppgång och fall: "Nacka levde på applåder, liksom komikern lever på skratten. Nacka hann göra väldigt många lyckliga. När skrattet dör, dör komikern. När jublet slutade, dog Nacka".

Utanför Nackas hus på Katarina Bangata står sedan 1984 en staty, gjord av Olle Adrin, som föreställer detta bollgeni. (Adrin är för övrigt bror till allsvenske AIK-spelaren Bertil Andersson.) Därmed är Nacka en av två allsvenska AIK-spelare som har fått en staty rest efter sig (Nicke Bergström är den andre, en staty av honom står på Stora Torget i Nässjö).

Allsvenskans bäste forward som aldrig gjorde något mål

Nackas stora fotbollsinsatser skedde aldrig på allsvenska planer. Där spelade han endast 29 matcher, 5 i AIK före proffsåren i Italien och 24 i Hammarby i mitten av 1960-talet. På dessa allsvenska matcher gjorde han inte ett enda mål. Så med 70 italienska ligamål och 1 landskampsmål, och en av svensk fotbolls mest sagolika proffskarriärer, får nog Nacka beskrivas som Allsvenskans bäste anfallare genom tiderna som inte har gjort ett enda allsvenskt mål.

Text: Anders Johrén (2006)